fredag 12 augusti 2016

Så funkar Internet!

Innan jag recenserar den här boken vill jag gladeligen påpeka att författaren, Karin Nygårds, är en mycket kär vän och att jag tycker att hon är en av jordens coolaste, kunnigaste och härligaste kvinnor! Men det är nog just därför hon har skrivit en sådan sjusärdeles bra bok om internet!

BokenSå Funkar Internet kom ut tiidgare i år och det är alltså Karin Nygårds som skrivit och Johanna Kristiansson som illustrerat. Boken är, precis som de andra i denna klassiska serie, en faktabok för barn och innehållet beskrivs som "allt du behöver veta (och lite till) om internet".

Det märks att det är en lärare (svensklärare!) som skrivit boken. Den är på alla sätt pedagogiskt upplagd. Läsaren hälsas välkommen och leds in i boken och sedan följer en tidslinje och innehållsförteckning. Ordförklaringar och register finns längst bak och pilar hjälper läsaren att koppla samman bokens innehåll. Varje uppslag har ett tema där de härliga och moderna bilderna och texten samspelar fint. Dessutom finns här lärorika och nyttiga förklaringar om ord, t.ex. skillnaden mellan data och dator och orden internet och wifis ursprung. Layouten och illustrationerna lockar och bjuder in - innehållet och det läsartillvända språket gör att man fastnar.
Som jag nämnde är ju boken kanske främst avsedd för barn. Klassuppsättningar samt hemlånsex på varje skola borde vara en självklarhet. Men boken är lika mycket en guldgruva för den vuxne läsaren. Jag tycker mig ha sysslat rätt mycket med datorer och internet, men när det gäller hur det egentligen funkar är jag inte särskilt insatt. Samtidigt skulle jag ju aldrig skaffa mig en vuxenbok om ämnet. Därför utgjorde boken en perfekt grundkurs och ett sätt att fylla i lite pinsamma kunskapsluckor på ett roligt och engagerande sätt. Banderollen ovanför bokens titel: "För alla nyfikna" är verkligen rättvisande! Därför rekommenderar jag med stor entusiasm och värme boken till alla barn och helst alla vuxna också - faktiskt inte bara till de nyfikna utan kanske särskilt till de som är lite IT-skraja. Med den här boken behöver inte ens den med teknikfobi känna sig rädd! Upp i fåtöljerna där hemma bara (med eller utan barn), sörpla på teet och upplev den där bubbelfina känslan man får av att förstå sig på nya saker!


måndag 25 juli 2016

Bort med betygen!

Ju mer jag funderar på saken, desto säkrare blir jag - betyg är negativa för lärande och lärarrollen och osäkra som urvalsmetod för högre studier. Jag skulle hellre se att Sverige använde sig av intagningsprov till högskolan!

Djupt och varaktigt lärande gynnas av en autonom (dvs. inre) motivation. Allt jag det senaste halvåret läst om motivation pekar på detta. Betyg är i sig själv en yttre motivation - moroten om man så vill, men lika ofta piskan - och detta, tillsammans med allt det för med sig i form av yttre kontroller påverkar den autonoma motivationen negativt. Till detta hör att lärarrollen blir kluven. Samtidigt som vi ska vara den som erbjuder motiverande lärandesituationer och en trygg och stimulerande vuxenrelation, ska vi vara domarna som står där i slutet av kursen och godkänner... eller underkänner. Att bygga upp relationen med och självförtroendet hos eleven som fick F, efter sommarlovet när nästa kurs följer, är inte alltid lätt. Utan betyg kan läraren och eleven tillsammans koncentrera sig på lärande (vilket naturligtvis inbegriper bedömning) och inte på tjänstemannautövning.

