söndagen den 6:e april 2014

En nationell resursbank för den digitala skolan - Går det?

En av årets viktigaste böcker för alla som vill påverka skolan (och ha åsikter om den) är Att förändra skolan med teknik - bortom "en dator per elev" (Grönlund et al, 2014), resultatet av tre års forskning på hur 1:1 (en dator per elev) påverkar skolan.

En av de negativa effekter införandet av 1:1 haft, för alla, i olika stor utsträckning, är att man delvis finansierar hårdvaran med färre lärare. Dessutom visar forskningen att lärarnas arbetsbörda ökar med en till en. I alla fall under en utvecklingsperiod som kan vara lång - upp till fem år. Sammantaget gör detta att eleverna i slutänden får ännu mindre av det de behöver mest - tid med sina lärare. Boken visar tack och lov på hur man kan minska den här negativa effekten betydligt:
Vi har sett att 1:1 lett till betydligt ökad arbetsbörda för lärarna. Läroboken överges. Det behövs nya strukturerade elevuppgifter. Det finns otaliga öppna lärarresurser på internet men nätet är stort och svåröverskådligt så mycket arbete behövs för att hitta, kvalitetsgranska och anpassa dessa resurser [...] Det som utmärker en skola där 1:1 är "fullständigt implementerat" är följande: Det finns en tillräckligt stor och användbar "bank" av delade (på skolan) pedagogiska resurser som är känd och regelbundet används av alla.
Grönlund, ss 44 och 39

Sweden location map av
NordNordWest
(CC BY-SA 3.0)
Jag vet att vår skola har en bra bit kvar här. Vårt fantastiska Mediatek drar sitt strå till stacken, men man kan inte säga att en sådan bank som beskrivs ovan existerar hos oss ännu. Den skulle behöva vara långt mer omfattande för det. Helsingborgs stad har anställt en person vars huvuduppgift ska vara att ansvara för en sådan bank, och i Malmö finns spirande tankar på samma sak.

Men.

Om inte varje lärare ska sitta och uppfinns hjulet om och om igen (denna slitna metafor). Varför ska då varje skola göra det? Eller ens varje kommun? Är inte kurserna och det centrala innehållet något som faktiskt är gemensamt för hela landet?

Att arbeta gemensamt på skolorna med att ta fram material är inget konstigt. Det är en del av det kollegiala lärandet. Men om man pratar om att avsätta resurser för att hitta, kvalitetsgranska och kategorisera material för alla ämnen i en digitaliserad skolmijö - skulle det inte kunna vara effektivare att göra på nationell nivå?

söndagen den 30:e mars 2014

Argumenterande tal: från start till mål

Med mina ettor ville jag lägga grunderna för att argumentera. Jag valde att göra så här! (Allt som allt tog det ca. 8 st 80-minuterslektioner.)

Inledning

Syfte: skapa lust och intresse, samt att ha en gemensam referenspunkt kring vilken vi kunde diskutera tal och argumentation.

Tillsammans tittade vi på ett program från Utbildningsradion. Det heter Tala ut, och programmet går ut på att en talexpert, Barbro Fällman, ger en lekman, stand-upparen Simon Garshasebi, olika retoriska uppgifter som han ska lösa. I det här programmet ska han övertyga ett gäng Bajensupportrar om att det enda rätta är att slå ihop storklubbarna i Stockholm till en klubb! I programmet presenterar Barbro en retorisk modell han ska använda för att strukturera sin argumentation.

Eleverna tyckte programmet var engagerande och lärorikt och efteråt sammanfattade jag Barbros retoriska modell på vår klassblogg. Det var den eleverna skulle strukturera sina tal efter! Under lektionens sista del fick de i sina lärloggar reflektera över vilka förkunskaper de hade kring argumentation och retorik. Syftet med detta var dels att eleverna skulle få aktualisera tidigare kunskaper och dels att jag skulle få en bild av vilka förkunskaper som fanns och i fall det fanns några som led av talrädsla.

orator av southtyrolean på Flickr (CC BY 2.0)

Gruppövning - den retoriska modellen

Syfte:
  • att eleverna skulle få ta del av varandras tidigare kunskaper i ämnet
  • att de tillsammans skulle få lösa en uppgift som innebar att de måste omsätta teori (den retoriska modellen) i handling (ett tal), 
  • att de skulle träna på att använda talkort
  • att de skulle få modeller av ett tal som liknar det, de själv senare skulle hålla
Uppgiften var att eleverna i grupp (sammansatta av mig) skulle förbereda ett tal utifrån en tes jag gett dem. De hade bara ca. 60 minuter på sig, så de var tvungna att fokusera och använda varandra för att lösa uppgiften. När de var färdiga skulle de ha förberett talkort utifrån den retoriska modellen. Det var dock inte de själva som skulle hålla talen utan det skulle jag göra utifrån talkorten de förberett. På så sätt slapp eleverna oroa sig över vem som skulle hålla talen under tiden de förberedde det, och fokus när talen hölls låg på innehållet eftersom talaren var densamma.

Inför nästa lektion förberedde jag mig genom att hålla talen ett par gånger. Jag försäkrade mig också om att använda länkande fraser för att binda ihop talets olika delar eftersom detta var något jag ville göra dem observanta på senare. När jag sedan höll talen, hade varje grupp ett responsformulär som de fyllde i. I formuläret skulle de ta ställning till talets olika kvalitéer.

Talen publicerades på klassbloggen.

Förberedelse inför eget tal

Syfte:
  • att eleverna skulle få träna på hur man formulerar en tes
  • att eleverna skulle få många exempel på bra formulerade teser
  • att eleverna skulle kunna ta stöd i varandra och känna sig trygga inför sitt första tal på gymnasiet
Jag började med att dela ett dokument på Google Drive med eleverna där de fick i uppgift att lista olika förslag på teser. De fick ett relativt löst tema: skola och/eller politik. Skola för att det ligger nära dem själv, och politik eftersom de just då behandlar de olika partierna och politiska system på samhällskunskapen. Under 15-20 minuter brainstormade eleverna teser. Därefter gick vi tillsammans igenom teserna. En del tog vi bort; en del formulerade vi om; en del fick stå som de var. I detta sammanhanget kom vi in på saker som att en tes bör formuleras som en uppmaning eller ett påstående, och att tesen måste vara tydlig och relativt specifik.

När vår gemensamma lista var klar, presenterade jag den sista taluppgiften för eleverna. Den gick ut på att de tillsammans i par skulle välja en av teserna i dokumentet, att de tillsammans skulle planera sitt tal (efter den retoriska modellen), men att de sedan skulle hålla talen var för sig. Klassen
delades in i två delar så att varje halvgrupp innehöll samma tal, men med olika talare. Eleverna skulle bilda par efter sittplaceringen i klassrummet (som arbetslaget tillsammans gör med jämna mellanrum). Talen skulle spelas in.

Pair of Angels av Simon Webster på Flickr (CC BY-NC-SA 2.0)

Genomförande

Talen hölls i halvklass som planerat. Ämnesplanen i svenska kräver att eleverna ska kunna använda berättartekniska hjälpmedel, t.ex. en Powerpoint. I detta skedet ville jag dock lägga fokus vid den retoriska modellen och att tala inför en grupp. Att använda en digital presentation på rätt sätt är en konst i sig och lägger man inte fokus vid det i förberedelserna riskerar presentationen snarare att bli en snuttefilt för den osäkre talaren och påverka helhetsintrycket negativt. Att använda en digital presentation kommer jag att introducera nästa gång eleverna ska hålla tal.

Jag tog bort bänkarna och katedern (som jag aldrig har framtill i klassrummet) och i stället skapade jag en tom yta för talaren med två-tre rader stolar framför. Att ha sin åhörarskara samlade framför sig gör det lättare för eleven att vända sig till dem. Det gör också att åhörarna får lättare att se sin förändrade roll, från elever i ett klassrum, till åhörare i en talsituation. Själv satt jag avsides framtill och spelade in med min mobilkamera. På så sätt fanns inte kameran direkt i elevens synfält och det blev lättare för eleven att vända sig mot kamraterna och inte bara mot läraren.

Efterarbete och uppföljning

Syfte:
  • att träna kamrat- och självbedömning
  • att bli medveten om brister och kvalitéer i den egna produktionen samt få fundera över hur talet kan förbättras.
Direkt efter talen anmälde ett par elever genast att de ville hålla sitt tal igen eftersom de upplevt att de absolut kunde bättre än vad de redovisat vid tillfället. Detta välkomnade jag och bad att få återkomma med tidpunkt. Innan detta skedde skulle dock eleverna själv få ge feedback på sitt och partalarens framförande. Inför nästföljande lektion lade jag därför varje elevs tal i deras svenskmapp på Google Drive. Därefter uppmanade jag dem att publicera talen på Youtube.

Eleverna använde sedan Youtubes annoteringsverktyg för att ge feedback på talen. Fördelen med att eleverna gav feedback på detta sätt, var att de verkligen tvingades titta på sina tal och ta ställning till vad som fungerade och inte fungerade på ett konkret sätt. Det gav mig dessutom värdefull information om vilken insikt eleven hade rörande sitt eget framförande. Dessutom behövde ju inte jag, när jag sedan gav respons ta tid att upprepa en massa saker som eleven själv redan insett och var medveten om. Eleverna fick också se partalarens presentation och de kunde på så sätt se hur man kunde ha samma innehåll, men att själva framförandet spelade stor roll för hur talet uppfattades och togs emot. Innan eleverna började ge feedback visade jag ett av talen som jag redan hade gett feedback på för att eleverna skulle se vilken typ av feedback det var jag ville de skulle ge.

Elever i ettan tycker generellt att det är svårt att ge feedback. De är väldigt generella och sällan negativa i sina bedömningar. Kamratbedömning och självbedömning är något man måste jobba kontinuerligt med, och under momentet gick jag runt i klassrummet, och både stöttade och gav råd till de som tyckte det var svårt. Vi det här tillfället pratade jag också med varje elev individuellt om huruvida de kunde tänka sig att göra om talet, när de nu spenderat tid med att fundera på vad som kunde förbättras. Detta resulterade i att drygt halva klassen valde att göra om sina tal, vilket kändes väldigt positivt.

Finish Line Door Mat av aaron på Flickr (CC BY-NC-ND 2.0)

Avslutning

De flesta eleverna uppfyllde samtliga kunskapkrav på E eller högre. I det fåtal fall där eleverna inte nådde målen berodde det dels på talskräck (vi lade upp en individuell plan för vad som ska uppnås under vårterminen) och dels på att de ändå hade skrivit en text som de läste upp rakt av. Det får vi jobba vidare med. Nästa år tänker jag återanvända den här uppgiften. Den kändes genomtänkt och eleverna lyckades bra med ett moment de brukar tycka är rätt svårt:)

Vem sätter du betyg på? Egentligen.

Jag fick mycket positiv respons igår på mitt inlägg om att återvinna material. Min avsikt idag var att skriva ett inlägg om ett lyckat sätt att lägga upp argumenterande tal i svenska på. Sen satte jag mig ner för att bedöma ett par eftersläntrande elevuppgifter. Därför blir det idag ett tråkigt, lite bittert inlägg med en anklagande ton. Om fusk och hemmaskrivna uppgifter. Så pedagogiskt osexigt. Jag gör det ändå.

Min grundpolicy är att när jag sätter betyg på mina elever så utgår jag från underlag som visar vad just den eleven kan. Inte vad de kan med hjälp av andra. Det är också den principen vi ska sätta betyg efter, om det inte uttryckligen står något annat i ämnesplanerna. När det gäller vissa skriftliga underlag, innebär det att de skrivs i skolan och ingen annanstans.

Nu har jag på sistone tänkt att jag kanske är rabiat. Många andra lärare verkar ju, som regel snarare än undantag, ta in hemskrivna alster. Jag kanske bara ska ha lite tillit? Och så har jag därför vid ett par tillfällen låtit elever komplettera eller färdigställa hemifrån. Vad händer? Jo, genast sitter jag där med flera texter som är uppenbart avskrivna. Obekväma samtal väntar. Tid tar det. Det är inte kul eller givande någonstans faktiskt.

By Carly Franklin at Flickr (CC BY-ND 2.0)
Är mina elever dåliga människor? Speciella på något sätt? Naturligtvis inte. Jag skulle säga att de nog är som tonåringar är mest. En del av dem gör vid något tillfälle bedömningen att de gärna vill ha ett bra betyg, men förmågan eller tiden eller intresset räcker för tillfället inte till, och andra saker (kanske till och med annat skolarbete?) prioriteras. Det är sannerligen mänskligt och de är lika fina för det.

Nej. Jag känner nog snarare ilska gentemot de lärare som sitter där med sina fina inlämningsuppgifter och sätter sina höga betyg och blundar för att den egna ämbetsmannautövningen sker på väldigt lösa grunder. Medan jag får bli den där besvärliga, misstänksamma kollegan och läraren som är så väldans petig.

Jag hoppas att jag har skrivit tillräckligt mycket och varit med tillräckligt länge för att inte behöva tala om, att jag vet att examinationer kan se ut på väldigt många sätt, att jag vet att man lär sig som allra mest när man arbetar tillsammans med andra, och att jag förstår att vissa examinationer är lämpade att genomföras i grupp. Etcetera. Etcetera.

Men jag hoppas också att den där ute som känner sig träffad av det här inlägget, har mod att öppna ögonen och se att det kanske finns skäl att ifrågasätta rättssäkerheten i den egna bedömningen.

Och nu kontrollerar jag mig för att inte raljera och utveckla och hötta ännu mer med fingret.

Hötta (skånska): att vifta hotfullt

lördagen den 29:e mars 2014

Är jag effektiv? - Återvinning för lärare!

I veckan hade jag förmånen att delta vid ett möte med Edward Jensinger och skolförvaltningscheferna i Malmö Stad. Edward var där för att presentera Unos Uno med Malmöperspektiv. Unos Uno är ett treårigt forskningsprojekt som nu är över och som resulterat i en mycket läsvärd bok som kan laddas ner här: Att förändra skolan med teknik: bortom "en dator per elev" (Åke Grönlund, 2014). Jag var på mötet som representant för Pauliskolan.

En av de sakerna boken tar upp är att införandet av 1-1 (en dator per elev) innebär merarbete för lärarna. Inte ibland utan som regel. Dessutom tar det tid innan denna arbetsbörda minskar. Hur lång tid det tar är osäkert eftersom man inte kunnat se en minskad arbetsbörda under de tre åren forskningen pågått. De skolor som trots detta lyckats med sin satsning har bland annat en sak gemensamt: "en tillräckligt stor och användbar 'bank' av delade pedagogiska resurser som är känd och regelbundet används av alla" (Grönlund s. 39).

Edward och jag har dryftat det här tidigare - det här med att lärare måste använda varandras material mer. Jag har inte alltid varit positiv. Jag har hävdat att den förberedelseprocess som leder fram till ett undervisningsmoment i klassrummet är värdefull i sig själv och att man går miste om den om man använder andras material för mycket. Edward har menat att det inte är så svårt, och jag har nog i mitt stilla sinne tänkt att just den där biten förstår han inte riktigt.

Colorful Recycling Containers for Trash by epSos.de (CC BY 2.0)
Men sedan är det ju så att det kan dröja innan polletter trillar ner och jag vet inte riktigt vad det var som var avgörande denna gång. Kanske att Unos Uno-forskningen lyfter fram att det absolut viktigaste för framgång är att undervisningen är lärarledd, och att lärarens tid med eleven är helig. Kanske också insikten om att nästan allt jag gjort med elever detta läsår är nyproducerat material. Upplägg, innehåll, allt.

Är det rimligt? Denna fråga måste jag ju ställa mig själv. Är det effektivt? Använder jag min tid på ett ansvarsfullt sätt så att den kommer mina elever till gagn på bästa sätt? Jag är medveten om att jag förändrat min undervisning till det bättre på många punkter de senaste åren, och att det kräver mod och eftertanke att testa nya saker. Min vilja och goda förmåga att utveckla mitt hantverk är en av de saker jag är mest stolt över. Men kanske borde nästa mål vara att lära mig bygga vidare på andras och mitt eget arbete? Att  satsa vidare på saker som varit lyckade eller som kan bli det om jag ändrar på dem lite grann?

Vi gillar ju återvinning. Vi är måna om att inte slänga mat i onödan, om att låta kläder gå i arv och vara rädda om saker så att de kan användas länge, så att vi får mer för våra pengar och sparar på jordens resurser. Kanske vi - JAG - borde tillämpa detta synsätt även på min egen undervisning, så att jag inte står där en dag och upptäcker att mina resurser är slut, att jag är utarmad, och så att mina elever får så mycket som möjligt av det som är det viktigaste: min närvaro.

fredagen den 14:e februari 2014

Listening Strategies - en färdig lektion för engelsklärare

Idag bidrar jag med en färdig övning i engelska som man kan använda för att träna strategier för listening. Här finns två svårighetsgrader, easy och intermediate. Jag använde den till engelska 6 men jag tror att den skulle kunna passa till engelska 5 också beroende på hur bra förkunskaper eleverna har. och beroende på hur man lägger upp det. Tidsåtgången är i runda slängar 30-60 min.

Introduktion

Eleverna får titta på ungefär den första minuten av videoklippet utan ljud. Jag ber dem fundera över vad klippet skulle kunna handla om, och antecknar stödord på tavlan. Syftet är att skapa förförståelse och aktivera det ordförråd de har.



Övningen

När eleverna har tittat ber jag dem skatta sig själv utifrån om de tycker det brukar vara lätt eller svårt att lyssna och förstå. Jag berättar för dem att övningen vi ska göra kan göras på två olika svårighetsnivåer. Eleverna delar upp sig och sätter sig på vars en halva av klassrummet utifrån sin självskattning.

Jag delar ut svarsformuläret som består av en transkription av det som sägs i videoklippet. Här finns dock luckor i texten och i luckorna saknas ett eller flera ord av talet i videoklippet. Svårighetsgraderingen består i att jag har tagit bort olika ord i de två versionerna.

Jag säger till eleverna att vi ska lyssna tillsammans och de ska försöka fylla i luckorna var för sig. Eleverna lyssnar och fyller i luckorna efter förmåga. Syftet är att identifiera ord och fraser i ett visst sammanhang, och att fundera över hur de stavas.

Efter övningen

Efteråt får eleverna jämföra sina svar med den de sitter bredvid, och resonera om vad där ska stå. Syftet är att de tillsammans hjälper och lär av varandra och får diskutera sina svar tillsammans med någon.

Alternativ: eleverna skulle också ha kunnat lyssna tillsammans i par och därmed haft möjlighet att pausa och lyssna om och diskutera vad de hör under tiden, i stället för efteråt.

Till slut tittar vi tillsammans på transkriptionen.

Alternativ: man skulle kunna titta på klippet en gång till för att efter jämförelsen stärka kopplingen mellan ljud och skrift.

Här finns dokumenten

Overcoming Obstacles - complete transcription
Easy version
Intermediate version

Mitt råd är att man skriver ut formulären och numrerar luckorna för det har jag inte gjort:) Videoklippet hittade jag först på TED och det finns en flippad lektion till den, ifall man skulle vilja gör mer med innehållet. Flippen har dock inte jag gjort:)

fredagen den 20:e december 2013

Formativ bedömning - mallar att arbeta efter!

Under det gångna året har jag vid fler och fler tillfällen fått möjlighet att hålla i work shops kring formativ bedömning och IKT. Att göra sin invanda praktik tillgänglig för andra är en intressant process, eftersom jag därmed har tvingats fundera över vilka principer jag använder för att planera min undervisning. Översikterna nedan är ett resultat av detta arbete.

De två bilderna föreställer tankeprocesserna man kan använda dels inför ett större moment på x antal veckor, och dels inför en lektion. I båda fallen är det naturligtvis så att de är pusselbitar i ett större sammanhang. Det enskilda momentet/projektet är en del av kurs, och kursen en del av gymnasieutbildningen som helhet. Jag har valt att konkretisera just dessa två nivåerna (momentet/området och lektionen) eftersom det är där man som lärare ofta rör sig i vardagen. En förutsättning, även om jag inte tar upp den här, är ju dock att man höjer blicken och ser till läroplanen och elevens utbildning som helhet.

Bild 1: Undervisningsområdet




Startpunkten i den första bilden ligger på målet, och de frågor man inledningsvis måste ställa sig kring målet innan man börjar planera enskilda lektioner. Om inte målet är tydligt för läraren, kan hen aldrig göra målet tydligt för eleverna. Och utan ett tydligt mål blir undervisningen mindre effektiv. Den stora fyrkanten representerar den sammanlagda tid man avsatt till området, och ringarna markerade L representerar de enskilda lektioner man har till sitt förfogande. Vid ämnesövergripande arbete (som jag rekommenderar) kan lektionsringarna bestå av lektioner med olika lärare i olika kurser. Väsentligt är att lärarna i så fall gör planeringen tillsammans. Det är också en fördel om den tid man avsatt ger utrymme för viss flexibilitet. Under årens lopp har jag blivit mer och mer benägen att hellre göra få saker ordentligt än många saker hafsigt, med motiveringen att den sammanlagda mängden kunskaper, förmågor och färdigheter blir större i det förra fallet.

Frågetecknet innan syftar dels på de förkunskaper man förväntar sig att eleverna har, och dels, tillsammans cirkeln "uppföljning", det större sammanhang som momentet är en del av.

Bild 2: Lektionen


Den här mallen kan man säga representerar en av L-cirklarna ovan, dvs. ett lektionspass. Har man varit grundlig i sin planering tidigare (vilka verktyg behöver eleverna för att lösa uppgiften?) bör redan målen för flera av lektionpassen vara färdigformulerade.

Något jag själv lagt ner mycket energi på det här läsåret är punkten som gäller att aktivera eleverna. Om eleven är passiv kan jag inte se var de ligger i förhållande till målet; jag kan inte se om någon utveckling sker; och jag kan då heller inte ge någon feedback som bidrar till vidare utveckling. En effekt av min strävan att aktivera eleverna har varit just att styra vem som talar, och att kräva deltagande på olika sätt. Detta måste givetvis ske i kombination med att man skapar tillåtande och trygga grupper där brister och kvalitéer i både egen och andras produktion diskuteras på ett sakligt sätt. Lärloggar har varit ett viktigt verktyg när det gäller att se hur väl lektionsinnehållet fyllde sitt syfte. Om lärloggar och att styra vem som talar kan du läsa mer om i det här inlägget: Hur får jag syn på lärandet? Praktiska metoder!


måndagen den 9:e december 2013

SelfControl - skaffa det här om du inte har någon själv!

Ofta pratar man i skolvärlden om att sociala medier är väldigt distraherande för elever och att många inte förmår hantera dessa i vardagen på ett tillräckligt bra sätt. Som lösning har man ibland hört talas om fantastiska (kostsamma) program som gör läraren till Gud över elevernas datorer, på ett sådant magiskt sätt att hen kan stänga av, ta bort, ta kommando, över alla skeenden på elevernas datorer. Ja. Men. Det verkar besvärligt, tycker jag och lite väl... överdrivet. Nu har jag dock fått tips om en gratisapp som skulle kunna vara ett slags trevligt mellanting!

Appen heter SelfControl. Idéen går ut på att man själv gör en lista över sajter man ofta distraheras av när man borde göra annat. När man har gjort sin lista kan man sätta igång en tidsinställd blockering av sajterna i listan på allt från 15 min till 24 timmar.

