söndag 20 november 2016

Modella och träna sök- och lässtrategier med starters

I januari läste jag och skrev om boken Nothing's Impossible och sedan dess har jag från och till arbetat med starters i klassrummet. Startern kommer naturligtvis i många skepnader men som den beskrivs i Lorraine Monroes bok är det en uppgift som finns på elevernas bänkar när de kommer in i klassrummet, som de löser på egen hand när de satt sig ser och vars syfte är att samla eleverna, göra dem fokuserade och antingen leda in på den aktuella lektionens mål, eller repetera föregående lektions mål och innehåll.

Idag ger jag tre exempel på starters jag använt för att träna sök- och lässtrategier i samband med att våra tvåor skriver vetenskaplig rapport, vilket alla elever gör både i år ett och två som förberedelse inför gymnasiearbetet i år tre. Temat för årets rapport är normer, jämlikhet och uniformerade myndigheter.

Picture of starting blocks placed on one the lanes från Colourbox.com


Den första startern visar en kort artikel från nyheter24.se och har som syfte att visa alla källor inte är lämpliga att använda i en vetenskaplig rapport, men att källor kan användas för att hitta annan, bättre information. När eleverna ska svara på de två frågor som ställs, måste de också göra en bedömning av innehållets relevans som kanske inte är helt tydligt. Här får läraren, eller någon elev möjlighet att modella hur man kan resonera kring innehållets relevans.

Den andra starten är en spin-off på den första. Här har jag gjort en sökning för att lokalisera primärkällan som gav upphov till artikeln på nyheter24.se. Eleverna får här träna på att använda träfflistan för att bedöma vilka träffar som är mest relevanta. Många elever använder sig av den ineffektiva metoden att öppna alla träffar (eller så många de orkar, med start uppifrån och ner) och först därefter göra en bedömning.

Även här får skickliga elever och lärare möjlighet att modella hur man kan tänka och resonera utifrån sökträffar samt anledning att visa olika typer av källor, i det här fallet nyhets- och tidningssajter och forskningsportaler.

Den tredje startern utgörs av Per T Ohlssons söndagskrönika Du sköna nya värld som handlar om presidentvalet 2016. Här tränas elevernas förmåga att sökläsa och sedan djupläsa. Texten ger möjlighet att visa t.ex. hur man hittar snabbt i en text genom att läsa inledningen på varje stycke för att hitta den relevanta informationen, en enkel strategi som alla elever inte är medveten om. Krönikan kan givetvis också användas som ett exempel på intertextualitet och skönlitteraturens roll i sakprosan och samhällsdebatten.

Jag har helt enkelt klippt ut min starterfråga och tejpat fast den på pappersversionen av krönikan så att varje elev får ett A3-ark som starter. Jag undviker datorerna i samband med starten eftersom jag vill att eleverna enkom ska fokusera på den gemensamma uppgiften.

lördag 15 oktober 2016

Att bjuda in elever till planering!

Ett led i mitt mål att göra min undervisning mer motivationsfrämjande är ju att i större utsträckning bjuda in eleverna i planeringen av kurserna för att på så sätt stärka deras känsla av autonomi. Därför tänkte jag idag blogga om ett tillfälle i dagarna när jag gjorde det. Tillfället i fråga rör kursen svenska 2 och avsnittet språkförhållanden i Sverige och Norden.

Jag gjorde helt enkelt så att jag presenterade målet med avsnittet, dvs. att eleverna skulle kunna "redogöra för olika aspekter av språksituationen i Sverige och övriga Norden". Som ni märker specificerade jag här inte olika nivåer för olika kunskapskrav. Jag har ju funderat lite på hur man kan vara tydlig utan att hela tiden komma dragandes med kunskapskraven och betygen och här får jag erkänna att jag har en utforskande hållning så här långt. Fördelen med att presentera målet som ovan är dels att jag lägger ribban högre för de elever som annars siktar på lägsta möjliga insats. På E-nivå ska man ju endast kunna redogöra för någon av aspekterna. Uppgiften kommer dock att utformas så att de måste jämföra och därmed behandla flera aspekter. Jag vet nämligen att de är kapabla till det och på så sätt hoppas jag att även de som brukar satsa på "minsta möjliga" ska göra sig själv bättre rättvisa än vad de vanligtvis gör.

Business motivation från Colourbox
(modifierad av mig)
Jag gav här också två alternativ för examinationen. Antingen att de bara skrev ett "vanligt" prov i stil med "redogör för..." utan tillgång till litteraturen, dvs. ett "pluggprov", alternativt att de fick skriva en uppsats utifrån en frågeställning. I de senare fallet skulle de ha tillgång till materialet under skrivandet men det skulle också tillkomma ett par artiklar om de valde detta alternativ. En del av eleverna frågade om de fick skriva i par och andra ville göra det muntligt. I det här fallet, då vi inte har så mycket tid, förklarade jag dock mina grunder för att inte ha muntliga examinationer (undantaget dyslektikerna) och varför jag föredrog att de skrev enskilt (rättsäkerheten). En majoritet ville skriva uppsats, men flera ville skriva prov. Efter att ha övervägt ett par faktorer, bland annat min kännedom om individerna i klassen, har jag omvärderat det här med att skriva i par, vilket de som vill kommer att få göra. Provalternativet får stryka på foten denna gång. De alternativ som erbjuds eleverna i samband med examinationen är alltså om de vill skriva i par eller enskilt och utifrån vilken frågeställning (av tre jag kommer att erbjuda) de vill skriva. Utifrån de olika frågeställningarna kan de fördjupa sig i de aspekter av språksituationen i Norden som de upplever som mest engagerande.

Frågorna jag bad eleverna diskutera var följande inför planeringen av momentet (syftet med frågan anges inom parentes):
  • Hur behöver ni läsa på det här materialet för att kunna lyckas med slutuppgiften? (Här ville jag att eleverna skulle få reflektera över de lässtrategier vi tidigare tagit upp)
  • Vilket stöd kommer ni att behöva av mig i klassrummet? (Här ville jag att de skulle få reflektera över hur klassrummet kan användas för att skapa lärorika situationer)
  • Vilka aspekter finns det att fördjupa sig i? (Här ville jag att eleverna skulle skapa sig en översikt över det avsnittet tar upp, t.ex. minoritetsspråk, nynorsk/bokmål)
Det var glädjande att här dök upp många bra förslag, främst när det gällde vad vi kunde göra tillsammans i klassrummet. Deras förslag visar också vad de tidigare uppskattat oh funnit användbart i undervisning och det är nyttigt både för mig och dem att bli varse dessa framgångskoncept. Elevernas förslag syns på tavelbilden nedan och inbegriper bland annat: läsa och reda ut i mindre grupper, läsa och markera, läsa och diskutera, ha checklistor (mer om det här), titta på något roligt avsnitt av t.ex. Värsta språket, att jag har korta (roliga) föreläsningar, göra Kahoots på innehållet, resa till Danmark (!) och att söka efter och använda mer material om ämnena för att fördjupa sig.


Jag har nu delgivit eleverna den plan jag lagt upp utifrån deras förslag. Tyvärr har jag varit sjuk så planen har fått inbegripa en del eget arbete. 


Eleverna hade ju bland annat önskat en rolig presentation. De gav min kollega Peter som modell och därför kontaktade jag honom och bad att få titta på hans presentationer för lite inspiration, vilket han gärna hjälpte till med. 

Medan jag var hemma och kurerade mig fick eleverna bland annat i uppdrag att skapa frågor till Kahooten, vilket de villigt gjorde och utifrån deras frågor skapade jag Kahooten, som går att titta på här.

I nästa inlägg berättar jag hur det gick med examinationen samt hur eleverna tyckte att deras motivation påverkades av att de fick inflytande över upplägg och examination och av att jag fokuserade mindre på kunskapkraven!

söndag 9 oktober 2016

Det finns fler perspektiv!

S:t Petri skola är en av Malmös kommunala gymnasieskolor. I fjol hamnade skolan i ett läge som ledde till att en lärare sade upp sig som en del av en förlikning. Det här fallet tas nu upp i Per Kornhalls nya bok Korruption i Sverige (Leopard förlag, 2016) samt på onsdag i Uppdrag granskning. Vad som är djupt olyckligt är att, så vitt jag förstår, endast lärarens perspektiv av händelserna presenteras i boken.

Av Ali Mufti på Colourbox

Därför vill jag uppmana alla - särskilt er som tänker läsa Kornhalls bok eller titta på programmet - att dels läsa S.t Petris rektor, Eva Dauns inlägg på Pedagog Malmö som nyanserar fallet i fråga, och dels områdeschef Edward Jensingers inlägg där han, som jag tolkar det, utgår från detta fall och belyser rektors och lärares myndighetsutövning.