No Failing Grades On This Steet på Flickr av Alan Levine (CC BY 2.0)
Dessutom är betygen, som det så många gånger konstaterats, inte likvärdiga. Ursäkta min lättja denna sommar om jag inte rusar ut efter bevis i denna fråga, men vi är väl alla vid detta laget överens om det uppenbara i att elever med samma kunskaper och färdigheter inte nödvändigtvis får samma betyg? Detta är inte särskilt konstigt - att en enda bokstav, helt likvärdigt över landet, ska tillämpas för att sammanfatta något så komplext som kunskaper och färdigheter i ett ämne är ju helt omöjligt. Med inträdesprov får landets eftergymnasiala utbildningar möjlighet att fundera över vilka kvalitéer och färdigheter de egentligen vill att deras sökande ska ha och eleverna får möjlighet att söka på likare villkor än idag.

Min ställning i sakfrågan - att ha inträdesprov i stället för betyg som urvalsmetod på universitet och högskolor - känner jag ganska mig säker på. Att det inte är en simpel övergång inser jag naturligtvis och exakt hur det ska se ut och fungera vet jag inte. Ytterligare frågor, NPs roll och utformning och hur man uppmärksammar och hjälper elever som behöver extra stöd, kräver diskussion. Nu undrar jag dels vad ni andra tycker, och dels om det ens finns någon som driver den här frågan politiskt i Sverige?

söndag 10 juli 2016

Kort om att inget veta

Någon gång när jag började läsa på universitetet för hundra år sedan var det någon lektor som påpekade för oss att ju mer ni lär er desto mer kommer ni att inse att ni ingenting vet. Det där tycker jag har känts så himla skönt att ta med mig i mitt yrkesliv. I början (faktiskt ända fram till nu ungefär) längtade jag till den dag då jag skulle känna mig "säker på min sak". Då jag skulle ha landat i någon slags grundfilosofi som med stadig kurs skulle kunna hjälpa mig att utan intermezzon styra min lärarskuta rätt och vägleda mig i kniviga situationer.

Men jag har just börjat inse att jag kanske aldrig kommer dit. Och att det kanske egentligen inte har något egenvärde att komma dit. Jag har jättemånga frågor. Och så himla mycket att bli bättre på och utveckla att det ibland känns hisnande. Bara en sådan sak som formativ bedömning. Tänk att bemästra det. Till fullo. I vardagen. Wow, liksom. Och allt annat på det. Språkutvecklande arbetssätt och motivationsteorier, som väl är det jag arbetar mest just nu med att utveckla och förfina. När jag möter gamla elever på stan, vill jag ibland gripa deras 30-åriga händer och se dem i ögonen och säga: "Förlåt! Förlåt för att jag inte var bättre!". Men de verkar i alla fall ha jobb och må bra och de hälsar glatt. Så kanske jag inte helt lyckades sabba deras förutsättningar att lyckas i livet.

"Questions on cut paper on blue background close up" från Colorbox
Men just i de stunderna känns de där orden som lektorn kläckte ur sig så tröstande. För kanske innebär alla mina frågor och undringar att jag börjar komma någonstans. Den vidd av okunskap som jag inser att jag har kanske bara är ett tecken på att jag egentligen är KUNNIG och VIS? Det är en fin tanke att ha i sitt strävande. Och något jag så tydligt märkte idag när jag satt och läste Karin Nygårds bok Så funkar Internet, är ju att all ny kunskap man förvärvar ger upphov till frågor. Ju mer kunskap, desto fler frågor... och bättre frågor kanske. Vem äger alla fibernäten? Vem bestämmer över kablarna på havets botten som de där hajarna tuggar på? Och hur lyckas alla komma överens om de där protokollen... skulle inte den förmågan kunna användas av FN-medlare???

Och ställa frågor är ju något jag i alla fall är bra på att göra utifrån alla de böcker jag läser och utifrån all den erfarenhet jag skaffar mig i klassrummet. Och kanske är det just alla de där frågorna som gör att jag hela tiden utvecklas och blir bättre? En utveckling på lektorns kloka ord är nog att kunskap börjar med frågor, och frågor, det har jag minsann!

onsdag 6 juli 2016

Läsning om motivation

Sommarregn. Mannen sitter och slumrar i fåtöljen. Barnen kollar på Netflix och mamman smygäter chocolate chip cookiesarna som bakades på förmiddagen. Slappesommarlovet är här och det är underbart.

