Jag har den senaste veckan börjat inse att jag inkluderar smileys i snart nog vartenda meddelande (mail, sms, statusuppdateringear, tweets) jag skickar. I stort sett all informell korrespondens, ibland även till människor jag inte känner så väl, får med sig någon form av smiley. Jag förmodar att även mina inlägg ibland har haft det:P
I början var det begränsat till sms till elever, men det är ett minne blott. Därför undrar jag om det inte är dags att börja ifrågasätta mitt eget beteende:S Jag ryser ibland när vuxna ska va "nere" med elever med avsikt att visa att man minsann inte är någon stofil, som om man måste skämmas för att man har andra kulturella referensramar än tonåringar, och jag har undrat om mina mottagare ibland tänker: "vilken tönt!?" när de tar emot mina meddelanden.
Det finns ju också ett mått av lättja i användandet av smileys. I stället för att vara så noggrann i sitt ordval att ens intentioner inte kan missuppfattas, avslutar man sitt meddelande med en :) som har fått någon allmän innebörd av att allt är välmenande och utan underliggande hostilitet eller ironi. Det är ju inte särskilt utvecklande :(
Så jag måste fråga mig: kan det vara så att jag uppfattas som både lat och töntig? Eftersom jag inte är kvinna nog att göra den här bedömningen själv får ni gärna kommentera samt/ eller delta i min vetenskapliga ;) undersökning här intill.
PS. Alla smileys i det här inlägget är ironiskt menade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar