Bloggskola med Blogger - Att använda etiketter

Det här inlägget förklarar varför det är viktigt att använda etiketter när man bloggar och hur man sätter etiketter på sina inlägg.

Bloggskola med Blogger - Att hantera kommentarer

I det här videoklippet får du lära dig hur du ser till att kommentarer som ges på inlägg i din blogg måste godkännas av dig innan de publiceras,

Ett upprop i Bizarro World - se hit lärare i engelska!

Tänk dig in i den här situationen:

Geneva av Eisjen Schaaf (CC BY-SA 2.0)

Du har blivit inbjuden att delta på en internationell konferens för ungdomar. Du har dessutom blivit ombedd att skriva en text som ska publiceras på konferensens hemsida. Du är i himlen! Vilken chans! Sedan får du veta... att du måste skriva artikeln för hand utan tillgång till ordbok (på 100 minuter dessutom och du får inte rådfråga någon om något).

Vad pratar jag nu om? Jo, alla engelsklärare vet. Jag pratar om nationella proven som mina elever arbetar med i skrivande stund. Till proven i svenska använder eleverna sina elevdatorer med internet avstängt och vanliga ordböcker tillgängliga i klassrummet. Stavningskontrollen får lov att användas. Även om den situationen är krystad är den i alla fall rimlig på något sätt eftersom eleverna har tillgång till hjälpmedel man vanligtvis har tillgång till i en skrivsituation.

I instruktionen till proven i engelska står följande:

I normalfallet ska eleverna göra delprovet Writing för hand. Anledningen är att provet är konstruerat och utprövat för skrivning för hand och bedömningsanvisningarna är utformade efter det. Men eleverna kan skriva på dator om skolan har tillgång till datorer för alla elever och dator vanligtvis används för skrivande i engelskundervisningen 

Det låter ju bra. Och det är sannerligen så att mina elever kan avses här. Vi har tillgång, och de används vanligtvis. Men sedan kommer då kraven på vad man måste kunna garantera om eleverna ska få använda sina datorer. Skolan måste kunna garantera att:

- eleven inte använder otillåtna hjälpmedel som kontroll av grammatik och stavning
- elevens dator inte kan kommunicera med internet eller någon annan dator
- inga elevuppgifter sparas i digital form på elevens dator.

Att internet avstängt går att kontrollera om eleverna skriver klassvis. Det är lätt att ha en översiktlig koll på skärmarna och jag har heller aldrig varit med om att en elev har försökt sätta på och använda internet. Att inga elevtexter sparas kanske är svårare att ha koll på. Rent teoretiskt skulle väl elever kunna skapa kopior av den text de skriver och radera en annan, men inte heller här har jag hört att det skulle ha varit ett problem,. Det finns heller inget riktigt att vinna på att försöka göra detta för eleven.

Foto: Camilla Lindskoug (CC BY-NC 3.0)

Men det där med stavningskontrollen. För att kunna hålla uppsikt över att stavningskontrollen inte slås på igen efter att ha stängts av, känns det som om jag måste ha möjlighet att titta rätt noga på elevernas skärmar, vilket är svårt. Dessutom finns det ju en uppenbar lockelse och vinning för den enskilde eleven att smussla på sin stavningskontroll, särskilt om man känner sig osäker på sin stavning och vill göra bra ifrån sig! Därför känns det långt bort att kunna garantera att användning av stavningskontroll inte sker.

Att inte få använda ordbok när man ska skriva en viktig text på ett främmande språk är bara dumt. Att motivera detta som man tidigare gjort med att kvaliteten på ordböcker som skolorna har tillgång till varierar, känns bra tunt. Går det att genomföra ett nationellt prov i svenska med ordböcker måste det vara möjligt att göra på engelskan också.

Jag skulle kunna efterlysa en piffig lösning från kollegor runt om i landet som alltid är redo att hjälpa till och komma med vettiga förslag, men jag tycker faktiskt att detta är ett dilemma som måste lyftas högre, dvs. till provkonstruktörerna vid Göteborgs universitet.

Min uppmaning till provkonstruktörerna är därför:

• Tillåt användning av stavningskontroll! Eleverna måste ha en rimlig chans att använda helt naturliga hjälpmedel! Likvärdigheten får lösas på något annat sätt där eleverna inte kommer i kläm på detta sätt.
• Tillåt användning av ordbok (om det fungerar för svenskämnet måste det fungera för engelskan!)

Om du är lärare och vill skriva på en namninsamling för att få denna förändring till stånd - gör det här!

Bloggskola med Blogger - Att hitta bakom kulisserna

Den här instruktionesvideon visar hur man hittar bakom kulisserna på Blogger när man har loggat in.

Bloggskola med Blogger - Att skriva och publicera ett inlägg

I den här instruktionsvideon visar jag hur man skriver ett inlägg i Blogger, infogar en bild, lägger till en länk, förhandsvisar och lägger till etiketter/labels.

Bloggskola med Blogger - Att skapa en blogg

De närmsta veckorna kommer jag att publicera olika instruktionsfilmer som jag ska använda till en workshop om Blogger.

Skiftnyckelen - ett fortbildningskoncept för lärande, IKT och sociala medier!

Den här terminen och nästa läsår kommer jag att vara utlånad på 20% till Centrum för pedagogisk inspiration här i Malmö för att hålla i workshops inom en satsning som heter Skiftnyckelen (stavning à la Malmö).

Jag tänkte först reda ut begreppen. Centrum för pedagogisk inspiration (CPI) beskriver sig så här på hemsidan:

CPI är Malmö stads centrala resurs för pedagogisk inspiration och utveckling. Vi arbetar tillsammans med personal inom förskola, grundskola, gymnasium och vuxenutbildning. CPI erbjuder inspirationsaktiviteter,  kompetensutveckling, fortbildning, rådgivning och stöd. Dessutom utvecklar och förvaltar CPI både mediesystemet SELMA och inspirationswebbplatsen Pedagog Malmö.

Och för många uppåt landet är det just när de hör att CPI är kopplat till Pedagog Malmö som de nickar igenkännande, men Pedagog Malmö är bara en del av allt det CPI gör och ansvarar för.

Skiftnyckelen är en satsning som kommer att vara en del av CPIs verksamhet framöver och den togs fram på uppdrag av CPIs styrgrupp efter en uppmaning som löd: ta fram ett koncept för fortbildning inom lärande, IKT och digitala medier!

Skiftnyckelen erbjuder från och med hösten 2013 ett fortbildningspaket som anpassas efter varje skolas behov och sedan pågår under ett år. Fortbildningen kostar 800 kr/ per deltagande lärare och är alltså prisvärt på ett sätt som få utomstående aktörer kan konkurrera med. Under det år skolan deltar i projektet knyts processtödjare till enheten och dessa följer upp och stödjer utvecklingsprocessen. Storföreläsningar varvas med workshops, som hålls av lärare från Malmö stad som har stor erfarenhet av att använda IKT i undervisningen. Projektledare är Ina Alm, mediepedagog på CPI.

Som ni förstår är en av dessa workshopshållare jag, och jag har dessutom haft förmånen att få tjuvstarta redan denna termin när man i ett uppstartsskede riktat sig främst mot skolledare på bred front. Det är i det sammanhanget jag haft workshopper om Google Drive och Blogger. Det är också väldigt roligt att den andra workshophållaren som i höst kommer att knytas till satsningen också kommer från Pauli gymnasium - nämligen min kära kollega Pernilla Weman! Totalt kommer fyra lärare att knytas till projektet nästa läsår och de två andra kommer att rikta in sig mot de lägre skolåren.

Avslutningsvis visar jag Skiftnyckelens trailer (gjord av Tobias Sonestedt) och vill gärna uppmuntra er att dela med er och berätta hur ni gör i era kommuner för att tillgodose det fortbildningsbehov många lärare står med, samt att hålla utkik efter Skiftnyckelens temablogg som snart dyker upp - på en skärm nära dig:)

SETT - vad tog jag med mig?

Jag vet inte om många andra hade så skyhöga förväntningar på SETT som jag hade. Dels har jag inte varit iväg på någon stor mässa sedan Framtidens lärande 2011, och dels har jag i stor utsträckning förlustat mig med småbarnsrelaterade fröjder och Vabb Galore under den tiden. Längtan efter intellektuell stimulans har varit stor! Minst sagt.

Mina förväntningar

Så här exalterad kände jag mig i stort sätt hela tågresan!

Jag längtade efter:

• tågresan där jag i ensamt majestät skulle tänka många kloka tankar utan att någon avbröt mig.
• eftermiddagen i Stockholm där jag skulle fika och strosa i affärer utan att ta hänsyn till någon annan enda människa (gärna i en ljummen eftermiddagssol)
• kvällen hos min svåger och svägerska där jag skulle bli omhuldad och utfodrad
• nätterna utan störningsmoment
• restaurangbesöket med Paulikollegorna på onsdagskvällen
• tågresan hem i lika ensamt majestät

OCH, naturligtvis:

• alla intressanta föredragshållare jag skulle lyssna på
• alla möten med kollegor från Twitter som jag aldrig träffat irl
• att återvända hem nytankad med inspiration och uppslag

Hur gick det då med förväntningarna?

Kistamässan!

Som ni förstår är det mycket som kan gå fel med sådana här förväntningar! Men vet ni! ALLA mina förväntningar (förutom möjligtvis den ljumna eftermiddagssolen:S) uppfylldes!

Det absolut mest spännande på hela resan var att träffa alla kollegor jag under de senaste åren samtalat och tjattrat med på Twitter. Det finns något väldigt fascinerande i detta att man känner någon man aldrig träffat. Och fast att det är så, är det ju ytterligare en dimension som läggs till en relation när man står öga mot öga. Jag tog tyvärr inga bilder av just detta för det glömde jag helt bort och flera fina människor lyckades jag aldrig lokalisera i havet av människor som myllrade mellan montrarna i mässhallen. Värmen jag kände på mässan finns dock kvar och kurrar lite fint!

Jag lyssnade på följande föreläsare: Ylva Pettersson, Ruben Puentedura, Peter Ellwe, Elza Dunkels, Hesna Köhler, Christian Lundahl, Abdul Chohan och Showk Badat. För min del var det Christian Lundahl, Abdul Chohan och Showk Badat som inspirerade allra mest och som jag särskilt vill lyfta fram.

Christian för att han pratar om det som ligger mig varmast om hjärtat - formativ bedömning och modern teknik - och för att han levererar sitt budskap så enkelt, så tydligt och så konkret. Man lämnar honom med en känsla av att nu vet jag exakt hur jag ska bära mig åt!

Abdul Chohan och Showk Badat för att deras berättelse om resan Essa Academy gjort - från slumskola till framgångscentrum - öppnar upp tankarna för vad kunskap är, hur man når unga och för hur man tänker nytt, på ett så roligt och inspirerande sätt att man bara vill ställa sig upp och göra vågen!

För övrigt sov jag fantastiskt, hade en väldigt stimulerande shoppingtur, njöt av samvaro med svågern och svägerskan, och framförallt av mitt eget fantastiska sällskap under tågresorna. Och lite turistbilder, i den mån jag kom ihåg att ta några, måste jag ju bjuda på!

Clarion Sign hotell vid Vasaparken hade långa korridorer, sköna sängar, och fantastisk frukostbuffé!

Spenatsoppa med lax och gott sällskap fick jag med svågern, svägerskan och lilla syskondottern<3 

I så vild marchtakt (Edward Jensinger drev oss som boskap)  att jag på ett smärtsamt sätt överansträngde min ena fot, tog vi oss till denna trevliga Thairestaurang på Söder. Koh Phangan hette den.

Ja, ni vet... Tunnelbanan.

Google Drive... och Blogger

Den 3 april och den 24 april höll jag i en workshop för rektorer i Malmö stad. Workshoppen hette Google Drive... och Blogger, och är en del av fortbildningssatsningen Skiftnyckelen (malmöitisk stavning) som drivs i CPI:s regi (Centrum för pedagogisk inspiration) Här varvades teori och praktik under en väldigt trevlig förmiddag. Nedan kan ni se min presentation.

Google drive… och blogger from CamillaLindskoug

Bedömning - på vilka grunder?

En av mina allra bästa vänner är också lärare (inga förvånade ögonbryn höjes här förmodar jag?) För några helger sedan stod vi och lagade mat i köket och passade på att diskutera bedömning. Utgångspunkten var ungefär den här: vi praktiserar båda formativ bedömning efter bästa förmåga. När det sedan gäller bedömning i den bemärkelsen att något ska användas som underlag för betygsättning skiljer vi oss åt.

Min vän arbetar formativt och eleverna får mycket respons när de tränar på något. När det är dags för examination och just den enskilda elevens kunskaper och färdigheter ska bedömas, ges ingen feedback under provets gång. Examinationen görs i skolan på lektionstid, så att det inte heller ska råda något tvivel om att det är eleven som stått för produktionen. Det som är kärnan i examinationen (t.ex. komparativ politik) återkommer inte sedan under kursen, medan själva formen (ex. källhantering) kan fortsätta utvecklas. Min vän undervisar i samhällskunskap och historia på Samhällsvetenskaps- och Ekonomiprogrammet.

Jag arbetar formativt under både träningen och examinationen. Inte vid alla examinationer, men många. Jag försöker skilja på vilken typ av respons jag ger vid de olika tillfällena. Ibland behöver en elev "för mycket" hjälp för att jag ska kunna säga att färdigheten behärskas och då får eleven antingen göra om examinationen på ett mer självständigt sätt, eller bli bedömd på samma kunskapskrav i ett annat sammanhang. Examinationerna kan ibland göras delvis på andra ställen än i skolan. Jag undervisar i svenska och engelska på Samhällsvetenskapsprogrammet.

av Nemo på Pixabay (public domain)

Betyget - lärarens sigill

Något min vän särskilt ville lyfta fram var det faktum att betygsättning är mer än en vanlig arbetsuppgift. Det är det är det sigill vi sätter på elevens arbete. En myndighetsutövning. Genom att sätta betyg på eleven går man som tjänsteman i god för att eleven klarar av alla de saker som motsvaras av betyget.

Jag kan inte annat än hålla med. Jag vill inte att eleven ska dyka upp på högskolan och upptäcka att hen inte är förberedd på det sätt betyget ger sken av, och jag vill inte att det ska sitta högskolelärare och ta emot mina elever och upptäcka samma sak . Som gymnasielärare är det dessutom väldig tydligt att de elever som kommer från högstadiet med “snälle-G” får sämre förutsättningar att klara sina studier.

Realistiska examinationer

Att lära för livet. Detta koncept återkommer i läroplanen på olika sätt och har väl varit en sån välkänd devis i skolvärlden att den blivit något av en klyscha. Men den är viktig. De kunskaper och färdigheter eleven tillägnar sig i skolan ska de kunna använda sig av irl. Min erfarenhet är att vi i verkliga livet jobbar tillsammans. Varken på högskola, arbetsplats eller i det privata, sitter vi helt isolerade och producerar. För det mesta finns människor runt om oss vi söker råd och feedback från, eller samarbetar med. Vid de tillfällen vi jobbar ensamma, sker det ju heller inte under överinseende av vår chef. Av denna anledning tycker jag det är rimligt att det vid examinationer finns inslag både av respons, samarbete och arbete på annan plats än i skolan, även om det naturligtvis måste samspela med behovet att kunna bedöma individens färdigheter.

Värt att notera är dock att man ibland också måste kunna slutföra något på egen hand, eller ta sig an en uppgift med minimal möjlighet till respons, t.ex. vid en salstenta eller vid tidspress på arbetsplatsen. Examinationsmetoder som speglar detta är därför heller ingen orimlighet ur “verklighetsperspektivet”.

av Malcolm Morley på Wikimedia Commons (Public Domain)

Vad säger styrdokumenten?