Men lite tankeverksamhet mitt i den mentala härdsmältan är lika gott som kakor (nästan). Speciellt om det var ett tag sedan. Den viktigaste frågan som legat och grott i mig under det gångna läsåret är frågan om elevmotivation. Var skaffar man den? Hur underhåller man den? Och vilka fallgropar finns på vägen mot den?

Utgångspunkten har varit den att jag upplevt mig ha många och bra metoder för hur jag ska lägga upp min undervisning, men samtidigt insett att för de elever som inte är intresserade av att delta så räcker inte det. Och för de elever som endast är där för betygen så blir inte undervisningen så givande och utvecklande som den skulle kunna bli. I sådana situationer är det dags att börja felsöka sin verksamhet och på så sätt växte frågorna kring motivation fram. Under våren har jag samlat och läst artiklar som finns samlade nedan och avslutningsvis har jag läst boken Behovsanapssat ledarskap av Stefan Söderfjäll. En riktig pärla!

Boken vilar på en solid forskningsbas samtidigt som den har en synnerligen läsarvänlig ton och en god dos humor. Boken är inte skriven särskilt för skolan utan den tar upp ledarskap och motivation på ett mer allmängiltigt sätt. Jag gillar det eftersom det gör att jag själv måste tänka till och fundera över vad detta kan innebära för min roll som lärare, för mina elever och för det arbete jag ska leda i klassrummet.

Boken väckte många intressanta frågor. De viktigaste är kanske hur man ska hantera kontrollfunktioner som närvaro och hur man ska minimera betygens negativa effekt på den inre motivationen. Boken gav mig god vägledning när det gäller förändringar jag kan göra i mitt klassrum för att skapa en mer motivationsfrämjande miljö. Jag rekommenderar den till alla som har som uppgift att leda människor och glädjer mig särskilt åt att jag har en chef som gärna tar emot lästips inför sommaren:)

Många tack också till min gamla klasskamrat Johan Book (@johanbook) som kommer att få glädjen att dryfta och hjälpa mig med alla mina frågor inför hösten. Det var nämligen han som rekommenderade boken. Spana gärna in hans hemsida www.ledarkommunikation.se!

Dessa artiklar var också intressanta när jag sökte svar på mina frågor:
Tack till alla på Twitter som hjälpte mig med lästips!

Tillägg: På Twitter frågade jag Stefan Söderfjäll om han kunde ekommendera fler böcker och han det gjorde han. Nu har jag läst Why We Do What We Do av Edward L. Deci och den är riktigt, riktigt bra! Läs den!

tisdag 23 februari 2016

Recension av Judith Langers Litterära föreställningsvärldar

Just nu är det ett par saker fram för andra som känns centrala för min personliga utveckling som lärare. Jag tänker dels mycket på motivation eftersom jag har en hel del elever som har mycket liten egen drivkraft, och dels på textsamtal och skönlitteratur eftersom jag upplever att jag till delvis fastnat i ett tillvägagångssätt som jag inte är helt nöjd med.

Utifrån de här premisserna är det inte konstigt att jag fastnat för Litterära föreställningsvärldar av Judith A. Langer (Daidalos, 2005). De grundläggande tankarna i hennes bok är:
  • Att litteraturundervisning ska utgå från elevernas egna upplevelser under läsningen
  • Att man med hjälp av stödjande samtal hjälper eleverna att utveckla och omvärdera den litteraturupplevelse som tar form i deras inre under läsningen
  • Att man inte eftersträvar konsensus eller "korrekta"tolkningar av litteraturen
Langer pratar också om det jag alltid har velat väcka hos mina elever när de möter litteratur, nämligen litteraturen som omvälvande, formande faktor för vem man är och vill vara, och litteraturen som drivkraft till förståelse för andra människors upplevelser och perspektiv. Det är stora ord, men för mig har litteratur alltid varit en möjlighet att uppleva världar som annars varit otillgängliga för mig. Tyvärr upplever jag inte att jag har undervisat på ett sätt som haft den här litteratursynen i fokus.