Appen var väldigt lätt att installera och komma igång med. Jag föreställer mig att man tillsammans med eleverna kan ladda ner och ställa in appen under en mentorstid, så den är redo att tas i bruk när behov uppstår. Detta är inte något som kan fjärrstyras utan eleven måste själv sätta igång appen. Jag hade först lite problem med Youtube som gick att få upp trots att jag hade den blockerad. En rensning av cacheminnet löste dock problemet och SelfControls FAQ-sida var till stor hjälp här!

Något att ta med i beräkningarna: en blockering av Youtube blockerar även Youtube-klipp som ligger inbäddade på andra sajter. Använder man alltså Youtube i undervisningssituationen kan sajten inte vara blockerad.

Det som tilltalar mig med detta är att det är eleven som styr användandet av appen. Det är inget som fjärrstyrs av läraren och elevens lösenord till datorn krävs för att sätta igång blockeringen. Det kräver alltså lite självinsikt och ett aktivt val, vilket är positivt!

Det finns en Linuxversion, och en variant för Windows som bygger på SelfControl (som har öppen källkod)

tisdagen den 17:e september 2013

Lektionsplanera med hjälp av Google Calendar

Tidigare har jag brukat printa ut terminen veckovis i kalenderform och sedan anteckna på papprena vad de olika lektionerna ska innehålla. När en lektion är färdigplanerad har jag ritat en röd prick på den. På så sätt har jag kunnat planera min vardag! Av olika anledningar har jag slutat göra detta utan att ha en annan strategi och jag har testat bland annat projektplaneraren Trello (som är bra på många sätt).

Det bästa finns dock ofta på nära håll, och nu har jag helt enkelt börjat använda Google Calendar. Jag ska visa hur!

Mitt schema

Vårt schemaprogram synkar inte med Google Calendar men i flera år har jag helt enkelt i början av varje läsår fört in mina lektioner i Google Calendar. det tar inte lång tid och man gör en vecka och väljer sedan att upprepa de olika händelserna (lektionerna) till juni påföljande år! Passar på att poängtera att det ni ser nedan är 40% undervisning. Min tjänst innehåller andra arbetsuppgifter också.


Lektionernas innehåll

Jag lägger in vad de olika lektionerna ska innehålla genom att klicka på dem och välja redigera. Då kommer jag till händelsens sida där man kan göra detaljinställningar.


I fältet "beskrivning" gör jag sedan anteckningar om vad lektionen ska innehålla. Ibland lägger jag mest in stödord, t.ex. när jag grovplanerar ett moment. När lektionerna sedan kommer närmre brukar jag få idéer vid lite olika tillfällen och då skriver jag in dem huller om buller för att sedan återkomma, redigera, flytta och färdigställa. I processen brukar jag notera längst ner vad som finns kvar att göra innan lektionen kan genomföras. 

När lektionen är helt färdigplanerad och det bara är att gå in och genomföra så markerar jag detta genom att ge händelsen en annan färg - vanligtvis grön:) Färger väljer man direkt under rutan för beskrivning (det fältet syns inte på bilden). På så sätt får jag en bra överblick över veckan och vilket utrymme det finns för andra arbetsuppgifter.


Hur får jag syn på lärandet? Praktiska metoder!

Formativ bedömning. Många svänger sig med begreppet - även jag - men det rymmer väldigt många olika saker och själv kan jag uppleva att jag nu efter ett antal år behärskar en del av det som inbegrips - men inte allt. Jag har länge planerat min undervisning och mina examinationer efter ämnesplanernas centrala innehåll och kunskapskrav och eleverna vet vad det är de blir bedömda på och när. Min feedback är framåtsyftande och jag försöker skapa modeller för eleverna.

Något jag däremot har velat gå vidare med är att bli bättre på att synliggöra lärandet för eleven och mig i vardagen, på lektionsnivå! Under terminens uppstart har jag provat på ett par metoder som varit lyckade!
Final Piece of Puzzle av Angelo (CC BY 2.0)

Lärloggen

Ett första steg har varit att be varje elev att skapa ett dokument kallat "lärlogg" i svenskmapparna de delar med mig (i Google Docs). Lärloggen används nästan varje lektion, men inte nödvändigtvis. Det vanligaste är att jag använder lärloggen till Exit Tickets som jag modellerat på Christian Lundahls exempel. Eleverna får helt enkelt svara på frågorna:
  • Vad var det viktigaste jag lärde mig idag?
  • Vad har varit förvirrande?
  • Vilken fråga är fortfarande obesvarad?
Jag brukar ge gott om tid åt detta, och jag brukar också variera frågorna något för att inte eleverna ska besvara dem slentrianmässigt. Jag läser lärloggarna relativt snabbt efter lektionen och har jag möjlighet ger jag något liten kommentar till varje elev för att visa att jag läst.

