Visar inlägg med etikett Facebook. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Facebook. Visa alla inlägg

söndag 19 februari 2012

Sammanfattning - UnosUnos årsrapport 2011

Vad är UnosUno?

Så här står det på Unos Unos blogg (länk ovan):
Unos Uno är ett forskningsprojekt som studerar skolor som infört en dator till varje elev i skolan, till viss del eller hela skolan. Unos Uno skall under 2010-2013 följa ett antal skolor i hela Sverige.

Projektets syfte är att löpande studera och analysera effekterna och resultaten av genomförande av en dator en elev i några kommuner och skolor, ur olika perspektiv; elevers utveckling och lärande, pedagogers roll och arbetssätt, skolledningens styrning och ledning samt samverkan och relationer mellan skola och hem, allt i syfte att lära av och sprida erfarenheter till varandra och andra.
23 skolor i olika kommuner över hela landet ingår i studien som drivs av Örebro Universitet på uppdrag av de deltagande kommunerna. Detta är en väldigt komprimerad version av forskningsresultaten. Vill man ha tillgång till rapporten i sin helhet kan man ladda ner den här!

När jag skriver "alla" menar jag både lärare och elever. Annars specificerar jag mig vidare.

www.colourbox.com
Datorerna är här för att stanna!

Detta verkar alla i stort vara överens om. Däremot finns det en hel del frågetecken kring hur den ska användas, dels i vilken utsträckning och dels rent praktiskt där det finns gott om problem och oklarheter när det gäller ägande, ansvar, och teknik.

Ingen vill vara utan dator

Detta är alla överens om. Däremot har också nästan alla synpunkter på hur man kan förbättra användandet av datorerna i skolan.

Ledningen är viktig!

Hur ledningen på de olika skolorna har arbetat, skiljer sig åt markant. Över lag kan man säga att på de skolor där man satsat mer på fortbildning i pedagogiska frågor än teknik i samband med 1:1-införandet och där ledningen har tagit ett samlat grepp kring implementeringen, har man nått större framgång, än på skolor d'r detta inte har skett.

Ensamarbete

Både denna och andra undersökningar visar tydligt att en konsekvens av datorerna är att eleverna arbetar mer ensamma än förr, i stället för att samarbeta med kamrater eller att läraren leder arbetet. Detta får negativa konsekvenser främst för de elever som redan har svårt att koncentrera sig och/eller är svaga.

Lärarnas ledning av det pedagogiska arbetet är A och O för framgång

För att undervisning med 1:1 ska lyckas måste läraren lägga mer energi på att strukturera arbetet än tidigare, och inte släppa eleverna "fria" på webben och lita på att de löser uppgiften. Undersökningarna visar att lärarna har en tendens att lägga mer tid på presentationer i stället för på innehåll och detta är alltså något att verkligen se upp med.

www.colourbox.com
Undervisningsmaterial saknas

Lärare efterfrågar undervisningsmaterial anpassat till ett 1:1-klassrum. Förlagen har inte tillräckligt att erbjuda, och kvaliteten och effektiviteten blir lidande om man bara ska använda öppna lärresurser eller egenproducerat material.

Lärarnas tillgänglighet

Kommunikationen mellan lärare och elev underlättas med olika typer av lärplattformer och sociala nätverk, men detta kan i längden bli ett problem eftersom arbetstiden påverkas och inte är anpassad för att lärare ska vara tillgängliga i en sådan utsträckning.

Förstärkarperspektivet

Tillgängligheten av sociala medier, t.ex. Facebook, samt det ökade ensamarbetet gör generellt att svaga elever får svårare att bibehålla fokus och starkare elever utarbetar fungerande strategier för att dra nytta av fördelarna utan att lida av nackdelarna. Här lämnas eleverna ofta för ensamma när det gäller att hantera lockelsen från sociala medier.

torsdag 20 oktober 2011

Få koncentrationen att funka med dator i klassrummet

Från kollegor, projektarbeten och nu senast på UnosUnos dragning om vad en-till -en-datorer har inneburit för eleverna i klassrummet, återkommer något många är frustrerade över: Facebook, Facebook, spel, Facebook. Eleverna gör inte vad de ska med datorerna och maskinerna blir snarare energitjuvar för både elever och lärare, än en hjälp att uppnå högre mål.