Boken erbjuder delvis vägledning i form av mer konkreta och handfasta råd, men en del av poängen är att man inte kan planera sig till de här samtalen. Eftersom elevernas tankar och idéer styr litteratursamtalen handlar det snarare att som lärare våga släppa taget. Något jag tror många lärare har svårt för (så även jag på många sätt).

Jag tror att Langers idéer kan vara en nyckel som kan göra min litteraturundervisning mer angelägen och influerad av eleverna, något som flera artiklar om motivation tar upp som framgångsfaktorer till en ökad inre drivkraft. Då detta är något jag tror de flesta av oss eftersträvar, kan jag varmt rekommendera boken!

lördag 2 januari 2016

Recension av Nothing's Impossible av Lorraine Monroe

En av våra biträdande rektorer på Pauliskolan, Jerry Ahlström, är starkt influerad av Lorraine Monroe, en amerikansk lärare, rektor och utbildningskonsult, och jag frågade honom därför vad han rekommenderade mig att läsa av henne. Svaret blev Nothing's Impossible som på svenska heter Våga leda i skolan. Det visade sig att boken var perfekt jullovsläsning!

Boken är inte klassisk pedagogisk metodiklitteratur utan känns lite som en korsning mellan en självbiografi och en självhjälpsbok! Den är varmt och engagerat skriven och väldigt lättläst. Monroe berättar om sin familj, bakgrund och karriär med fokus på vad som har format henne som ledare och vilka lärdomar hon tagit med sig. Varje kapitel avslutas med en lista med råd som hon tillsammans kallar The Monroe Doctrine*.

Emellanåt har boken en väldigt hurtigt amerikansk ton som jag kan förstå att vissa kan ha lite svårt för. Inte ett spår av svensk jante finns att skåda, men det tycker jag är skönt. Allt låter enkelt och här finns inga utförligare beskrivningar av hur de olika metoderna ser ut eller kan tillämpas, och få problematiseringar av de olika strategierna. Samtidigt är det oerhört befriande!

Jag kan ibland tycka att svensk skola känns luddig och invecklad och de väldigt tydliga tankarna som lyfts fram i boken gör det lätt att hålla ögonen på bollen: eleverna ska lära sig mesta möjliga och allt som leder till detta är av godo! Olika råd och metoder med illustrativa exempel kan kopplas till den tanken. Detta är en bok att läsa när man tvivlar och velar och dantar sig i skolskogen. Jag lägger den ifrån mig med en känsla av jävlaranamma, backbone och ballarones av stål, vilket ju lite är just den känsla man bör ha efter att ha läst en självhjälpsbok... eller när man går in i ett klassrum, eller tänker leda en skola:)



*en allusion som syftar till en politisk amerikansk doktrin från 1800-talet som handlar om internationella relationer mellan USA och Europa.


måndag 21 december 2015

DigiExam - my new best friend!

Under hösten har jag kommit igång med användandet av DigiExam, och jag måste säga att jag känner mig väldigt charmad. Utan att gå för långt in i en diskussion om fusk och uppgiftskonstruktion så upplever jag att fusk är ett problem och att mycket tid och tankeverksamhet går åt till att komma runt detta. Därför har DigiExam varit en stor hjälp för min del.

