Utifrån de här premisserna är det inte konstigt att jag fastnat för Litterära föreställningsvärldar av Judith A. Langer (Daidalos, 2005). De grundläggande tankarna i hennes bok är:
- Att litteraturundervisning ska utgå från elevernas egna upplevelser under läsningen
- Att man med hjälp av stödjande samtal hjälper eleverna att utveckla och omvärdera den litteraturupplevelse som tar form i deras inre under läsningen
- Att man inte eftersträvar konsensus eller "korrekta"tolkningar av litteraturen
Langer pratar också om det jag alltid har velat väcka hos mina elever när de möter litteratur, nämligen litteraturen som omvälvande, formande faktor för vem man är och vill vara, och litteraturen som drivkraft till förståelse för andra människors upplevelser och perspektiv. Det är stora ord, men för mig har litteratur alltid varit en möjlighet att uppleva världar som annars varit otillgängliga för mig. Tyvärr upplever jag inte att jag har undervisat på ett sätt som haft den här litteratursynen i fokus.
Boken erbjuder delvis vägledning i form av mer konkreta och handfasta råd, men en del av poängen är att man inte kan planera sig till de här samtalen. Eftersom elevernas tankar och idéer styr litteratursamtalen handlar det snarare att som lärare våga släppa taget. Något jag tror många lärare har svårt för (så även jag på många sätt).
Jag tror att Langers idéer kan vara en nyckel som kan göra min litteraturundervisning mer angelägen och influerad av eleverna, något som flera artiklar om motivation tar upp som framgångsfaktorer till en ökad inre drivkraft. Då detta är något jag tror de flesta av oss eftersträvar, kan jag varmt rekommendera boken!