Visar inlägg med etikett yrket. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett yrket. Visa alla inlägg

söndag 17 december 2025

Att utveckla den egna undervisningen - ett exempel utifrån Läslyftet

Bakgrund

Jag är handledare för en läslyftsgrupp på Pauliskolan i Malmö. Gruppen består av fem språklärare och två bibliotekarier. Vi beslöt att slå ihop del 3 och 4 i modulen Läsa och skriva text av vetenskaplig karaktär. Del 3 heter "Strategier för vetenskapligt förhållningssätt" och del 4 "Arbete med ämnesspecifika begrepp". Anledningen till detta var att här fanns många små men viktiga strategier man skulle behöva göra under längre tid och på detta sätt kunde deltagarna välja antingen en strategi att upprepa under en längre period eller en serier strategier som bygger på varandra. Vi läser på halvfart och vi fick på detta sätt en månad på oss att genomföra det vi ville träna på i klassrummet. I halvtid hade vi en träff där vi berättade hur det hade gått hittills och där vi hade möjlighet att ställa frågor till våra kollegor för att få stöd och förslag på hur vi kunde utveckla vårt upplägg.
Colourbox.com

Jag valde att fokusera på skrivhandingen referera utifrån innehållet i del 3 som handlade om förmågan att sammanfatta och tematisera ett innehåll, och jag ville att mina elever i svenska 3 skulle få träna att göra detta med ett ekonomiskt språk eftersom deras tidigare texter visat behov av det. Elevgruppen går samhällsvetenskapsprogrammet med beteendevetenskaplig inriktning.

Värt att notera är att förmågan att referera är något man tränar under hela gymnasietiden (och tidigare) men att det är en väldigt komplex process som kräver många förmågor av eleven. Först och främst måste eleven kunna läsa och förstå ett innehåll, i det här fallet utdrag ur litteratur avsedd för högre studier. De måste också kunna värdera innehållet för att kunna bedöma dels vad som är det viktigaste och dels vad som är relevant utifrån det man ska referera. När de gjort detta måste de ha förmågan att uttrycka detta innehåll i skrift med egna ord, utan att förvanska innehållet, och med en saklig och ekonomisk stil, och med ett korrekt språk. Att det finns många fallgropar på vägen i den här processen är inte konstigt.

Genomförande

Nedan följer den presentation jag använde när jag skulle presentera mitt arbete för gruppmedlemmarna i Läslyftsgruppen. Jag använde ca. 4 tillfällen med 40 minuter på varje. Jag utgår från presentationen nedan och kommenterar till bilderna under presentationen.



Bild 2: Eleverna hade alltså nyligen fått skriva ett PM och den litteratur jag valde för övningarna hade varit relevant för den uppsats och den frågeställning de just skrivit. Jag gjorde så här för att övningen skulle kunna sättas in i ett sammanhang. Eleverna hade också fått tillbaka sina uppsatser med feedback. Jag hade också delat ut uppsatserna med mina anteckningar på och eftersom de var fullklottrade kände sig flera elever missmodiga. Anteckningarna var mina egna och för eleverna framgick det därför inte att en hel del av dem avsåg positiva kvalitéer i texten.

Bild 3: Jag visade alltså först utdrag från deras uppsatser tillsammans med omformuleringar som visade hur de kunde bli med ekonomiska och informationstäta. Boken jag använde (ett ca. tre sidor långt utdrag) var Jim Cummins Flerspråkiga elever: effektiv undervisning i en utmanande tid (2017). Jag gav sedan eleverna instruktionerna enligt ovan. Redan under lektionen noterade jag att vi borde ha stämt av innan de började skriva kring vad Cummins egentligen menade och vad som egentligen var den viktiga och relevanta informationen i utdraget.

Bild 4: Jag gav eleverna frågor att fokusera på i sina diskussioner kring de referat de skrivit. Av de fyra frågorna var det bara en som handlade om det ekonomiska skrivandet vilket naturligtvis gjorde att elevernas samtal inte heller i huvudsak fokuserade på detta. De andra frågorna är inte mindre viktiga, men om lärarens avsikt är att koncentrera sig på en särskild sak måste detta vara tydligt i undervisningen. Det var det inte här. Eleverna gav mig i slutet av lektionen flera goda förslag på hur jag skulle kunna vässa övningen, men inte heller här var det ekonomiska skrivande framlyft utan fokus låg på det större området, dvs. att kunna referera.

Bild 5: Här finns de slutsatser jag själv kunde dra utifrån genomförandet. Lärarens samtal med elever är ovärderligt. En elev som jag upplevde skrev väldigt underligt förklarade för mig att hens avsikt var att inte skriva av och att hen därför ändrade ord litegrann. Informativt blev t.ex. formativt (!). Det var ett värdefullt ögonblick eftersom eleven fick insikt om vad som faktiskt hände med hens text när denna strategi användes och en viktig insikt för mig eftersom jag förstod i vilket skede av skrivandet som eleven behövde stöd.

Bild 6: Dessa frågor ställde jag till mina kollegor i läslyftsgruppen och här fick jag många förslag på hur jag skulle kunna utveckla övningen för att skapa större fokus på det ekonomiska skrivandet, samt hur jag kunde ge feedback utan att eleverna blev så deppiga som de blivit när de fått tillbaka uppsatsen.

Colourbox.com
Bild 7: Eleverna hade önskat sig att jag skrev ett referat av texten de arbetat med för att de skulle få se hur det kunde se ut. Jag gjorde två olika referat och visade dem, ett lite längre på 80 ord och ett ännu kortare på 40 ord. I instruktionen, där eleverna skulle utgå från samma frågeställning och situation som förra gången, nämnde jag flera gånger att fokus var den ekonomiska och informationstäta stilen och jag skrev också detta på tavlan stort. Vi stämde av kort kring utdraget av texten när eleverna läst och eleverna fick på post-it-lappar en sammanfattning av den feedback jag gett muntligt förra gången. Utdraget jag använt kom från boken Litteraturdidaktik, intriger och fiktioner av Anders Öhman (2015).