Under mina femton år som lärare i Malmö har jag i olika sammanhang träffat på både kollegor och rektorer från S:t Petri: som gymnasielärare på gemensamma fortbildningar, som representant för Pauliskolan i den kommunala ämnesplanegruppen för engelska och tidigare även i svenska, samt som workshopledare (i t.ex. Skiftnyckelns regi). Flera av mina gamla Paulikollegor arbetar också idag på skolan. Aldrig har dessa möten lämnat mig med intrycket av att S.t Petri är en skola där man inte tar sitt uppdrag på allra största allvar. Tvärtom!

Värt att påpeka är också att Kornhall själv omedelbart gjorde en pudel efter att Dauns inlägg publicerades och själv har retweetat hennes inlägg. Så här svarade han på kritiken på Twitter:



Avslutningsvis - stort tack på förhand till alla som tar sig tid att läsa inläggen ovan. Dessa perspektiv behövs! Sprid gärna!

fredag 7 oktober 2016

Valet i USA - Färdig lyssningsövning för lärare i engelska

Introduktion

Ibland har jag lyssningsövningar som går ut på att eleverna får titta på ett videoklipp eller lyssna på en text samtidigt som de har texten nedskriven framför sig. Texten innehåller dock luckor och meningen är att eleven ska fylla i korrekt ord i luckorna. Jag brukar göra två versioner av manus - ett med lite färre och ett med lite fler luckor. Det är en bra övning eftersom elever som inte har bra ordkunskap och textuppfattning ofta uppfattar talad engelska som en enda ljudgröt där de inte kan höra början och slut på olika ord och därför får svårt att förstå det de hör. Övningen tränar örat att särskilja ord och fraser från ljudbilden.

Nedan får ni videoklipp, upplägg med instruktioner samt de dokument som behövs för att genomföra övningen. Liknande övningar kan naturligtvis göras i alla moderna språk och innehållet är anpassat för engelska 5 men kan säkert användas i kurserna ovan- och nedanför beroende på elevernas nivå.

Videoklipp



Upplägg

Valbart: ha en kort uppstartsövning där eleverna får fundera över vad de redan vet om den amerikanska valprocessen, partierna och kandidaterna. I mitt fall har samhällsläraren gått igenom detta dagen innan min lektion och jag kommer därför att återknyta till det hon berättat och fråga eleverna vad de minns.

Gå igenom nyckelbegrepp. Jag kommer att gå igenom följande begrepp innan de lyssnar: primary election, caucus state, convention, swing states, electoral college.

Förklara övning. Jag berättar att de ska få lyssna på ett videoklipp två gånger och att de kommer att ha klippets text utskriven framför sig men med ett antal luckor som de ska fylla i medan de lyssnar. Jag säger också att det finns två versioner - en lite lättare och en lite svårare med fler luckor och luckor på lite svårare ord. Jag ber eleverna fundera över om de vill ha den lätta eller svåra versionen. Det är bra om eleverna själv tillåts göra den här bedömning eftersom förmågan att skatta sin egen förmåga är värdefull och något som elever ofta behöver tränas i.

Dela klassen. Jag flyttar eleverna så att alla med lätta versioner sitter i ena delen av klassrummet och de med svåra versionen i andra andra delen av klassrummet. Jag ser också till att de sitter i par eftersom de ska jobba parvis mellan lyssningarna.

Första lyssningen. Innan jag sätter igång videon ber jag eleverna fylla i alla luckor de kan och hinner med samt att de ringer in alla ord de inte förstår. jag påminner om att de ska få lyssna en gång till. Efter lyssningen ber jag eleverna jämföra sina luckor med sin bänkkamrat. Vilka stämmer överens och vilka gör det inte? Har de stavat olika och vilken stavning är is å fall korrekt? Vilka ord hade de ringat in och kan de hjälpa varandra att förstå dem? Efter en stund ber jag dem fråga om de ord de inte förstått och dessa förklarar jag och skriver på tavlan.