I DigiExams webbgränssnitt skapar läraren prov. Provet kan bedömas antingen med poäng eller "formativt", dvs. att man kan koppla kunskapsmatriser till frågorna. Bilder kan läggas in i provet, men inte videoklipp. Eleverna skriver sedan provet i klienten, dvs. ett program de laddat ned på daton (tillägg finns för Chromebooks). När de öppnat proven kan de inte längre nå resten av webben. De kan inte heller klistra in saker utifrån eller kopiera och ta med sig saker "ut" från programmet. När alla elever har lämnat in provet kan läraren börja rätta och när man är färdigrättad och har publicerat resultaten kan eleverna titta på sina resultat i webbgränssnittet.

Eleverna måste ha internetuppkoppling för att kunna öppna provet. Skulle uppkopplingen brytas under tiden eleven skriver provet kan eleven fortsätta skriva, men inte lämna in provet via webben. Då använder läraren ett USB för att hämta elevens prov (väldigt smidigt). Läraren kan också välja att rätta proven anonymt. Administratören (i vårt fall vår IKT-pedagog) låser sedan upp provet till läraren efter det att läraren publicerat resultaten, så att hen kan se vilka elever som skrivit vilket prov. Att rätta anonyma prov gör man förstås ibland ändå, men det var nyttigt att aldrig kunna tjuvtitta. En annan piffig funktion är att man när proven ska rättas kan dela dem med en annan lärare. Smidigt i fall man har arbetat ämnesövergripande. Supporten är också bra och man får svar fort på sina frågor. Förutom vid inloggningen, då det uppstod en del frågor, har väldigt få frågor kommit från elevhåll när det gäller DigiExam och mina brukar sällan hålla tyst om de tycker att något är krångligt eller dåligt. Därav drar jag slutsatsen att elevvyn är enkel och lättanvänd.



Något jag önskar mig inför framtiden är att man ska kunna välja om man vill ha stavningskontroll eller ej. I dagsläget finns ingen. Inloggningen är också lite osmidig eftersom den är upplagd på ett sätt som gör att eleverna i praktiken kan skapa dubbla konton utan att vara medvetna om att de gjort det, vilket skapar problem när de inte hittar sina publicerade elevresultat. Detta ska dock åtgärdas. Jag skulle också vilja att man kunde lägga upp videoklipp i prov man skapar och att lärare ska kunna dela bedömningsmatriser.

Sammanfattningsvis är detta ett verktyg som varit till stor hjälp i min vardag, och som gör att man kan ägna mer tid åt ett bra bedömningsarbete och mindre tid åt en en massa fusktråkigheter. Det innebär också att våra elever äntligen kan skriva sina writingprov i vår på dator, vilket sannerligen är på tiden!

lördag 5 december 2015

Vikten av att röra sig i klassrummet!

För ett par år sedan rapporterade Svenska Dagbladet om en australiensisk studie som visade att risken att dö i förtid var 40% större för de personer som sitter mest. Men, det är inte av denna anledning jag idag vill skriva om vikten av att vi lärare bör röra oss i klassrummet. Gärna hela tiden. För egen del blev jag fullt ut ambulerande för en sex, sju år sedan. Anledningen har jag glömt, men jag minns att det var ett medvetet val - det var slut med sittandet, som jag alldeles för ofta hade ägnat mig åt!

Ett viktig men bortglömd tillgång i arbetet?
Toe Socks av Irum Shahid (beskuren)
Den mest omedelbara konsekvensen av att röra sig är att eleverna ställer många fler frågor. Mina elever berättar själva att det inte alls är givet att de räcker upp handen eller tar sig fram till läraren för att det dyker upp en fråga om läraren sitter där framme, men är läraren däremot rörlig känns det mycket mer naturligt att be om hjälp när hen har vägarna förbi.

Eftersom det blir många fler möten med alla elever i klassrummet under lektionen, får jag som pedagog mycket större insikt i elevernas process. Utifrån deras frågor kan jag dra slutsatser om var de befinner sig i sin utveckling och vad de behöver för hjälp. Ställer många elever samma frågor är även det en välkommen feedback på undervisningen. Kanske har jag missat att vara tydlig med något och kan göra det bättre nästa gång!