Bild 8: Jag påminde igen om syftet för övningen. Jag hoppade denna gång över diskussionfrågorna. I stället fick varje grupp markerat en bit text i sitt referat (gult) som inte var informationstätt och sedan fick de skriva om just dessa passager. Först därefter tittade vi på deras texter gemensamt och särskilt då på bitarna de hade förtätat. Detta följdes av en kort enkät med frågor kring övningen och sedan diskuterade vi med en gång resultatet av enkäten. Här fick jag en väldigt intressant kommentar kring negativ och positiv feedback: "Den konstruktiva feedbacken behöver man för att kunna göra bättre, men den positiva behöver man för att känna att man inte suger och för att inte ge upp". Mycket viktigt att få höra!

Bild 9: Denna bild sammanfattar vad enkäten visade och vad som kan bli nästa steg i undervisningen i konsten att sammanfatta.

Avslutning

Att utveckla sin undervisning handlar om att vara nyfiken och villig att se på sin egen undervisning som något som kan och bör förbättras. Vad som ofta blir tydligt för mig är att förändringarna ofta finns i detaljerna. Det är sällan några monumentala och fullkomligt omvälvande förändringar som krävs för att förbättra praktiken. I det här fallet handlade det till exempel om att skriva något stort på tavlan och att upprepa det ett par gånger. Undervisningsmålet (som hela tiden stått på tavlan fast längst till vänster tillsammans med lektionens start- och sluttid) blev genast tydligare för eleverna. Att ha ett tydligt mål för undervisningen är något som lyfts fram som viktigt för framgångsrik undervisning av t.ex. Hattie, och efter denna övning och den feedback jag fått av kollegor och elever har det blivit ännu tydligare för mig vilka strategier jag kan använda för att åstadkomma detta.

PS för er som läst ända hit: Jag har nyligen startat en bokblogg där jag intervjuar mig själv om böcker jag läser. Om du är litteraturintresserad kan den kanske vara något för dig? Välkommen även dit!

måndag 3 november 2026

Förstelärare - Vem är jag nu?

Redan i augusti fick jag en förfrågan av Pedagog Malmö att skriva en artikel kring försteläraruppdraget, och ända sedan dess har uppgiften legat där och skvalpat i medvetandet utan att jag känt mig redo att formulera mig kring det. Kanske är det dags nu.

Jag säger det viktigaste först: jag är kluven till reformen. Jag förstår tanken med att man vill skapa fler karriärvägar för lärare i syfte att göra yrket mer attraktivt. Jag förstår tanken med använda yrkesskickliga lärare för att driva på utvecklingen lokalt ute på skolorna. Men sättet att göra det på har nackdelar och målen skulle kunna nås på andra sätt. För många lärare - lika skickliga som jag - får inte en högre lön, en finare titel, eller extra tid till utvecklingsarbete. Att framhäva enskilda i ett kollegium, skapar onödig risk för polarisering av färdigheter, engagemang och utveckling.

Hur då, undrar ni kanske? Jo, på flera sätt. Precis som elever i klassrummet, speglar sig läraren i sin omgivning för att få syn på sig själv. Vi ser våra lärarjag i elevernas, kollegornas och rektorernas gensvar på vårt arbete. För den kompetente lärare som söker en förstelärartjänst och inte får den, trots skicklighet och framgång (betygen, förlåt, förstelärartjänsterna, tog slut?) kan det kännas motigt. För den sökande som kanske dessutom upplever (rätt eller orätt) att en mindre kompetent kollega har fått en tjänst, kan till och med en bitter eftersmak infinna sig. De förstelärare som dessutom får tid över i tjänsten att hålla i handledning och fortbildning kan dessutom utvecklas i ännu högre takt än tidigare. Färre undervisningstimmar gör att man får större makt över hur man fördelar tiden och större möjligheter att jämna ut de arbetspucklar som alltid infinner sig under terminen. Tempot och stressnivån i de ordinarie tjänsterna däremot, gör att den energi och det fokus som krävs för att förändra undervisningen kan vara svår att uppbåda.

Från Pixabay CC0 - Public domain
Varför sökte jag då ens - ifall jag nu inte tyckte det var en bra reform? Jo, helt enkelt för att jag är just kluven. Jag tycker det är bra med mer pengar till lärare. Jag tycker det är bra med mer tid till utvecklingsarbete i skolan och jag tycker att jag är ett bra val när vi nu ska ha förstelärare. Jag ska också villigt erkänna att det är ofantligt skönt att äntligen få känna att jag har en skälig lön. En skälig lön och extra tid till skolutveckling, som jag verkligen brinner för. Det går inte att passa på den bollen. Redan när nyheten om karriärtjänsterna dök upp i media, hade jag i flera år haft 80% undervisning och 20% ansvar för utvecklingsarbete mot hela skolan. Att söka var en självklarhet.

Faktum kvarstår dock. Om syftet med karriärtjänsterna är att göra yrket mer attraktivt och bidra till ett mer effektivt utvecklingsarbete i skolan - då finns det bättre sätt. Den slitna klyschan "money talks, bullshit walks!" är inte helt sann. Muntlig feedback från elever, kollegor och rektorer har gjort betydligt mer för min utveckling och mitt engagemang i skolan, än vad den årliga löneförhandlingen har gjort. Men när det gäller samhällets värdering av läraryrket, så ligger det något i det. Idag är det pengarna som talar, och samhällets feedback till lärarna de senaste tjugo åren har varit glasklar: Det där kan väl alla göra. Håll käften, och sluta klaga!

Om alla lärare hade en lön som matchade yrkets komplexitet, ansvar och utmaningar så hade det på ett mer effektivt sätt påverkat yrkets dragningskraft. Och om alla lärare hade haft utrymme till utvecklingsarbete i vardagen så hade många fler blivit mycket bättre, oavsett utgångsläge.