Själv känner jag naturligtvis igen det här, men tycker ändå att jag har fått det att fungera. Följande vill jag särskilt lyfta fram som viktiga strategier för att få det att fungera i klassrummet.

Tydliga instruktioner

Det allra viktigaste är att aldrig låta eleverna "surfa fritt" eller leta information "på nätet". Om du själv hade varit vilse i ett oändligt landskap eller inte vetat riktigt var du skulle eller vad du skulle göra där - hade inte du gärna vandrat till det ställe där alla dina vänner var och du kände dig hemma? Enter Facebook.

Originalbild av Louis Argerich on Flickr (CC BY 2.0) Redigerat av mig.
Naturligtvis är det bra för eleverna att träna på att söka bra information på webben, men alla uppgifter behöver inte innebära att de ska göra det. Det är tvärtom bättre att göra detta vid särskilda tillfällen där eleverna också har fått undervisning och redskap för just det ändamålet. Om det inte är själva informationssökandet som är syftet med uppgiften är det bättre att läraren visar eleverna var det ska ta vägen, berättar vad de ska göra där, och varför de ska göra det.

Ska lektionen spenderas på webben är det också viktigt att uppgiften presenteras digitalt med länkar till alla ställen eleverna ska besöka så att de inte behöver leta upp dem. Det sparar mycket tid, och förhindrar att eleverna kommer på villovägar.

Här är ett exempel på en lektion i engelska med styrda övningar på Internet: Dante's Hell

Ha uppsikt över skärmarna 

När eleverna arbetade med papper och man vill se vad de gjorde hade man bra översikt framifrån. Nu måste läraren röra sig mycket bakom eleverna för att se vad de arbetar med. Att sitta på en bänk längst bak i klassrummet och beskåda arbetet kan vara väldigt avslöjande, och hjälper också en del elever att hålla sig till arbetet i stället för att frestas iväg på annat.


För att läraren lätt ska kunna avgöra vad eleverna gör genom att skymta deras skärmar måste man ha rört sig lite på webben, och veta hur olika sidor ser ut. Det gäller alltså att orientera sig på webben. Om läraren är vilse där, är det inte konstigt att eleverna också blir det. När det gäller att ha uppsikt över vad eleverna gör finns det ännu en fördel med att ge eleverna tydliga instruktioner som styr nätvandringen. Om du vet var de ska vara, vet du ju också hur där ser ut och du kan lätt se om eleverna gör vad de ska.

Nedan ser du skärmklipp från ett par stora sajter som elever ofta besöker, och som är lätta att känna igen även på håll.


Youtube! Loggan finns uppe i vänstra hörnet. Stor video till vänster och reklam och små tumnaglar av videoklipp i en kolumn till höger. Eleverna använder Youtube för att lyssna på musik, men också för att hitta instruktionsvideos. En elev som skulle hålla tal om cricket och inte förstod reglerna när han läste om dem (who would??) begav sig till Youtube för att se hur det gick till. Smart!


Spotify - musik på nätet! Skärm i svart och grått med verktyg i kolumn till vänster och låtlista i stora fältet högerut. Lätt att känna igen! Här kan elever verkligen förbereda spellistor att lyssna på, på lektionerna när det är läge för det. Spellistan går sedan av sig själv medan eleven jobbar med annat och de kan sköta paus/play etc. genom genvägar på tangentbordet. Praktiskt!


Facebook. Ingen vidare presentation nödvändig? Blått och vitt. Ligger ofta i bakgrunden på en flik. Eleven kan se på fliken om de får meddelanden eller chattmeddelanden, och lockas då ofta iväg för att läsa och svara. Jag brukar be eleverna klicka bort fliken på mina vandringar runt klassrummet.