Jag utgår här från mina egna kurser, och tittar egentligen främst på moment som handlar om produktion, kanske i synnerhet skriftliga, som ju på intet sätt utgör hela kursen.

I engelska hittar man det här under ämnets syfte: “Eleverna ska ges möjlighet att [...] producera talat språk och olika texter, på egen hand och tillsammans med andra, och med stöd av olika hjälpmedel och medier.” I kommentaren till syftet hittar man däremot denna förklaring: 

“Formuleringen avspeglar en processinriktad syn på skapande av muntliga och skriftliga framställningar. Samverkan kring skapande av muntliga framställningar och sammanhängande texter av olika slag förekommer ofta i till exempel arbetslivet. Arbete med bearbetning av utkast och reflektion kring form, innehåll och anpassning till situation och syfte kan utföras både enskilt och i samverkan. Ett processinriktat arbetssätt syftar till att förbättra kvaliteten i framställningen. Den processinriktade synen på muntliga och skriftliga framställningar återkommer såväl i det centrala innehållet som i kunskapskraven. Kunskapskraven uttrycker dock att bedömningen i detta avseende enbart ska utgå ifrån den bearbetning eleven gör av egna framställningar.”

Här kan jag inte tolka det på annat sätt än att man menar att man tränar tillsammans, men att man vid bedömning av elevens färdighet vad gäller skriftlig produktion i förhållande till kunskapskraven enbart bör intressera sig för vad eleven kan åstadkomma på egen hand.

I svenska - under ämnets syfte - kan man läsa det här: “Undervisningen i muntlig och skriftlig framställning ska ge eleverna tillfälle att värdera andras muntliga framställningar och texter samt bearbeta sina egna muntliga framställningar och texter, efter egen värdering och andras råd.” I kunskapskraven för t.ex. svenska 1 nämns sedan ingenting om bearbetning, eller förmåga att använda respons. Jag hittar ingen liknande kommentar vad gäller produktion som för engelskan.

Tiden (som obönhörligt tickar iväg...)

När jag för en hel del år sedan lyssnade på Per Måhl, betonade han alltid vikten av att skilja träning från examination, av den enkla anledning att det för eleven finns en trygghet i att veta när det “bara” är träning, och att detta främjar utvecklingen. Under många år var jag därför noga med att göra så. Jag ville också testa varje kunskapskrav (fast då var det ju kriterier) flera gånger så att elever “hade råd” att misslyckas, utvecklas och försöka igen. Problemet blev bara att... tiden tog slut innan allt det där var gjort.

Tiden är alltså också ett skäl (om än inte ett fullgott sådant) till att jag under examinationer också ger möjlighet till viss träning i form av feedback.

Hur tar jag mig vidare?

Det här var nyttigt att tänka på och nyttigt att undersöka. Jag upplever fortfarande att en blandning av examinationsformer, och att skapa realistiska examinationsformer, är viktigt för att eleven ska kunna komma till sin rätt, och för att det ska finnas en verklighetsanknytning i arbetet.

Däremot måste jag bli ännu bättre på att i förväg fundera på vilken typ av respons jag kan ge vid olika examinationer och verkligen säkerställa att det finns en kombination (så som jag föreställer sig att det finns) av tillfällen när eleven arbetar helt på egen hand, och tillfällen när eleven t.ex. arbetar både hemma och i skolan, eller får respons av mig och/eller klasskamrater.

Av ren nyfikenhet, skulle jag också vilja undersöka vilka examinationsformer de samhällsvetenskapliga institutionerna vid högskolorna faktiskt använder sig av, för att inte göra några antaganden baserat på lösa grunder (dvs. mina egna decenniegamla studier inom humaniora och “saker jag hört”)

Härligt om ni hängde med så här långt och ännu bättre om ni vill vara med att ge er syn på saken:)

Gravel Road Ahead av Titoine08 på Wikimedia Commons (CC BY-SA 3.0)