Det enda jag i slutänden inte är kluven till är att jag älskar mitt jobb, att jag är rätt person på rätt plats, och att jag är väldigt glad över att ha fått bra förutsättningar att göra mesta möjliga av det. Jag önskar att fler kunde få känna det.

torsdag 17 maj 2012

Lärartycket 3 - Var ligger mitt fokus?

Jag tar över #lärartyckets stafettpinne från Kristina Alexanderson som skrev inlägget Lärarens röst - mötet och insikten

Två nyheter om lärare har dominerat debatten om yrket de senaste dagarna. Först kom Lärarförbundet med larmrapporten om att en av sex lärare har lämnat yrket sedan de avslutat sin utbildning och sedan fick vi veta att lärare över hela landet i onsdags marscherade för att överräcka namnlistor till ansvariga kommunpolitiker. Kravet är 10 000 i månaden mer i lön och bättre villkor.

Jag tycker att fackföreningarna, politiker och allehanda tyckare har varit väldigt bra på att påtala vad som inte funkar i skolan. Vad som sedan krävs för att åtgärda alla dessa problem har också många försökt finna svar på, med varierande framgång.

Bra nog så. Men väldigt liten medial plats ges åt allt det härliga som händer i skolan varje dag och allt det inspirerande utvecklingsarbete som pågår (ja, förutom det Jan Björklund förfasade sig över - och missförstod - nämligen hur iPads kan användas i undervisningen)

I min vardag har jag därför valt att inte fokusera på:
  • att jag ibland är stressad
  • att det ibland blir konflikter 
  • att det finns en hel del byråkrati och pappersarbete
I stället väljer jag att fokusera på (ingen inbördes ordning):
  • att jag tycker det är roligt att sitta och planera ihop ett nytt moment och få alla trådar att knytas ihop i målens slutknut
  • att prata bedömning, kunskaper, och utveckling med elever
  • att jag i stort kan planera min egen arbetsdag
  • att läraryrket befinner sig i en fantastiskt spännande period av utveckling vad gäller metoder och kunskapssyn
  • att jag får åka ut och föreläsa om IKT och formativ bedömning
  • att jag får så mycket inspiration av ett nationellt lärarkollegium via webben
  • att känna pulsen av att vara omgiven av 500 tonåringar
Och en del karameller suger jag extra mycket på:
  • Känslan som uppstår när man har 25 personers fulla och odelade uppmärksamhet som i en liten ask
  • Känslan som uppstår när poletter trillar ner
  • Känslan som uppstår när elever glömmer att de är i skolan för att de är så upptagna med att utvecklas
  • Känslan då man lyckas lösa konflikter och alla känner sig som vinnare
Att prata om saker som inte funkar är viktigt och nödvändigt. Att bara prata om saker som inte funkar är förkastligt och skadligt. Därför tycker jag det ska bli fantastiskt härligt att få se vad 100 lärare har att säga om både det som är mindre bra, bra och fullkomligt fantastiskt med att vara lärare!

För fler av mina historier om vad som är härligt med skolan, besök min blogg på För Det Vidare
På #lärartyckets första inlägg hittar du en lista på fler som skrivit och som ska skriva för #lärartycket

Camilla Lindskoug, gymnasielärare svenska och engelska, IKT-utvecklare, @thesmoosch

måndag 2 april 2026

Dags att nyansera skoldebatten och blicka framåt!

Idag fick jag nog. Idag läste jag den femteelfte debattartikeln i ordningen om vår kassa skola. Det råkade vara Dick Harrisson och Katarina Harrisson Lindbergh som fick bägaren att rinna över med sitt inlägg "Vi måste sluta nedvärdera kunskap", men de är ingalunda ensamma om att bespotta den svenska skolan, och SvD Brännpunkt som publicerade den, är inte heller den enda tunga gammelmediala dagstidningen som gladeligen publicerar ytterligare en domedagsprofetisk bild av min arbetsplats.

Jag är trött på att porträtteras som en underbetald, överarbetad, stackare. Jag är trött på att blivande lärare ständigt får höra vilken lågpresterande, slö kull de tillhör. Jag är trött på att mina elever varje dag informeras av media vilken kass och undermålig utbildning de får, och hur dåligt de mäter sig med andra länders ungdomar. Och jag är sannerligen trött på alla förståsigpåares upprörda tyckanden.

Det finns nämligen en annan skola, andra lärare och andra elever än den som beskrivs av media. Det är inte en problemfri skola där alla har högsta betyg och inte ett moln syns på himlen. Men det är en spännande arbetsplats, med inspirerade, proffsiga kollegor, med intresserade, skärpta lärarstuderande, och med elever som gör det roligt och spännande att gå till jobbet på varje dag. Den skolan finns OCKSÅ.

Det är dags att se det som är bra med skolan, och det är dags att bygga vidare på det. Alla som har valt att konstatera sakers förfärliga tillstånd? Tack! Och adjö! Det är bra med er nu. Vi ska inte sluta diskutera, men låt det vara en nyanserad, och framåtblickande debatt med syfte att vässa svenska skolan. Och låt ledarsidorna upplåta utrymme till denna debatt i stället för att låta folk använda skolan som politisk slangbella eller knyta stenar runt skolan och sänka den.

PS. Jag ser att Harrissons har poänger med sin text och att den avslutar med ett upprop för kunskapen. Det är fint. Men textens hela fokus finns på det som är negativt, som så många andra artiklar.

söndag 8 januari 2012

The Flipped Classroom!

I förra veckan fick jag en inspirerande länk av min chef, och länken ledde mig till en illustration som beskriver tanken bakom "The Flipped Classroom", ett begrepp som idag dessutom dök upp på Twitter då @danielbarker skrev ett intressant inlägg om det i sin blogg, barkersthlm. Efter en termin då jag emellanåt känt mig lite svältfödd på nya idéer som kan ta mig till nästa steg i mitt yrkesutövande, är idéen om det omvända klassrummet befriande och tankeväckande. Titta själv på illustrationen nedan och se om det inte kan vara något för dig (klicka på bilden för större storlek):


torsdag 13 oktober 2011

För det vidare - en satsning i Skolverkets regi!