Mina klasser är inte av den sorten att de sitter och arbetar ihärdigt i klassrummet om jag inte är där. Det hör därför till ovanligheterna att jag sitter utanför klassrummet och har individuella samtal. Däremot går jag rätt ofta runt och återkopplar till dem på moment de slutfört och som jag nyligen bedömt. Ibland kanske de har fått skriftlig feedback och då ber jag dem öppna denna på datorn och så tar jag ett varv och hör med var och en om det är något de undrar, medan de arbetar med annat.

Mina elever har länge haft en-till-en-datorer, vilket är normen idag på gymnasiet kan jag tro. Datorerna utgör en stor lockelse, liksom mobiltelefoner, och många av mina elever har svårt för att hantera den distraktionen. Det går inte för sig att parkera sig framme vid katedern och låta datorerna ta över underhållningen. Att hjälpa eleverna med koncentrationen, att vidta åtgärder där det behövs och att diskutera strategier och konsekvenser med de elever som behöver det är ett ansvar man inte får hoppa över!

Sist men inte minns bygger bra undervisning på goda sociala relationer. Mina klasser är förvisso inte stora (17-25) men inte desto mindre hör jag ibland kollegor säga att det är svårt att hinna med att möta alla elever. Detta blir lättare om man är rörlig. Det behöver inte vara mycket, men går du runt kan du hinna få en liten stund med var och en och kanske i synnerhet med de elever som inte lika självklart tar plats i gemensamma diskussioner i klassrummet.

Och, som sagt, skulle inte alla de skälen duga, så kan man alltså förlänga livet på detta trevliga sätt också!

lördag 28 november 2015

Skapa tilltro genom textsamtal - lässtrategier i engelska!

I år hade en fjärdedel av mina nya ettor F på det gemensamma readingprov (gammalt NP) de får göra i mitten av höstterminen hos oss på Pauliskolan. Därför kallade jag dessa elever till extra stöd, för att vi skulle träna lässtrategier i en engelsk kontext. Jag använde denna text från The Local, då jag trodde att den skulle intressera de sex eleverna. Texten handlar om en svensk kvinna och en tiggare från Rumänien som blivit kära i varandra och nu ska gifta sig.

Inför träffen beslöt jag mig för en viktig sak: Att eleverna skulle få fokusera på vad de redan kunde och att vis kulle utgå från det i textsamtalet.

Syftet med övningen

Syftet med textsamtalet var
  • att stärka elevernas självförtroende genom att fokusera och använda deras befintliga kunskaper i engelska
  • att skapa modeller för hur man kan resonera sig fram till förståelse genom att tänka högt tillsammans
  • att träna tre konkreta lässtrategier de kan använda sig av för att skapa förståelse

Tillvägagångssätt

Jag gick kort igenom de tre begrepp från den reciproka modellen som jag ville fokusera på, dvs. att förutspå, ställa frågor och reda ut.

Eleverna fick texten och jag visade den också på datorn för att de skulle se bilderna ordentligt och få hela webbsidans inramning. Jag uppmanade eleverna att titta på i vilken kontext artikeln presenterades i på datorn, på rubrikerna, bilderna och bildtexterna och därefter komma med påståenden om vad de trodde texten skulle handla om och vilken typ av text de trodde att det var. De fick sedan motivera sina ställningstaganden och förklara hur de kommit fram till dem.

Nästa steg var att eleverna skulle titta på ingressen och markera endast den information de var helt säkra på att de förstod. Därefter fick de i tur och ordning presentera vars ett påstående om ingressen som de kände sig säkra på. När det var gjort kunde vi identifiera vilka ord och fraser som vållade problem. Med hjälp av de säkra bitarna kunde vi tänka högt tillsammans och komma fram till vad ingressen ville säga.