Det konstruktiva tjatet

Sedan är det envisa, tydliga, men vänliga påminnelser som gäller. Och man får inte ge upp. Viktigt är dock att prata med eleverna om funktionen av att man påminner dem. Det tas emot annorlunda om man är överens om att lärarens syfte med påminnelserna är att hjälpa eleverna att koncentrera sig, snarare än att kontrollera dem.

För elever som själv upplever att Facebook lockar dem för mycket kan det vara bra att tipsa dem om att inte ha Facebook som startsida (t.ex. när man klickar på hemknappen, eller när man öppnar en ny flik) eller genväg. Surfare är lata, och ett par klick istället för ett kan göra skillnad.

Värt att notera är att man inte behöver tjata på elever som sköter sitt skolarbete och klarar av att styra sig själv till arbete. Om sådana elever undantagsvis tar en mikropaus på Facebook vid lämpligt tillfälle är ju inte det något att uppröras över. Det är ju tvärtom bra för koncentrationen att pausa från arbetet med jämna mellanrum och om eleven på egen hand återvänder till uppgiften inom en rimlig tid är det ju bara att gratulera.

Musik

Något jag haft stor nytta av är att alla elever nu har möjlighet att lyssna på musik medan de arbetar. Hörlurar har jag i klassrummet (ca. 15 räcker till en klass, eftersom de flesta elever har öronsnäckor själv). Ska de arbeta på egen hand är det musik som gäller. En del elever jobbar hellre utan och det funkar bra eftersom det nästan alltid är tyst i klassrummet. Eleverna brukar använda Spotify, Youtube eller mobiltelefonen för att lyssna på musik. Alla varianter är okej. Jag brukar be dem att ha färdiga spellistor eftersom det bryter koncentrationen om de ska sitta och hitta nya musikvideos på Youtube hela tiden.

Detta funkar som en hjälp för de flesta elever. En del spenderar dock för mycket tid åt att lyssna OCH titta på musikvideos på Youtube eller är benägna att utdraget och omständligt leta ny musik efter varje låt. Då får man diskutera med eleven hur man ska göra för att musiken ska hjälpa dem i stället för att störa i tid och otid. I vissa fall kommer man fram till att det är bättre att inte lyssna på musik överhuvudtaget.


torsdag 23 juni 2011

När datorerna stjälper mer än hjälper - vad gör man då?

Under ett möte med mina svensklärarkollegor i morse nämndes återigen ett problem som flera lärare stöter på i det dagliga arbetet, nämligen att eleverna inte förmår koncentrera sig när de har tillgång till sina datorer under lektionstid, samt att elever i allt högre utsträckning under terminens gång låter bli att ta med sina datorer till lektioner, ibland uttryckligen för att ge sig själv studiero. Den stora boven har av många elever identifierat som: Facebook. Finns det där, "KAN man helt enkelt inte låta bli."

Här finns det stora skillnader mellan olika klasser och program på vår skola och därför saknar jag erfarenhet kring hur man som lärare löser den här typen av problem. I mina klasser har jag enstaka elever som ibland "missbrukar" datorerna på ett sätt som inverkar på deras skolarbete, men det är inte så på klass- eller gruppnivå.
www.colourbox.com
Eftersom jag saknar egen erfarenhet av att lösa detta problem tenderar mina råd till kollegorna att bli för generella. En utgångspunkt är ju naturligtvis att om datorerna används så tar eleverna med dem, vilket kan vara en nyckel i vissa klasser. Jag har också tidigare påtalat att datoranvändningen för eleverna i huvudsak är nöjesfokuserad när de kommer till oss, och att det är vår uppgift att lära dem använda datorn som ett arbetsredskap. I vissa klasser kanske denna process även måste innebära att elevernas tillgång till datorerna ökar endast i takt med att datorn genomgår denna förvandling i elevernas ögon. Och - naturligtvis har jag lyft fram samtalet, snarare än regler och förbud, som en viktig framgångsfaktor i sammanhanget.