Andra lyssningen. Eleverna får lyssna igen och uppmanas då att fylla i fler luckor, kontrollera sna svar och dubbelkolla sådana luckor de inte hade skrivit samma på i paren. När de har lyssnat färdigt ber jag dem jämföra en sista gång innan jag lägger jag upp facit på skärmen så att de kan gå igenom sina texter. Som avslutning ber jag även eleverna skriva på sin svarsblankett om de tyckte versionen de valde var för svår, lagom eller för lätt. På så sätt får de fundera på sin egen självskattning i efterhand och ta ställning till om den var korrekt. Därefter samlar jag in deras svar.

Anpassning: Ett sätt att göra övningen svårare är att bara köra ljud och inte bild. Vill eleverna lyssna en tredje gång kan de naturligtvis också få göra det:). Man kan också utöka momentet genom att arbeta med den här artikeln från The Telegraph efteråt eftersom den handlar om samma sak.

Här får ni alla dokumenten:
Easy version
Tough version
Facit  - de gula markeringarna är till Easy version och de turkosa till Tough version

Här finns ytterligare en övning med samma upplägg men med ett annat videoklipp

tisdag 27 september 2016

DigiExam på Pedagog Malmö Live

Idag håller jag workhop på Pedagog Malmö Live - ett superroligt evenemang där Malmös lärare föreläser och workshoppar för varandra under en hel dag. Det är Pedagog Malmö som arrangerar för andra året i rad och de gör ett superfint jobb! Jag velade en hel del och var länge inne på att hålla en workshop kring lässtrategier, men många av (en majoritet?) av Malmös lärare är igång med Läslyftet och därför tänkte jag att fler kanske var intresserade av hjälp med programmet DigiExam som vi använder i Malmö Stad.

För de som deltar i min workshop under dagen finns min presentation tillgänglig nedan:

fredag 9 september 2016

Läslyftet - Modul 1:1 - Vad gjorde jag?

På Pauliskolan i Malmö (kommunal skola) har vi satsat ordentligt på Läslyftet! Alla lärare på skolan är med och jag leder en grupp språklärare. Satsningen är treårig och detta första år börjar alla med modulen som heter Språk- och kunskapsutvecklande arbete. Idag tänkte jag berätta om den första övningen som ska genomföras ute i klassrummen och hur jag lade upp den.

Som exemplet föreslår beslöt vår grupp att köra en EPA men vi ändrade syftet. Vårt syfte med övningen var att få alla elever att vilja och våga prata målspråket, som i mitt fall är engelska. Vi skulle också vara uppmärksamma på hur stöttning kan gestalta sig i praktiken. Jag valde att genomföra två EPA med mina nya ettor, eftersom många känner nervositet just inför att prata engelska inför sina nya klasskamrater. Någon lektion innan hade vi pratat om gott kamratskap och hur klassen bör agera för att de som talar ska känna sig bekväma i situationen.

Tillfälle 1

Tillsammans med eleverna tittade jag på instruktionerna på bild 1 (se presentationen nedan). Jag såg till att alla hade papper och penna och visste vad de skulle göra i första steget och att de förstod att de sedan skulle få prata med bänkkamraten och till sist inför klassen. Därefter visade jag bilderna en i taget. Jag växlade bild när jag märkte att skrivandet avtog och eleverna tittade upp.

När alla elever hade fått fundera på och anteckna kring varje bild gick vi igenom bilderna igen, men den här gången skulle de berätta för sin bänkkamrat vad de hade skrivit. De skulle turas om att börja vid de olika bilderna. Jag gick runt och lyssnade och hjälpte till med ord. De ord som efterfrågades skrev jag även upp på tavlan eftersom fler kanske kunna tänkas behöva dem.

När vi hade gått igenom alla bilderna tittade vi på dem gemensamt och jag fördelade ordet så att alla i klassen fick säga något på engelska inför klassen, vilket alla också gjorde.



Eleverna lyssnade bra på varandra i helklass och alla verkade aktiva under pardiskussionerna. Jag märkte dock att en del diskussioner tog slut väldigt fort och att särskilda ord efterfrågades. Jag insåg att jag borde lägga mer tid på att försöka förutse vilka ord som kan tänkas efterfrågas vid en sådan här övning och tillgodose det behovet på ett mer effektivt sätt än vad jag gjorde den här gången. Jag noterade också att alla elever visserligen pratade men att några fattade sig väldigt kort och ibland med visst motstånd, särskilt vid den sista delen där vi tog det i helklass. Den här typen av övningar bör göras regelbundet för att eleverna successivt ska bli mer bekväma att prata engelska inför varandra.