Det mest givande med lärloggarna är att jag ser hur väl jag lyckats med min undervisning. Har min avsedda effekt uppnåtts? Det blir också lätt att besluta hur fort (och om) jag kan gå vidare och var jag ska ta avstamp följande lektion.

Uppstart med Mentimeter

Utifrån lärloggarnas innehåll brukar jag skapa en uppstartsfråga med hjälp av Mentimeter. Uppstartsfrågans syften är flera.
  • Jag vill aktualisera det innehåll vi arbetade med förra gången.
  • Jag vill aktivera alla elever vid lektionens start
Aktiviteten är viktig! Bara en aktiv elev kan göra sitt lärande synligt för läraren och en Mentimeterfråga är ett enkelt och effektivt sätt att säkerställa att alla elever i klassrummet börjar tänka och fatta beslut kring det innehåll de bör uppehålla sig kring redan vid lektionens start. De får ett par minuter på sig att besvara frågan. Inte mer. Jag visar inte svaren förrän nästan alla svarat för att undvika att de bara röstar som majoriteten gjort. Därefter tittar vi på resultaten tillsammans och jag väljer ut ca 4-5 elever som får berätta hur de svarat och varför.

Fördela ordet

Detta är något jag gjort tidigare, dvs. fördelat ordet i stället för att helt förlita mig på elevernas handuppräckning. Däremot har jag börjat använda det mycket mer systematiskt och med ett tydligare syfte.

Återigen vill jag aktivera alla eleverna. Fördelningen av ordet kan se olika ut. Ibland rör det ett innehåll som de fått förbereda. Då har jag vid något tillfälle bestämt redan innan lektionen vilken elev som ska besvara vilken fråga. Målet är då dels att få bra svar, men också i något fall att elever som är väldigt osäkra på sin förmåga ska få besvara en fråga de greppar och därmed få större förtroende för sin egen förmåga att bidra till klassen. Alla ska få en positiv upplevelse och se värdet av att vara med och aktivera sig.

Puzzle av Harry_1970 på Flickr (CC BY 2.0)
Vid andra tillfällen har jag använt ringövningar där elever får påstående. Om de håller med ska de resa sig och byta plats med någon annan som håller med. Efteråt får man motivera sina ställningstaganden. Jag ber eleverna också ibland att stå upp när de ger sina svar i klassrummet. Målet med att eleverna fysiskt får understryka sina bidrag till diskussioner, är att ge bidraget större tyngd - att man ska kunna stå för det man säger. Svarets värde ökar av att man måste agera fysiskt. 

Sammanfattningsvis är det övergripande syftet med ordfördelningen att eleven ska vara med och känna att det egna bidraget till klassrummet är värdefullt. Med mindre barn eller vid högtidliga tillfällen  kan man använda en random name generator. Själv har jag (fast det var med vuxna:) använd appen NameSelector på iPadden. Den finns även för iPhone.

Avslutning

Hittills under terminen har de här metoderna gjort det mycket lättare för mig att se vad eleverna faktiskt lärt sig, hur effektiv min undervisning varit och hur jag ska gå vidare. Fortsättning följer!


Anpassa din inkorg i Google Mail

Vi har nyligen gått över från First Class till Google Apps for Education här i Malmö och många lärare undrar hur man kan organisera sin inkorg på ett bra sätt. Särskilt efterlyst är en motsvarighet till mapparna man kunde skapa i sin inkorg. Här visar jag på två sätt att få lite ordning i flödet av information!

Skapa etiketter/ mappar i inkorgen!



Skapa flikar i inkorgen!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...