Faktum kvarstår dock: jag saknar KONKRETA FÖRSLAG och EXEMPEL på hur andra lärare med erfarenheter av ovanstående dilemma har löst detta! Därför EFTERLYSER jag nu detta! Kör hårt i kommentarfältet är ni snälla:)

Webbens nyckelord: social

Man kan lugnt säga att den sociala aspekten genomsyrar det mesta av webben sedan ett par år tillbaka. Allt kan gillas, favoriseras, kommenteras och diskuteras. Och detta är bara de sociala handlingar som erbjuds på de flesta handels- och publiceringssajter. Naturligtvis finns också de renodlat sociala sajterna där den digitala samvaron står i centrum: Facebook och Twitter för att nämna några centrala giganter.

Begreppet irl (= in real life) känns numera förlegat och får en mer att tänka på svunna tider, då Internet präglades av anonymitet. Diskussioner kring säkerhet och fula gubbar florerade. Idag är det inte många som drar sig för att väldigt öppet och ibland något gränslöst visa vem de är med all tänkbar tydlighet. I Facebookgänget får du inte ens vara med om du är anonym. Facebook klagar ifall du har en tydligt "anonym" identitet. och inte många försöker slingra sig. Vad är poängen med Facebook om folk inte kan hitta dig, och inte vet vem du är?
Social Media 01 by  Rosario Ochoa (CC BY 2.0)
Som jag skrivit innan i inlägget Twitter - och kvinnan med två ansikten suddas gränserna mellan det privata och professionella lätt ut i de sociala medierna. I framtiden lär fler roller och indentiter blandas ihop. Den generation som sedan tidig tonår figurerat på Internet och skapat sig en digital identitet som med tidens gång kan bli rätt fyllig, kommer i livets olika skeden att få tillfälle att fundera över hur sjutton de ska sudda ut det förlutna eller stöpa sig själv i nya former. Övergångarna från studentliv till arbetsliv, från singel- till parliv, från barnlöshet till föräldraskap och, slutligen från arbetsliv till pension, kommer alla att ge oss anledning att begrunda de digitala versionerna av våra jag. Sanningen är att vi idag inte har någon egentlig, sakligt grundad översikt över vad eventuell social gränslöshet på webben kan innebära för oss i framtiden.

Den som har varit försiktig, betänksam och selektiv när det gäller statusuppdateringar, bilder och kommentarer kommer kanske att klara de här övergångarna bättre. Eller så kommer så många att "lida" i sviterna av åratals medial överexponering att ingen kommer att känna sig villig att döma andra, av rädsla för att ens egna aktiviteter ska synas mer ingående. Vill man vara positiv kan man hoppas att detta kommer att  göra mänskligheten mer förlåtande, vidsynt och accepterande.

Webtreats Social Media Magic Marker Icons by webtreats (CC BY 2.0)
Ska man återkomma till hur ens digitala identitet kan påverka den professionella sfären kan man konstatera att värdet av det man tidigare kallade ett "stort nätverk" har en helt annan tyngd idag. Man kan lätt föreställa sig att det är mer effektivt att skicka ut en efterlysning via sitt sociala medienätverk, där alla på en sekund kan se ens önskan om sommarjobb, uppdrag, lägenhet, eller borttappad DJ-dator (Mark Ronson i förra veckan), än vad det tidigare var att ringa till alla i Rolodexen för att förhöra sig om samma sak. Naturligtvis kunde man väl sätta sin sekreterare på det, men då skulle hon ju kanske inte hinna knattra in morgonmötets viktiga PM på skrivmaskinen.

Ens professionella validitet och värde speglas ju också i de profiler man har på nätet. På Twitter skapar musiker en fanbase genom att belöna retweets med att idolen följer en. Eller, om man ska vara cynisk, att idolens assistens följer en. Har du tillgång till en del nyckelperoner med tusentals viktiga kontaker på Facebook eller LinkedIn ökar du dramatiskt dina chanser till arbetstillfällen, men också det faktum att dessa viktiga personer har valt att följa eller liera sig med dig är naturligtvis en signal till andra att du också är lite viktig.

Cross, St Pancras Old Church, London
by GanMed64 (CC BY 2.0)
Samtidigt finns det en tendens att numera påtala digital lösaktighet. När Tila Tequila till slut hade över miljonen vänner på MySpace var det ju inte precis en fjäder i hatten att vara en av dem. Inte kändes den vänskapen så speciell då. Och känslan av att ha prostituerat sig själv när man önskat sig @LilTwist som följare på Twitter genom att på hans uppmaning retweeta ett meddelande och sedan INTE blir följd, är inte kul. Det föder till och med en smula bitterhet. (Eftersom han är typ 18, och jag är 35 och borde veta bättre, har jag dock förlåtit honom).

Avslutningsvis. Vid årsskiftet kunde man på Facebook få en vacker, snirklig sammanfattning i text av sitt Facebookår. Det var trevligt och lite vemodigt. Med denna i åtanke kan jag redan för mitt inre öga se den app, som i livets slutskede samlar in all den information som under ens livstid publicerats på webben, för att effektivt bearbeta, frisera och producera en multimedial (och interaktiv) dödsruna av den sociala varelse som varit - du.

fredag 29 april 2026

Mer Facebook, mindre studier.

Vi Twitter hittade jag en mycket intressant undersökning presenterad på Mashable: "For Students, What is the 'Facebook Effect' on Grades" som gick ut på att besvara frågan: hur påverkar sociala medier högskolestudierna? Jag tycker verkligen att ni bör läsa artikeln, men om ni är upptagna med att hålla koll på alla statusuppdateringar, och Spotifylåtar får ni snabbversionen här:
Del av bild från artikeln på Mashable:
For Students, What is the "Facebook Effect" on grades
.

  1. Studenter som är mycket på Facebook pluggar mindre och får sämre betyg fast de inte tror det. Twitteranvändare däremot får lite bättre betyg. Go figure.
  2. Flitiga Facebookare känner större samhörighet och är mer engagerade i studentlivet, men de som inte använder så mycket Facebook jobbar mer och tjänar mer pengar.
  3. Studenter som tvingades stänga av Facebook i 24 timmar kände sig bortkopplade från omvärlden och saknade nyheterna. De visade också besvärande tecken på abstinens.
  4. Att uppdatera sin Facebookprofil höjer självkänslan... De som gör det för ofta blir narcissistiska.
Resultatet presenteras kortfattat, skriftligt, men ställer också uppför- och nackdelarna i lättillgänglig och underhållande bildform (se ovan). Något att diskutera med eleverna på engelskan kanske?

torsdag 28 april 2026

Curiosity killed the cat? Lärare på Facebook.

Facebook av Coletivo Mambembe (CC BY 2.0)
Som jag låtit förstå i tidigare inlägg har jag ett tag funderat på att tacka ja till vänförfrågningar från mina elever på Facebook. När jag nu tagit steget har det ändå blivit en halvmesyr - jag har ett lärarkonto. Det finns alltså numera en alldeles privat Camilla Nilsson och en professionell: Camilla Nilsson Lärare.

Jag har börjat samla på mig vänner bland mina tvåor. De får fråga mig, men jag uppmanar dem. När de väl är vännade, tar jag bort deras statusuppdateringar från mitt flöde. Avsikten med detta är att jag inte vill att eleverna ska behöva känna att jag kikar över deras axlar utanför skolan. En elev påtalade särskilt att det inte var sockerdricka i glasen på bilderna, men att han faktiskt var 18. Jag kan förstå att alla inte är bekväma med att ge en lärare den insynen. Därför har jag också sagt att jag, utöver att ta bort deras flöde,  inte har för avsikt att titta på deras profiler. Men, visst, jag har ju möjlighet så får man förtroendet får man leva upp till det.

Min förhoppning är att jag lättare når ut med information till eleverna, och att vi kan kommunicera effektivt kring skolarbetet. I min tvåa har jag fortfarande någon tapper individ som har lyckats värja sig mot Facebookismen, så där kan vi inte i huvudsak använda Facebook för information. I ettan är alla med så där skulle det kunna funka.

Hur tar man bort en väns statusuppdateringar från sitt flöde: Sväva med markören över statusuppdateringens övre, högra hörn. Klicka på krysset som dyker upp och välj "Hide all posts by ---"

tisdag 25 januari 2011

Malmo 2058 - eleverna gör hemsida om Malmös framtid

Klicka på bilden för att komma tillsidan och läsa elevernas alster
Ämnesövergripande projekt

I augusti skrev jag ett inlägg, Webbstjärnan, där jag berättade att jag äntligen hade anmält mig till tävlingen med samma namn. Nu har vi äntligen kommit igång med arbetet! Hemsidan ska försöka förutspå hur Malmö kommer att se ut år 2058, när mina elever går i pension (om inte pensionsåldern ändras:)). Svenskan samarbetar i huvudsak med samhällskunskapen men även engelskan och historian kommer att vara involverade under projektets första period.

Arbetsgång

Arbetsgången inleds med en inspirationsfas som pågår nu. Här försöker vi tillsammans läsa, se och lyssna på material som föder tankar om framtiden. Därefter ska eleverna specialisera sig på ett givet tema, t.ex. miljö, hälsa, eller teknik och då inleds en undersökningsfas då eleverna letar material som gör att de kan bilda sig en uppfattning om hur Malmö kommer att utvecklas just när det gäller deras område. Sist av allt, under mars månad infaller en produktionsfas, då eleverna i grupper om ca. tre kommer att ansvara för färdigställandet av en temasida per grupp. Vad de ska innehålla planerar vi tillsammans med varje grupp. Nedan har jag använt en Prezi för att presentera arbetsgången för eleverna.


Eleverna skriver om spelmaskiner, bilar, smartphones, hopp och skola

Eleverna har kommit igång riktigt bra och jag har haft ett par härliga pedagogrysningar redan. Till sin första loggbok kunde de skriva om vad de ville, men jag gav förslag på ett par ämnen. Det var dock roligt att se att flera elever kom på egna saker att skriva om. Bland annat har de skrivit om huruvida de ser ljust eller mörkt på framtiden, om Facebook, om hälsa, om spelmaskiner, om bilar och trafik, och om skolan. Klicka gärna på länkarna här eller på bilden ovan för att läsa och kommentera det eleverna skrivit. Det kommer att göra dem än mer medvetna om att de skriver för världens ögon och inte bara för varandras!

Framtida uppgifter för eleverna på hemsidan

Deras första uppgift att blogga om var rätt löst formulerad. Min förhoppning är att deras skrivande ska utvecklas i och med att de kontinuerligt får finslipa sitt skrivande i bloggen. Framöver kommer de att få presentera hemsidor, filmer och bilder. I samband med det tar vi upp upphovsrätt och källkritik. Följ gärna med på resan och se vad eleverna lär sig, hur de lär sig och hur framtidens Malmö kan komma att se ut.

måndag 17 januari 2011

Vän med eleverna på Facebook? Jo, kanske ändå.

Jag har tidigare dragit en tydlig gräns när det gäller elever och Facebook i mitt inlägg "Vän eller inte på Facebook? Du behöver inte välja!". När eleven har slutat kan jag tänka mig att vara vän. Och eleven själv måste fråga. Detta har berott på att jag vill skilja på mitt privata och professionella jag. Det har också berott på att jag inte vill behöva tänka så noga på vad jag säger på Facebook.

Efter att ha läst The Facebook Effect kommer jag på mig själv med att börja undra om jag ändå inte kan tänka mig att ha elever som vänner. Det är Zuckerbergs resonemang kring idén att man inte är anonym på Facebook som har fått mig att fundera. Han menar att man sköter sig bättre, och tänker på vad man säger och hur man säger det när man inte kan vara anonym, och att det är bra att folk gör det. I TIME magazines sista nummer för året skriver Lev Grossman:
Anonymity may allow people to reveal their true selves, but maybe our true selves are not our best selves. Facebook makes cyberspace more like the real world: dull but civilized.
Mitt retusherade jag. Mark är säkert också retusherad.
Detta fick mig att undra: vad är det jag säger på Facebook (så att mina 150 vänner kan se det) som jag inte kan säga inför eleverna? Och om det är så att sådana uttalanden finns - borde jag i så fall säga dem överhuvudtaget? Naturligtvis kan det vara så att eleverna avslöjar saker som jag hellre inte hade vetat. Saker som gör att jag som vuxen måste agera, eller saker som gör att jag tvingas se på dem med andra ögon. Det kan å andra sidan också vara så att jag får en fylligare bild av vem de är bortom och utanför mitt klassrum och den roll de spelar där. Information som ger mig fler verktyg att vara en bra pedagog, eller som bara rätt och slätt är trevligt för att mina elever är trevliga personer.

En annan fundering är den att jag ibland upplever att elever inte ser lärare som människor. I alla fall inte som "vanliga" människor. Men om det finns en sådan tydlig demarkering mellan den person jag egentligen är och den person jag väljer att projicera för eleverna, ja, då kanske inte det är så konstigt. Om de får en fylligare bild av mig och vem jag är, med olika människor och i olika situationer, då blir jag kanske också mer människa, än lärare.

Artikeln i TIME är bra eftersom Grossman både hyllar och ifrågasätter. Bland annat diskuterar han komplexiteten i mänskliga relationer och ifrågasätter Facebooks förmåga att spegla dessa:
For all its industrial efficiency and scalability, its transhemispheric reach and its grand civil integrity, Facebook is still a painfully blunt instrument for doing the delicate work of transmitting human relationships [...] However much more authentic the selves we present on Facebook are than they were in the anonymous Internet wilderness that came before it, they still fall far short of our true selves, and confusing our Facebook profiles with who we really are would be a terrible mistake. We are running our social lives over the Internet, an infrastructure that was not designed for that purpose, and we must be aware of the distortions it creates or we will be distorted by them. The standard cliché for describing viral technology like Facebook has always been, "The genie is out of the bottle." But Facebook inverts that. Now Facebook is the bottle, and we're the genie. How small are we willing to make ourselves to fit inside?
Detta tål naturligtvis att tänka på, men tänka på det kommer jag att göra, för det känns inte längre självklart att inte vara vän med eleverna på Facebook. Vad säger ni?

onsdag 12 januari 2011

The Facebook Effect

Den här boken, The Facebook Effect av David Kirkpatrick, skulle jag tro är intressant läsning för alla som fascineras av och/eller använder Facebook aktivt. Även om Kirkpatrick hyser en illa dold beundran för Facebooks unge grundare, Mark Zuckerberg, är det en lärorik resa man tas med på. Framförallt får man en inblick i vad Facebook kan innebära för människor framöver. Naturligtvis har boken en egen sida på Facebook: http://www.facebook.com/thefacebookeffect. Detta var det viktigaste jag lärde mig av boken:

Tillväxt går före lönsamhet

In i det längsta drog sig Zuckerberg för att använda reklam på Facebook, och ett bra tag var företaget inte särskilt lönsamt alls. Men - för att betala de stora serverparker och de anställda Facebook behövde för att hantera det snabbt svällande användarantalet blev det naturligtvis reklam till slut, och som vi alla vet har detta genererat enorma summor pengar. Fortfarande poängterar dock Zuckerberg att det är tillväxten av användare som är prio ett. Under hösten har Zuckerberg dessutom deklarerat att han tänker skänka bort hälften av sin förmögenhet och han började med $100 miljoner till skolorna i Newark. Läs mer på Forbes.com