På detta sätt skapades förförståelse för textens innehåll. I stället för att använda förutspåelse efter varje nytt stycke använde jag sedan i stället en strategi från Reading to Learn som innebar att  jag sammanfattade innehållets tre huvudsakliga delar för eleverna innan vi gick vidare med texten. Jag avslöjade därför att vi skulle få reda på hur paret lärde känna varandra, hur de blev ett par och till sist vilka deras framtidsplaner var och hur folk hade reagerat på deras kärlek.

Med denna ytterligare kunskap om texten gick vi sedan vidare på samma sätt som innan där eleverna, ett avsnitt i taget, fick stryka under information de kände sig helt säkra på. När alla var klara fick de var och en komma med ett påstående om innehållet. Därefter vägledde jag sedan resonemangen kring vad det andra kunde betyda och på så sätt fick eleverna på ett konkret sätt träna på att använda sammanhanget, ordens beståndsdelar och likheter med svenskan för att skapa förståelse där det tidigare inte fanns någon.

Resultat

Samtalet blev väldigt givande. Vi diskuterade texten i ungefär en timme tillsammans och det var tydligt att valet av text engagerade dem. Jag blev uppmanad att välja en lika gullig text till nästa träff! Eleverna var engagerade och kom med många förslag och därför var det lika mycket de tillsammans som modellade lässtrategier, som jag. Min roll var mer att lösa upp knutar (betydelsen av det lilla ordet "by" i ingressen t.ex) och att hjälpa eleverna sätta ord på tysta kunskaper. Frasen "began in halting English in March this year" tolkades som att engelskan kanske inte var så bra. Genom att diskutera ordet "halting" och vad det betyder på svenska för att sedan koppla till sammanhanget där ett språk var "halting" kunde eleverna se att vanliga svenskkunskaper ofta kan användas som strategi för att skapa förståelse.

Eftersom många av eleverna skrivit väldigt lågt på provet, förväntade jag mig att jag skulle få förklara väldigt många ord. Det visade sig dock att eleverna kunde en hel del och när de förstod principen för övningen: identifiera det ni säkert kan och använd det för att lösa knutar, så var de väldigt bra på att tänka högt och ta sig fram genom texten. En annan sak eleverna var bra på var att identifiera det de var säkra på. Inför mötet var en av mina farhågor att de skulle tro sig vara säkra på saker de faktiskt inte förstod. De var förvånansvärt träffsäkra här och kunde med god precision tala om sin förståelse på ett nyanserat sätt och skilja det de kunde, det de kanske kunde och det de alls inte kunde åt.

På det här sättet fick vi möjlighet att diskutera bland annat:

- att alla ord inte är lika viktiga att förstå
- betydelsen av prefixet ex- (excursion)
- att man lätt kan gissa vad "blankets" betyder om man har förstått sammanhanget (=ngt man kan använda sig för att värma sig med när det är kallt)
- att när ordet "but" kommer så kan man lista ut att det kommer något som bör vara tvärtom eller säga emot det som kom innan
- att "disillusioned" heter "disillusionerad" på svenska (vilket inte var till någon hjälp) och att prefixet dis- ofta betyder något negativt eller tvärtemot (disgusted, dismantle, disappoint, dispair, disorder)
- konceptet att gifta sig flera gånger
- att meningen “His mother died when he was a child but his father is very happy.” var olyckligt formulerad:)

Om två veckor är det dags för nästa träff!

PS. Alla lärare på Pauliskolan har en timme i veckan utlagt på schemat som ska användas till extra stöd med de egna eleverna i någon form.

onsdag 21 oktober 2015

Förberedelse för läsning och detaljerad läsning - Reading to Learn

Sedan i januari har jag gått en kurs i Reading to Learn och den gångna veckan var kursledaren på besök i mitt klassrum för att jag skulle kunna få personlig feedback på mitt arbete med metoden. Jag beslöt mig för att att använda de första stegen i cirkelns yttersta och mellersta ring: förberedelse för läsning, och detaljerad läsning under den lektion jag hade förberett för besöket.