Under det närmsta året kommer jag förutom här på IKT-skafferiet, även att blogga i Skolverkets regi på deras sajt Fordetvidare.se. Sajten har skapats på uppdrag av regeringen och har som syfte att locka unga människor till läraryrket. Min roll blir att tillsammans med fem andra lärare i Sverige blogga om hur det är att vara lärare. I ett pressmeddelande som skickades ut i tisdags säger jag så här om mitt skäl att delta i satsningen:
- Jag vill bidra till en jämvikt i debatten och ge en mer nyanserad bild av läraryrket. Därför kommer jag att skriva om min vardag - både om utmaningarna och om de glada stunder som gör att jag så gott som varje kväll kan känna mig sugen på vad morgondagen har att erbjuda.
Med debatten menar jag den nästan enbart negativa uppmärksamhet som riktats mot skolan och lärare de senaste åren. Det är en debatt som behövs, men den är ensidig, och där vill jag ge en annan bild av skolan -min! Här nedan listar jag de andra spännande lärare som också bloggar tillsammans med mig på sajten, samt länken till min blogg där. Besök oss gärna och se om du känner igen din egen vardag!

Josef Sahlin
Kristina Olsson
Mats Larsnäs
Anne-Marie Körling
Carl-Mikael Larsson
Camilla Lindskoug


lördag 3 september 2026

IKT - bells and whistles?

Jag har märkt att jag tyckt det varit svårt att komma igång med IKT-tipsandet i höst, och det kan man naturligtvis skylla på mycket, till exempel den alltid lika hektiska uppstarten. Men sanningen är nog snarare den att jag lite tappat smaken för gadgets, roliga program, och annat glatt som man ibland kanske använder mest för att det kan vara kul.

colourbox.com
Jag har ju skrivit en del om skolans ansvar för att lära elever använda datorn som ett arbetsredskap i stället för ett nöjescenter, och det är där någonstans jag har landat. I Google Documents, i Dropbox, i Youtube/ TED. Senare i höst kan jag tänka mig att bloggen som medel för kommunikation gör entré, samt bokmärkeshanterare och informationssorterare som Diigo och Delicious.

Upprinnelsen är den kritik jag fick av en del av mina ettor förra året - att det blev för mycket trixande med datorn, och för många konton de aldrig använde igen. Även om många tyckte det var kul, var signalen klar och min lärdom given: använd datorn som ett stöd för undervisningen; gör det selektivt; och strunta i "the bells and whistles".

Något "glatt" ska nog få slinka in framöver. Den lusten återvänder säkert, men det är en viktig erfarenhet att elever inte tycker allt är kul bara det görs på en dator, och att det kan vara vanskligt att använda elever som försökskaniner i allt för stor utsträckning. Vilket jag naturligtvis borde kunnat lista ut på egen hand.

lördag 16 juli 2011

Det organiska klassrummet

Många är de sommarlov jag gått och fått fina idéer om saker man kan göra i klassrummet. Resor till England har fått en extra guldkant genom att jag köpt, tagit eller samlat på mig saker att använda i undervisningen. Men ändå, hur få är inte gångerna jag faktiskt fått användning av sommarens alla uppslag?

Varför är det så? Och varför är det så svårt att infria chefens önskemål om en läsårsplan för undervisningen? Till och med jag hör ju att det är en bra föresats. På pappret i alla fall. Problemet är bara att jag aldrig följer de där planerna. Med åren när översikten blivit bättre smyger det sig också in en vag oro om att jag "missar" viktiga saker jag borde ha tagit upp. Fått med. Bara för att jag gjort annat än jag från början planerat.

colourbox.com
Som mångårig trygghets-, strukturs- och ordning och reda-narkoman tvingar dessa tillkortakommanden till eftertanke och jag slås av vilken organisk miljö ett klassrum är. Så svårt det är att veta hur det kommer att bli där inne när allt väl satt igång. Så många människor, situationer, önskemål, drömmar, konflikter, band och intressen där finns. Om jag planerar min undervisning utan att ta hänsyn till detta, kvittar det om jag kommer ihåg att gå igenom do-omskrivning eller inte, för det kommer antagligen inte att landa hos eleverna ändå.

Det blir så tydligt varför jag inte kan planera färdigt hela projekt och uppgifter innan jag har eleverna framför mig och omkring mig. De är ju den viktigaste ingrediensen! Jag måste veta var de befinner sig som grupp, kunna känna av dem och föreställa mig hur jag ska göra, hur jag ska formulera ett problem för att de ska bli sugna och nappa, innan jag sätter igång och planerar mer i detalj.

Läsårsplaneringar och sommarjobb i all ära. Ju längre jag arbetar, desto mindre roll spelar de i mitt yrkesliv (glöm för en stund att jag sitter här och skriver, det gills inte!). Det är klassrummets virtuos jag vill vara. Och när man väl står där och tillsammans (eleverna må inte alltid veta hur mycket "tillsammans" det faktiskt är) har listat ut vad man ska göra ett tag framöver, ja, då är det naturligtvis dags att sätta igång och jobba, och förbereda, och planera. Så, min chef - och eleverna med - kan visst få en läsårsplan. Men den kommer att vara vag. Och den kommer att åtföljas av en stor brasklapp som säger: "planerna kan komma att ändras"!


måndag 20 juni 2011

Tydlig avsikt när det gäller IKT i samhällsprogrammets examensmål

Från colourbox.com
När jag för ett antal månader sedan läste ämnesplanerna för svenska 1 och engelska 1 måste jag säga att jag blev besviken. Jag tyckte inte att ämnesplanerna tryckte nog på förmågan att orientera sig i digitala miljöer, och använda digitala redskap.