Tillfälle 2

Den här gången kände eleverna till själva konceptet eftersom de hade gjort den första övningen bara någon dag tidigare. Det kan nämnas att eleverna just hade bytt sittplacering så de satt vid en person som kanske var lite ny för dem. Möjligtvis hade samtalen blivit ännu bättre om de hade pratat med samma person som förra gången. Samtidigt var det ett trevligt sätt för eleverna att komma till tals med sin nya bänkkamrat.

Jag förklarade att de denna gång endast skulle få svara på frågan av typen "What happens next?". För att stötta eleverna ytterligare hade jag den här gången också till varje bild lagt till ett antal ord som jag misstänkte att en del elever behövde känna till om de skulle kunna uttrycka sig om bilden. Jag berättade att de denna gång skulle få ord till varje bild och att vi innan de började skriva skulle säga orden tillsammans, så att de visste hur man uttalade dem.

Jag visade bilderna i tur och ordning och eleverna skrev. Vid varje bild sa jag glosorna högt och pekade på bilden. Eleverna upprepade ordet i kör efter mig. Eleverna skrev aktivt om bilderna.

När vi drog igenom bilderna igen under parsamtalen pratades det livligt i klassrummet. Jag ställde lite högre krav den här gången och om samtalen tog slut för snabbt uppmanade jag eleverna att "Keep talking!" genom att ställa följdfrågor till varandra (något vi hade tränat på på svenskan under morgonen).

Under det gemensamma samlingen fick en majoritet av eleverna sedan ge något förslag på vad de trodde skulle hända sedan. Jag frågade särskilt de elever som vanligtvis inte tar initiativ till att prata engelska inför klassen och de kunde alla säga något om de olika bilderna. Ofta använde de orden vi hade gått igenom.  Efteråt fick eleverna genom enkel handuppräckning ta ställning till om orden hade gjort skillnad. En knapp tredjedel tyckte det och för just dessa elever kanske det var en viktig skillnad. Man skulle kunna utveckla uppgiften ytterligare nästa gång genom att tillsammans skriva upp ord som är relevanta till bilderna. Då hade kanske även de elever som ligger längre fram utmanats lite mer.



Sammantaget...

Jag har använt EPA tidigare, vilket jag tror många lärare gjort, men det är alltid nyttigt att ta sig tid att reflektera över vad effekten faktiskt blir av de små val man gör i klassrummet och vilka små justeringar man kan göra för att göra sina befintliga metoder mer effektiva. Det ska naturligtvis också bli väldigt spännande att höra vilka erfarenheter kollegorna gjort på mötet på måndag!

fredag 2 september 2016

Motivationsmanifest!

Dart in Dartboard från Colourbox
Som jag tidigare berättat har jag sedan årsskiftet läst på särskilt om motivation och under sommaren fyllde jag på med tre böcker jag fått rekommenderade av Johan Book och Stefan Söderfjäll: Why We Do What We Do (Edward L. Deci), Behovsanpassat ledarskap (Stefan Söderfjäll) och Why Don't Students Like School (Daniel T. Willingham).

Inför läsårsstarten har jag sedan samlat mina anteckningar och satt upp konkreta mål för hur jag ska använda mina nya kunskaper i undervisningen. När jag satt upp mina mål har jag som ledord haft kompetens, samhörighet och autonomi, begrepp som återkommit i litteraturen. För att omgivningen ska vara så gynnsam som möjligt för elever att utveckla inre motivation (vilket i sin tur leder till det djupaste och mest varaktiga lärandet) måste de alltså få uppleva att de är kompetenta, att de kan påverka sin situation och att de "köper" de ramar och riktlinjer som existerar för undervisningen (autonomi) och att de känner samhörighet med gruppen och ledaren.

För mig innebär detta innebär att jag måste måste bli bättre på att:
  • få varje elev att känna sig viktig och delaktig i gruppens arbete
  • ge varje elev någon typ av positiv återkoppling under en lektion 
  • så ofta som möjligt ge varje elev bekräftelse på akademiska framsteg
  • så långt det är möjligt engagera eleverna i undervisningens upplägg
  • ha ett förhållningssätt som gynnar ett dynamiskt mindset
  • eleverna varje lektion ska få uppleva att "det här lärde jag mig idag!"
  • jag så ofta det är möjligt ger eleverna valmöjligheter
  • diskutera och förklara syftet med att vi gör olika saker
  • undvika ett kontrollerande språk
  • undvika att i onödan koppla kunskap till betyg
Kanske kan en del av de här punkterna te sig klyschiga. Att elevinflytande är bra för motivation känner ju alla till! Men som med så mycket annat är det bra att få klyschorna förankrade i någon slags teori som fördjupar förståelsen och gör det lättare att använda sig av "klyschorna" på ett flexibelt sätt.