Klassen, min etta på SA-BET på Pauliskolan i Malmö, höll egentligen på med ett grupparbete om mänskliga rättigheter (samarbete med samhällskunskapen) så det här var ett avbrott och på sätt och vis en tjuvstart på något vi ska ägna oss åt efter lovet: klassiker!

Det första videoklippet visar förberedelse för läsning och det andra visar detaljerad läsning. Efter varje klipp reflekterar jag kring hur det gick och lyfter fram den feedback jag fick av Ann-Christine. Läs gärna också inlägget på Pedagog Malmö som handlar om Ann-Christines besök hos min Malmökollega Magnus, som arbetar på Värnhemsskolan med språkintroduktionen.



Ann-Christines intryck var att metoden tydligt kändes igen och att de olika delarna var tydliga. Något jag kunde ha varit mer konkret med var textens syfte, att övertyga. Texters syfte är ju grundstommen i R2L och här tog jag nog för givet att eleverna skulle vara med på noterna om vad en argumenterande texts syfte är, men det är ju inte alls säkert. Hade jag varit tydligare med det hade jag också lättare kunnat koppla det till mina utvecklingar i den detaljerade läsningen då jag flera gånger pratade om övertygande/värderande ord.

Efter att jag hade läst texten högt för eleverna fick de en stund att fråga om ord de inte kände igen i texten som helhet. Ca 4-5 ord kom upp i det sammanhanget. Eftersom strukturen rör cirkelns yttersta del och man i R2L rör sig utifrån och in, borde jag ha arbetat mer med den innan jag sedan gick vidare till den mellersta cirkeln (detaljerad läsning). Frågan är om eleven fick ett tillräckligt bra grepp om textens helhet innan jag gick in och gjorde en djupdykning i två specifika stycken för att lyfta fram språkbruket i argumenterande texter. En god genreuppfattning vad gäller struktur bör ha etablerats innan man rör sig inåt i cirkeln och därför borde jag i stället för detaljerad läsning ha använt mig av nästa steg i den yttersta ringen: gemensam konstruktion av text.


Den detaljerade läsningen var den del Ann-Christine tyckte fungerade bäst. Den har jag också testat ett par gånger nu och jag börjar känna mig hemma med arbetsgången. Det gjorde också att förberedelsearbetet gick mycket snabbare än vad det gjort vid de tidigare tillfällena, vilket är mycket positivt eftersom R2L kan kännas som en tidskrävande metod.  Något som slog mig under reflektionen kring den detaljerade läsningen är hur otroligt viktigt det är att välja goda modelltexter som innehåller de element man vill lyfta fram och undervisa om. I det här fallet var texten okej, men jag hade absolut kunnat hitta en bättre och när man använder R2L blir det extra tydligt att det kostar när man skarvar med textvalet.

När lektionen närmade sig sitt slut, gjorde jag två saker. Jag delade ut post-it-lappar till eleverna (exit tickets) och bad dem att dels skriva ner vilka delar en argumenterande text bestod av och dels hur språket skulle vara i argumenterande texter. Därefter bad jag eleverna komma med feedback kring hur de tyckte att lektionen hade fungerat och hur de hade upplevt den.

Jag antecknade på tavlan som ni ser här till höger men det kan nog underlätta med en liten tolkning:) Eleverna gillade den tydliga strukturen i metoden; de tyckte jag hade varit lite rolig och att det hade funnits positiv energi hos mig; de tyckte det var bra att de aktiverades och att intresset hölls uppe samt att vi tittade på textens olika delar. Negativ kritik var att metoden också kunde upplevas som lite stel.

Min nästa utmaning blir att ta mig an gemensam konstruktion av text och här fick jag goda idéer från Ann-Christine om hur man skulle kunna genomföra det i helklass utan att det blir för ohanterligt, vilket jag har upplevt att det blivit innan. Men hur det går med det får i se nästa gång det är dags för en uppdatering kring R2L:)
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...