När jag nu till slut har gjort slag i saken och läst merparten av de lagar och förordningar som reglerar gymnasieskolan - i den ordning vi har fått oss föreskrivna - känner jag mig lugnare. I examensmålen för samhällsprogrammet står det tydligt:
Utbildningen ska behandla mediernas och informationsteknikens förutsättningar och möjligheter. Eleverna ska därför ges möjlighet att utveckla dels kunskaper om kommunikation och om hur åsikter och värderingar uppkommer, dels färdigheter i att kommunicera och presentera sina kunskaper, bland annat med hjälp av digitala verktyg och medier... Utbildningen ska  därför utveckla elevernas förmåga att söka, sovra och bearbeta information med källkritisk medvetenhet. 
Detta är väl relativt löst formulerat, men läser man sedan Kommentarerna till examensmålen (s. 259) framgår det än tydligare att man lägger vikt vid det här (min kursivering):
Kommunikation och modern medie- och informationsteknik betonas i examensmålen och är viktigt för hela utbildningen, inte bara för medieinriktningen. Med medier avses budskapets bärare och med informationsteknik de tekniska förutsättningarna att förmedla. Information sprids genom en mångfald av olika medier på ett sätt som innebär att den enskilda människans möjligheter att sprida åsikter snabbt, såväl lokalt som globalt, ständigt utvecklas. Detta ställer stora krav på samhällsmedborgarna att behärska de nya medier som utvecklas och att kunna använda dem i det dagliga livet. I utbildningen ska eleverna ges möjlighet att utveckla kunskaper om kommunikation och om hur åsikter och värderingar uppkommer. De ska också ges möjlighet att utveckla färdigheter i att kommunicera om och presentera sina kunskaper, bland annat med hjälp av digitala verktyg och medier. Det ställer krav på att arbetssätt som inkluderar detta ingår i utbildningen, och att olika typer av relevanta verktyg är tillgängliga för eleven.
Oavsett vad som står angivet i de enskilda ämnesplanerna är det alltså centralt for programmet att eleverna ges goda möjligheter att utveckla sin förmåga att navigera och bli goda medborgare i Den Nya Världen: Internet.

söndag 5 juni 2011

Twitter - och kvinnan med två ansikten.

När det gäller sociala medier har jag nog generellt haft en grov uppdelning som lyder: Facebook för det privata, och Twitter för det professionella. I livet har jag haft en uppdelning som lyder: arbeta på jobbet; var ledig hemma.

De här gränsdragningarna har successivt suddats ut i takt med att jag arbetat allt intensivare med webben i klassrummet, och gränsen mellan vad som är privat och professionellt ställdes på sin spets när jag för någon vecka sedan skaffade mig en privat, och relativt hemlig/anonym Twitterprofil.

By istolethetv (CC BY 2.0)
Varför gjorde jag det, då? Ja, lite för att jag ville prova vad det skulle innebära och för att jag tycker att man måste prova olika saker om det är meningen att man ska kunna råda andra i liknande frågor på ett trovärdigt sätt. Men krafsar man gömmer sig andra funderingar bakom beslutet. På Twitter är det huvudsakligen IKT-folk som följer mig, och det har också blivit det jag i huvudsak twittrar om. Men, allt eftersom att jag använt Twitter mer, har jag också velat twittra om andra saker, och ungefär här dyker det upp en intressant fråga: vilken bild vill jag att mina kollegor (som jag sällan eller aldrig träffar irl) ska ha av mig?

Min privata Twitter är på engelska, handlar mycket om musik (droghyllande, snuskig musik om kvinnor, livet och makt. Bland annat), kryddat av mer eller mindre oseriösa observationer och funderingar. Inget jag skäms över. Jag kan tänka mig att ta en diskussion om hip-hop, även om jag ägnade 90-talet åt det, och oseriösa tankar har ju alla. Men vill jag att det ska vara det folk tänker på när de ser mitt namn? Twitter är trots allt ett utmärkt ställe att knyta professionella kontakter på.

By Surian Soosay (CC BY 2.0)
Samtidigt som jag alltså testar att tala med kluven tunga på Twitter, märker jag att min livsuppdelning (jobba på jobb och var ledig hemma) haltar betänkligt. Det kommer ofta sms från eleverna på kvällarna och både på Facebook, Twitter och nätet i övrigt pysslar jag ju med jobbrelaterade saker. Samtidigt sitter jag ibland på jobbet och letar mixed tapes och lullar runt både på webben och vid skrivbordet.

Den enda slutsats jag kan dra är att mitt privata och professionella liv inte är åtskiljt på samma sätt som förr. Läraren Camilla är människan Camilla, och tvärtom i mycket högre utsträckning än någonsin tidigare. Att jag är en bättre lärare på grund av detta är jag säker på; att jag är en bättre mamma och sambo, det vet jag inte riktigt än. Och häri finns nog framtiden. Om mina två Twitter-konton i framtiden ska mötas får jag fundera på. Och så får jag nog rådfråga mina två lärartestare som följer min "hemliga" profil.

torsdag 28 april 2026

Curiosity killed the cat? Lärare på Facebook.

Facebook av Coletivo Mambembe (CC BY 2.0)
Som jag låtit förstå i tidigare inlägg har jag ett tag funderat på att tacka ja till vänförfrågningar från mina elever på Facebook. När jag nu tagit steget har det ändå blivit en halvmesyr - jag har ett lärarkonto. Det finns alltså numera en alldeles privat Camilla Nilsson och en professionell: Camilla Nilsson Lärare.

Jag har börjat samla på mig vänner bland mina tvåor. De får fråga mig, men jag uppmanar dem. När de väl är vännade, tar jag bort deras statusuppdateringar från mitt flöde. Avsikten med detta är att jag inte vill att eleverna ska behöva känna att jag kikar över deras axlar utanför skolan. En elev påtalade särskilt att det inte var sockerdricka i glasen på bilderna, men att han faktiskt var 18. Jag kan förstå att alla inte är bekväma med att ge en lärare den insynen. Därför har jag också sagt att jag, utöver att ta bort deras flöde,  inte har för avsikt att titta på deras profiler. Men, visst, jag har ju möjlighet så får man förtroendet får man leva upp till det.