Det kanske också finns de som tycker att den här samlingen deviser låter som the highway to flummighet och gränslöshet. Men Deci skiljer tydligt på gränslöshet (permissiveness) och ett autonomifrämjande förhållningssätt (autonomy support): "Permissiveness is easy, but autonomy support is hard work. It requires being clear, being consistent, setting limits in an understanding, emphatic way”, vilket jag låter sammanfatta det här inlägget!

fredag 12 augusti 2016

Så funkar Internet!

Innan jag recenserar den här boken vill jag gladeligen påpeka att författaren, Karin Nygårds, är en mycket kär vän och att jag tycker att hon är en av jordens coolaste, kunnigaste och härligaste kvinnor! Men det är nog just därför hon har skrivit en sådan sjusärdeles bra bok om internet!

BokenSå Funkar Internet kom ut tiidgare i år och det är alltså Karin Nygårds som skrivit och Johanna Kristiansson som illustrerat. Boken är, precis som de andra i denna klassiska serie, en faktabok för barn och innehållet beskrivs som "allt du behöver veta (och lite till) om internet".

Det märks att det är en lärare (svensklärare!) som skrivit boken. Den är på alla sätt pedagogiskt upplagd. Läsaren hälsas välkommen och leds in i boken och sedan följer en tidslinje och innehållsförteckning. Ordförklaringar och register finns längst bak och pilar hjälper läsaren att koppla samman bokens innehåll. Varje uppslag har ett tema där de härliga och moderna bilderna och texten samspelar fint. Dessutom finns här lärorika och nyttiga förklaringar om ord, t.ex. skillnaden mellan data och dator och orden internet och wifis ursprung. Layouten och illustrationerna lockar och bjuder in - innehållet och det läsartillvända språket gör att man fastnar.
Som jag nämnde är ju boken kanske främst avsedd för barn. Klassuppsättningar samt hemlånsex på varje skola borde vara en självklarhet. Men boken är lika mycket en guldgruva för den vuxne läsaren. Jag tycker mig ha sysslat rätt mycket med datorer och internet, men när det gäller hur det egentligen funkar är jag inte särskilt insatt. Samtidigt skulle jag ju aldrig skaffa mig en vuxenbok om ämnet. Därför utgjorde boken en perfekt grundkurs och ett sätt att fylla i lite pinsamma kunskapsluckor på ett roligt och engagerande sätt. Banderollen ovanför bokens titel: "För alla nyfikna" är verkligen rättvisande! Därför rekommenderar jag med stor entusiasm och värme boken till alla barn och helst alla vuxna också - faktiskt inte bara till de nyfikna utan kanske särskilt till de som är lite IT-skraja. Med den här boken behöver inte ens den med teknikfobi känna sig rädd! Upp i fåtöljerna där hemma bara (med eller utan barn), sörpla på teet och upplev den där bubbelfina känslan man får av att förstå sig på nya saker!


måndag 25 juli 2016

Bort med betygen!

Ju mer jag funderar på saken, desto säkrare blir jag - betyg är negativa för lärande och lärarrollen och osäkra som urvalsmetod för högre studier. Jag skulle hellre se att Sverige använde sig av intagningsprov till högskolan!

Djupt och varaktigt lärande gynnas av en autonom (dvs. inre) motivation. Allt jag det senaste halvåret läst om motivation pekar på detta. Betyg är i sig själv en yttre motivation - moroten om man så vill, men lika ofta piskan - och detta, tillsammans med allt det för med sig i form av yttre kontroller påverkar den autonoma motivationen negativt. Till detta hör att lärarrollen blir kluven. Samtidigt som vi ska vara den som erbjuder motiverande lärandesituationer och en trygg och stimulerande vuxenrelation, ska vi vara domarna som står där i slutet av kursen och godkänner... eller underkänner. Att bygga upp relationen med och självförtroendet hos eleven som fick F, efter sommarlovet när nästa kurs följer, är inte alltid lätt. Utan betyg kan läraren och eleven tillsammans koncentrera sig på lärande (vilket naturligtvis inbegriper bedömning) och inte på tjänstemannautövning.

