måndag 24 januari 2011

BETT-mässan

Under torsdagen och fredagen i förra veckan var jag i London och besökte BETT-mässan med min chef. BETT-mässan går av stapeln varje år och äger rum på Olympia i London, två gigantiska hallar med tillhörande konferenssalar och andra utrymmen. Tänk bok- och biblioteksmässan fast innehållet är: teknologi och utbildning. Den största mässan i världen på det temat!

Vi tar det viktigaste först: mat, kaffe och Wi-Fi. Tyvärr håller den här servicen inte måttet. Maten är tråkig får jag säga - trekantsmackor och pizzaslices ungefär. Mitt tips är att köpa Marks and Spencers goda take away-anrättningar och ta med det till mässan. Kaffe? Ja, man får helt enkelt överleva. Latten är ingen höjdare. Bra Wi-Fi för alla tog jag för givet på en teknologimässa. Tyvärr var det riktigt kasst. Man fick söka sig till särskilda Wi-Fi hotspots, och där var uppkopplingen minst sagt medioker. Bästa täckningen fick jag i ett av konferensrummen, något förvånande, för skillnaden var markant. Lägg till detta en timmes kö till kapprummet när vi skulle hem så var man något ansträngd vid uttåget.

Tim Rylands underhåller publiken!
Förutom förevisningsmontrar kan man föranmäla sig till seminarier och föreläsningar på mässan. Det är ett gott råd att göra detta, trots de £15 per seminarium i anmälningsavgift. Det var skönt att kunna dra sig undan den malström av information man omgavs av och fokusera på ett givet tema i en lite mer avskild miljö. Tim Rylands bjöd i år på en inspirerande föreläsning om hur han och andra använt dataspel i undervisningen och även om hans undervisning riktar sig till yngre barn ger det uppslag och idéer man själv kan ta med sig. Får ni chansen att lyssna på honom så ta den! En matnyttig föreläsning om hur webbsidor kan pimpas för att hjälpa dyslektiker gick jag också på och det får jag anledning att återkomma till vid senare tillfälle.

Första dagen var jag fullkomligt mosig i päran av alla intryck och uppstigningen i tidig otta, samt rusig glädje över att ha överlevt flygningen (det är så det känns varje gång). Nästa dag hade jag en plan: leta efter bra alternativ till SmartBoards och beta av mässan systematiskt. Prata inte med främlingar (som vill sälja saker till dig och aldrig släppa taget), men ta med dig material till allt som ser intressant ut. Något man absolut bör göra är att tänka igenom innan VAD det är man letar efter. Att planlöst vandra omkring och titta på än det ena, än det andra, resulterar mest i att man efteråt yrsligt frågar sig vad det egentligen var man såg.

Sir Bob!
Vad jag däremot vet att jag såg var: Bob Geldof, den gamle rockräven! Tydligen är han intresserad av teknologi och utbildning och det är ju sympatiskt. Jag beslöt mig snabbt för att spola ner min svenska artig- och taktfullhet, och helt enkelt knäppa en bild av mannen utan att bry mig om att han såg mig. Han måste väl vara van vid det? Detta gjorde att jag efteråt kunde övertrumfa min chef som också hade försökt ta en bild, men fått gå därifrån med ett klart undermåligt fotografi eftersom han greps av skam och försökte smygfota. Man måste våga för att vinna. My apologies, Bob - I'm really not a paparazzi fan, but I was starstruck. That's my crappy excuse. Som avslutning får jag bjuda på två typiska turistbilder från London. Eftersom faktiskt aldrig besökt staden (men däremot andra delar av England!!) menar jag att det är tillåtet.
Jag känner igen mig...
Till slut fann vi mat!
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...