Min förhoppning är att jag lättare når ut med information till eleverna, och att vi kan kommunicera effektivt kring skolarbetet. I min tvåa har jag fortfarande någon tapper individ som har lyckats värja sig mot Facebookismen, så där kan vi inte i huvudsak använda Facebook för information. I ettan är alla med så där skulle det kunna funka.

Hur tar man bort en väns statusuppdateringar från sitt flöde: Sväva med markören över statusuppdateringens övre, högra hörn. Klicka på krysset som dyker upp och välj "Hide all posts by ---"

fredag 22 april 2026

Amerikanskt videoklipp som också vill vända skolras till skollyft

Den här videon tar sitt avstamp i enamerikansk verklighet där skolan inte möter samhällets förväntningar, och svenska lärare bör inte ha alltför svårt att dra paralleller till den bild media ger av vår arbetsplats här i Sverige. Därefter visar den på ett tydligt sätt vilka färdigheter lärare idag måste kunna ge eleverna - the new basics,  och där tycker jag att de verkligen träffar huvudet på spiken.

Om man kan bortse från lite nationalism och product placement från Apple, är den här videon väl värd en titt. Bakom videon står organisationen CTQ - Center for Teaching Quality och videon lanserar en antologi, Teaching 2030 som jag definitivt är lockad att köpa efter att ha sett videon:)

måndag 17 januari 2011

Vän med eleverna på Facebook? Jo, kanske ändå.

Jag har tidigare dragit en tydlig gräns när det gäller elever och Facebook i mitt inlägg "Vän eller inte på Facebook? Du behöver inte välja!". När eleven har slutat kan jag tänka mig att vara vän. Och eleven själv måste fråga. Detta har berott på att jag vill skilja på mitt privata och professionella jag. Det har också berott på att jag inte vill behöva tänka så noga på vad jag säger på Facebook.

Efter att ha läst The Facebook Effect kommer jag på mig själv med att börja undra om jag ändå inte kan tänka mig att ha elever som vänner. Det är Zuckerbergs resonemang kring idén att man inte är anonym på Facebook som har fått mig att fundera. Han menar att man sköter sig bättre, och tänker på vad man säger och hur man säger det när man inte kan vara anonym, och att det är bra att folk gör det. I TIME magazines sista nummer för året skriver Lev Grossman:
Anonymity may allow people to reveal their true selves, but maybe our true selves are not our best selves. Facebook makes cyberspace more like the real world: dull but civilized.
Mitt retusherade jag. Mark är säkert också retusherad.
Detta fick mig att undra: vad är det jag säger på Facebook (så att mina 150 vänner kan se det) som jag inte kan säga inför eleverna? Och om det är så att sådana uttalanden finns - borde jag i så fall säga dem överhuvudtaget? Naturligtvis kan det vara så att eleverna avslöjar saker som jag hellre inte hade vetat. Saker som gör att jag som vuxen måste agera, eller saker som gör att jag tvingas se på dem med andra ögon. Det kan å andra sidan också vara så att jag får en fylligare bild av vem de är bortom och utanför mitt klassrum och den roll de spelar där. Information som ger mig fler verktyg att vara en bra pedagog, eller som bara rätt och slätt är trevligt för att mina elever är trevliga personer.

En annan fundering är den att jag ibland upplever att elever inte ser lärare som människor. I alla fall inte som "vanliga" människor. Men om det finns en sådan tydlig demarkering mellan den person jag egentligen är och den person jag väljer att projicera för eleverna, ja, då kanske inte det är så konstigt. Om de får en fylligare bild av mig och vem jag är, med olika människor och i olika situationer, då blir jag kanske också mer människa, än lärare.

Artikeln i TIME är bra eftersom Grossman både hyllar och ifrågasätter. Bland annat diskuterar han komplexiteten i mänskliga relationer och ifrågasätter Facebooks förmåga att spegla dessa:
For all its industrial efficiency and scalability, its transhemispheric reach and its grand civil integrity, Facebook is still a painfully blunt instrument for doing the delicate work of transmitting human relationships [...] However much more authentic the selves we present on Facebook are than they were in the anonymous Internet wilderness that came before it, they still fall far short of our true selves, and confusing our Facebook profiles with who we really are would be a terrible mistake. We are running our social lives over the Internet, an infrastructure that was not designed for that purpose, and we must be aware of the distortions it creates or we will be distorted by them. The standard cliché for describing viral technology like Facebook has always been, "The genie is out of the bottle." But Facebook inverts that. Now Facebook is the bottle, and we're the genie. How small are we willing to make ourselves to fit inside?
Detta tål naturligtvis att tänka på, men tänka på det kommer jag att göra, för det känns inte längre självklart att inte vara vän med eleverna på Facebook. Vad säger ni?

onsdag 15 december 2025

Skapa en blogg som forum för pedagoger

Idag fick jag ett mail från några kollegor där de ställde följande fråga:
Vi är några kemilärare som skulle vilja starta en blogg där vi reflekterar över vad vi gör på våra lektioner. Jag tänker att vi ska kunna skriva korta beskrivningar och reflektioner och kommentera och tipsa varandra.Vi vill bara ha det öppet för oss själva. Har du några tips om hur och var man kan starta?
För det första: vilket utmärkt idé att tillsammans reflektera över det arbete vi utför varje dag, och att dela med sig av dessa reflektioner till andra. Så här kan man gå till väga (klicka på bilderna för att se dem i full storlek):

  • Gå till blogger.com och klicka på knappen "Get started". Språket kan man ändra senare till svenska. Har man Google-konto använder man det för att registrera bloggen, annars skapar man ett Google-konto i registreringsproceduren. 

  • Klicka på Settings/ Inställningar. Här kontrollerar du din blogg, bland annat vem som får skriva och se den. Du kan passa på att ställa in svenska som språk och vår tidszon.