No Failing Grades On This Steet på Flickr av Alan Levine (CC BY 2.0)
Dessutom är betygen, som det så många gånger konstaterats, inte likvärdiga. Ursäkta min lättja denna sommar om jag inte rusar ut efter bevis i denna fråga, men vi är väl alla vid detta laget överens om det uppenbara i att elever med samma kunskaper och färdigheter inte nödvändigtvis får samma betyg? Detta är inte särskilt konstigt - att en enda bokstav, helt likvärdigt över landet, ska tillämpas för att sammanfatta något så komplext som kunskaper och färdigheter i ett ämne är ju helt omöjligt. Med inträdesprov får landets eftergymnasiala utbildningar möjlighet att fundera över vilka kvalitéer och färdigheter de egentligen vill att deras sökande ska ha och eleverna får möjlighet att söka på likare villkor än idag.

Min ställning i sakfrågan - att ha inträdesprov i stället för betyg som urvalsmetod på universitet och högskolor - känner jag ganska mig säker på. Att det inte är en simpel övergång inser jag naturligtvis och exakt hur det ska se ut och fungera vet jag inte. Ytterligare frågor, NPs roll och utformning och hur man uppmärksammar och hjälper elever som behöver extra stöd, kräver diskussion. Nu undrar jag dels vad ni andra tycker, och dels om det ens finns någon som driver den här frågan politiskt i Sverige?

söndag 10 juli 2016

Kort om att inget veta

Någon gång när jag började läsa på universitetet för hundra år sedan var det någon lektor som påpekade för oss att ju mer ni lär er desto mer kommer ni att inse att ni ingenting vet. Det där tycker jag har känts så himla skönt att ta med mig i mitt yrkesliv. I början (faktiskt ända fram till nu ungefär) längtade jag till den dag då jag skulle känna mig "säker på min sak". Då jag skulle ha landat i någon slags grundfilosofi som med stadig kurs skulle kunna hjälpa mig att utan intermezzon styra min lärarskuta rätt och vägleda mig i kniviga situationer.

Men jag har just börjat inse att jag kanske aldrig kommer dit. Och att det kanske egentligen inte har något egenvärde att komma dit. Jag har jättemånga frågor. Och så himla mycket att bli bättre på och utveckla att det ibland känns hisnande. Bara en sådan sak som formativ bedömning. Tänk att bemästra det. Till fullo. I vardagen. Wow, liksom. Och allt annat på det. Språkutvecklande arbetssätt och motivationsteorier, som väl är det jag arbetar mest just nu med att utveckla och förfina. När jag möter gamla elever på stan, vill jag ibland gripa deras 30-åriga händer och se dem i ögonen och säga: "Förlåt! Förlåt för att jag inte var bättre!". Men de verkar i alla fall ha jobb och må bra och de hälsar glatt. Så kanske jag inte helt lyckades sabba deras förutsättningar att lyckas i livet.

"Questions on cut paper on blue background close up" från Colorbox
Men just i de stunderna känns de där orden som lektorn kläckte ur sig så tröstande. För kanske innebär alla mina frågor och undringar att jag börjar komma någonstans. Den vidd av okunskap som jag inser att jag har kanske bara är ett tecken på att jag egentligen är KUNNIG och VIS? Det är en fin tanke att ha i sitt strävande. Och något jag så tydligt märkte idag när jag satt och läste Karin Nygårds bok Så funkar Internet, är ju att all ny kunskap man förvärvar ger upphov till frågor. Ju mer kunskap, desto fler frågor... och bättre frågor kanske. Vem äger alla fibernäten? Vem bestämmer över kablarna på havets botten som de där hajarna tuggar på? Och hur lyckas alla komma överens om de där protokollen... skulle inte den förmågan kunna användas av FN-medlare???

Och ställa frågor är ju något jag i alla fall är bra på att göra utifrån alla de böcker jag läser och utifrån all den erfarenhet jag skaffar mig i klassrummet. Och kanske är det just alla de där frågorna som gör att jag hela tiden utvecklas och blir bättre? En utveckling på lektorns kloka ord är nog att kunskap börjar med frågor, och frågor, det har jag minsann!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...