  • Gå vidare till Tillstånd/ Permissions. Lägg till dina kollegor som författare i bloggen i genom att klicka på "add authors"-knappen i den översta boxen. 
  • Titta på den understa boxen och klicka i att "Only blog authors" ska kunna läsa bloggen. Nu är den stängd för alla utom er, och ni loggar in med ert Google-konto för att kunna se den och skriva i den. Färdigt!


lördag 6 november 2026

Tidigare i år skrev jag ett inlägg som citerade Malcolm Gladwells bok Blink. Citatet beskrev en undersökning som visade att elever som befann sig i "a smart frame of mind", dvs. ett mentalt läge där de kände sig smarta, presterade bättre än elever som befann sig i "a stupid frame of mind." Nu har jag precis läst Predictably Irrational av Dan Ariely. Han visar på många andra undersökningar med samma resultat: försökspersoner som påmints om ålderdomens krämpor rör sig långsammare, asiatiska kvinnor presterar bättre i mattetest när de påmints om sin etnicitet (vi har fördomar som säger att asiater är bra på matte), och sämre när de påminns om att de är kvinnor (kvinnor är enligt liknande fördomar sämre på matte), o.s.v.

Som lärare slår det mig med allt större kraft vilket enormt pedagogiskt värde det måste ha att jag kan framkalla ett mentalt tillstånd hos mina elever som gör att de identifierar sig med adjektiv som: smart, aktiv, kunnig, intresserad och kapabel. Människor som t.ex. är svårt sjuka har ett "happy place" som tillflyktsort. Det kan vara ett minne som är särskilt harmoniskt, lugnande och härligt. Genom att tänka på detta, genom att förflytta sig till sitt "happy place" kan personen lättare stå ut med stundens svårigheter. Inför nästa prov ska jag tillsammans med mina elever försöka skapa ett "smart place". Fortsättning följer.

måndag 1 november 2026

LR tycker till om sociala medier

Lärarnas Riksförbund har gett ut en rapport med namnet "Elever och lärare online - var går gränsen?". I en undersökning med 500 elever, 500 föräldrar och 500 lärare har de ställt frågor som rör främst kontakten mellan lärare och elever i sociala medier samt hur lärarnas tillgång till datorer ser ut. I rapporten har de presenterat en del intressanta slutsatser som jag citerar:
Sociala medier har kommit för att stanna och det är dags för skolan att finna vägar för att dra nytta av de fördelar som sociala medier för med sig.
Det är väldigt skönt att lärarnas egen organisation på ett klart och tydligt sätt ger sociala medier en särställning som ett verktyg i undervisningen. Det räcker inte längre att använda webben som uppslagsverk, man måste utnyttja de sociala kontaktytor webben erbjuder. Vidare observerar rapporten att:
Detta [användandet av sociala medier] ska bejakas men de sociala medierna kan aldrig ersätta det personliga mötet mellan lärare och elev. Ju mer arbete som förläggs till internet, desto viktigare blir också mötet med läraren.
När man pratar om webben och sociala medier märks det ibland att folk förutsätter att  mötet i klassrummet ska ersättas med mötet på webben. Inget kunde vara längre från sanningen. De sociala medierna underlättar och stärker hela interaktionen mellan elev och lärare. LRs linje att användandet av sociala medier och webben snarare kräver en större lärarnärvaro än tvärtom, är helt korrekt.

onsdag 6 oktober 2010

Sjuk lärare har nytta av digital teknik!

När man är hemma sjuk är det som lärare lätt att oroa sig för att hela upplägget, arbetsron i klasserna och kontinuiteten ska bli bamsepannkaka. Och lite på ända går det ofta. Läraren behövs i klassrummet. Men, med hjälp av klassbloggarna tycker jag att det har blivit lättare att ge tydliga instruktioner när jag själv måste vara borta.

Både vikarien och eleverna kan gå in och titta och mina ord och avsikter blir inte förvrängda i den visklek som annars brukar uppstå vid lärarfrånvaro. Läraren viskar till skolsekreterare, skolsekreteraren viskar till vikarien, vikarien viskar till eleverna och ja, sen kan det bli vad som helst om man har otur.

Denna veckan har jag varit borta måndag-onsdag med en förfärlig förkylning. Jag väljer att tro att jag säkert haft Hong Kong-influensan, eftersom det känns passande hemskt, men på 10 minuter fixade jag den här lektionen med instruktion till mina tvåor. Vikarien behöver bara öppna dörren, ta närvaro, och titta på. Och stoffet är det en elev som valt, om ni minns min tidigare uppgift där eleverna i tvåan själv fick välja material till Engelska B.

Samtliga lektioner den här veckan har lösts på liknande sätt. Själv ska jag nu gå ut och hämta mitt te, och förbereda mig inför ett riktigt True Blood-maraton framför datorn:) Krya på mig!

fredag 24 september 2026

Varför måste IKT vara en del av undervisningen?

I dagarna höll jag en kortare presentation för vår skolledning där jag belyste de förtjänster som fanns med att använda IKT i undervisningen. Trots att jag kanske predikar för de frälsta när jag skriver om det här, tror jag ändå att det är bra att samla på sig argument man kan använda för att omvända andra. Håll till godo!

Den relevanta skolan

Per Tillbarg, 1972: http://bit.ly/cmBiyR
För att skolan ska kännas relevant för eleverna måste vi spegla omvärlden. Webben är en del av vårt moderna samhälle och en del av högskolevärlden. Min sambo läser till bibliotekarie på ABM-utbildningen i Lund - där använder de wikis och, naturligtvis, olika databaser. Min kandidat läser till lärare på Malmö Högskola - där bloggar de. Själv gick jag en utbildning på distans, vilket blir allt vanligare, där all undervisning och examination var webbaserad. IKT i undervisningen är alltså inget val; det är ett måste för att eleverna ska vara väl förberedda för kommande studier.

Den nya kontinenten

Wikimedia Commons: http://bit.ly/aYDtfs
Nätet är vår tids nya värld. Alla i väst är medborgare där. Kan man språket, vet hur man ska föra sig, vilka möjligheterna och farorna är - då har man ett fantastiskt redskap för framgång och delaktighet. Om vi inte ger våra elever denna färdighet begränsar vi dem betydligt och har inte fullgjort vårt uppdrag att förbereda dem inför vuxen- , studie- och arbetslivet.

Motivation

De webbaserade projekt jag har gjort i klasser har fått genomgående positiv respons från eleverna. Inget av dessa moment har fått underbetyg. Om eleverna upplever undervisningen som relevant kommer de att känna sig motiverade. Ord som återkommer vid utvärderingarna är "roligt", "varierande" och "spännande". Att använda webbaserad undervisning ger oss också större möjligheter att individualisera undervisningen och fånga de elever som annars hade fått svårt att hänga med. Fler kompetenser utvecklas och syns, och eleverna kan redovisa sina kunskaper på fler sätt, vilket ökar deras möjligheter att komma till sin rätt.

Väggarna rivs

Colurbox.com: http://bit.ly/b5HaBa
Med webbaserad undervisning är skolan inte längre en skyddad verkstad, vilket jag tror att för många klassrum fortfarande är. Samarbete med andra klasser och aktörer på skolan, i närsamhället eller längre bort underlättas och detta samarbete gör naturligtvis att likvärdigheten vid betygssättning kan stärkas ytterligare. Elevernas arbete är inte längre för lärarens ögon allena, utan reella mottagare utanför skolan gör att elevernas produktion plötsligt känns som "på riktigt".

Transparens

Inte bara möjligheterna att rikta sig utåt ökar utan även möjligheterna att bjuda in andra i det virtuella klassrummet. Föräldrar, skolledare, andra lärare och blivande elever kan ta del av vad som görs på skolan. Detta må inte vara populärt hos alla, men de hermetiskt slutna system som varje klassrum länge har utgjort är inte till gagn för någon.

Ny kunskapssyn

http://shareanduse.ning.com/
Vad som är hönan och ägget vet jag inte, men vad jag med säkerhet kan säga är att min syn på elever och kunskap har förändrats sedan jag börjat använda IKT i undervisningen. Nya sätt att arbeta på, skapar möjligheter som gör att vi förr eller senare måste undra: vad är kunskap? Hur skapas den? Ett av de för lärare mest provocerande verktygen verkar vara Google Translate. Vem har skrivit texter som skapas där? Jag problematiserar inte det ytterligare här, utan erbjduer det som ett exempel på frågor vi måste ställa oss.

Två nyckelord på webben har blivit dela/share och collaborate (tidigare ett väldigt negativt laddat ord). Det gemensamma skapandet, och utbyte av erfarenheter, kunskap och åsikter är vad som definierar sociala medier idag och det påverkar naturligtvis alla användare.

Colourbox.com: http://bit.ly/b3EiGA
Framtiden

Mina generationskamrater och de som är äldre tillbringade säkert ett antal timmar framför TV:n, där vi följde de valdebatter som fördes. De ungdomar som som röstade för första och andra gången var nog inte bara åskådare. Jag tror att de både följde, men också deltog i debatter och skapade opinion på webben. Jag tror alla är överens om att en ungdomsgeneration som aktivt deltar i samhällsfrågor och engagerar sig politiskt är något väldigt värdefullt för framtiden. Jag anser att vi i skolan ska ge dem de verktyg, och de färdigheter de behöver för att kunna göra det.

fredag 10 september 2026

Vi speglar eleverna - vi måste spegla bra!

I boken Blink av Malcolm Gladwell kan man läsa om hur vi människor använder vårt undermedvetna till att göra "snap judgements". Ibland kan detta vara bra - man känner av en fara innan ens medvetna jag upptäcker den - och ibland kan det vara negativt - vi dömer människor utifrån fördomar våra medvetna jag inte tror att vi har. Läs om det här experimentet från boken:
Two Dutch researchers did a study in which they had a group of students answer forty-two fairly demanding questions from the board game Trivial Pursuit. Half were asked to take five minutes beforehand to think about what it would mean to be a professor and write down everything that came to mind. Those students got 55,6% of the questions right. The other half of the students were asked to  first sit and think about soccer houligans. They ended up getting 42,6% of the Trivial Pursuit questions right. The "professor" group didn't know more than the "soccer houligan" group. They weren't smarter or more focused or more serious. They were simply in a "smart frame of mind", and, clearly, associating themselves with the idea of something smart, like a professor, made things a lot easier...The difference between 55,6 and 42,6 percent, it should be pointed out, is enormous. That can be the difference between passing and failing.
Avslutningsvis nämner jag någonting en föreläsare vid Lunds universitet sa till sina ABM-studerande (Arkiv, Bibliotek och Museum): "det finns ingen bra negativ respons - den enda bra responsen är positiv". Punkt.

måndag 16 augusti 2010

IKT-inventering inför hösten

I mitt inlägg IKT, skolan och tiden skrev jag tidigt i våras om hur man i arbetslaget behövde diskutera och planera för att göra arbetet med IKT-redskap så effektivt som möjligt. Inlägget är inte långt och väl värt att läsa, men lider ni av akut tidsbrist så här i början av läsåret summerar jag kardemumman här:
  • Tänk långsiktigt!
  • Inventera behov och önskemål
  • Inte mer än ett större projekt i taget
  • Arbeta ämnesöverskridande
  • Minimera antal verktyg och konton
  • Välj verktyg och tjänster med omsorg
När vi gjort detta i mitt arbetslag återkommer jag med en översikt av det vi kom fram till. Redan nu kan jag dock säga att det jag kommer att pusha hårdast för av allt är att alla elever har ett Google-konto. Med Google Docs kan de samverka kring texter, dela dem med andra och spara i molnet. De får också möjlighet att skapa eller medförfatta en blogg med hjälp av Googles Blogger. Detta är bara ett fåtal av de tjänster som Google erbjuder, men båda är viktiga och kan användas i olika ämnen och i många olika sammanhang. Kommentera gärna vilka tjänster eller redskap ni kommer att prioritera i ert arbetslag.