"This is just the beginning"

Hela boken är pepprat av detta mantra. Facebook sticker verkligen inte under stol med att de vill dominera marknaden för sociala medier och utvecklas till att bli något som genomsyrar hela vår vardag:
[Facebook's] services will be available widely. It will be a storehouse of information, like a bank, but also a clearinghouse and transit point, like the post office or the telephone company. Some managers say Facebook on the Internet could ultimately become like an Intel chip inside a PC - something you use but seldom think about [...] 'In five years there won't be a distinction between being on and off Facebook. It will be something that goes with you wherever you are communicating with people'. The Facebook Effect, s. 316.
Det är i detta sammanhanget Kirkpatrick, trots sin vurm för Zuckerberg, funderar över hur säkert detta är. Han menar att vår information är trygg om den stannar i Facebooks och därmed Zuckerbergs händer (som genom företagets ekonomi och regler har full kontroll över sin skapelse), men om samma information av någon anledning skulle hamna i andra händer skulle man kunna utnyttja den på mångehanda otrevliga sätt. Ingen utomstående har tillgång till vår info om vi inte tillåter det, men den som kontrollerar Facebook (storebror?) ser allt.

Mark Zuckerberg, by deneyterrio on Flickr
Zuckerberg siktar mot ökad öppenhet

Många, både Facebook-användare och det fåtal som fortfarande står emot Facebook-trycket, kan förfasa sig över det sätt på vilket, främst unga, exponerar sig på Facebook och webben i övrigt. Andra vill ha vattentäta skott mellan sina olika roller i livet, särskilt det privata och det professionella. Zuckerberg menar att gränserna mellan våra olika roller och privatlivets helgd är på väg att suddas ut. I boken står bland annat: 
Zuckerberg [...] believes that by openly acknowledging who we are and behaving consistently among all our friends, we will help create a healthier society [...] Facebook is founded on a radical social premise - that an inevitable enveloping transparency will overtake modern life. The Facebook Effect, s. 200.
Det är också i krocken mellan den ökade öppenheten och människors krav på kontroll av den information man samlar på Facebook, som de störtsa kritikstormarna har uppstått. Här har Facebook alltid backat och i slutändan låtit användarna få sista ordet. Idag kan man, om man tar sig tiden att göra det, själv bestämma exakt vad som ska visas för vem på Facebook.

Läs mer om Facebook

Facebooks egen blogg. Här har jag filtrerat ut de inlägg Mark Zuckerberg själv har skrivit till användarna. Många av de nämns i boken.

TIME magazine valde Mark Zuckerberg till "Person of the Year 2010". Läs artikeln genom att klicka på länken.

Mashable, den största bevakaren av sociala medier, har en egen kategori om just Facebook.

TechCrunch bevakar start-ups, nyheter om Internet, och webbprodukter. även de har en Facebook-kategori.

torsdag 6 januari 2011

Färdigt lektionspaket för årets första pass i engelska

Har du lektioner i engelska i nästa vecka som du inte planerat än? Var lugn. Här kommer ett färdigt paket att sätta igång med.

Det går ut på att eleverna i sann TIME-anda ska välja sin egen Person of the Year 2010. På Facebook finns en sida där man kan göra ett eget omslag med bild, logga och allt. En knapp lektion (eller mindre om du vill) går åt till att presentera uppgiften. En-två lektioner går åt till att låta eleverna förbereda uppgiften, och en-två lektioner går åt till att låta eleverna presentera sina Person of the Year för klassen.

Här är bloggposten ni visar för eleverna

Bloggposten är så pass tydlig att även elever som varit frånvarande borde kunna ta till sig informationen och utföra uppgiften. Själva introduktionen kommer jag att ta muntligt i klassrummet. Att den finns med i bloggposten är främst tänkt till just frånvarande elever, eller som länkbank till uppgiften om man vill bygga ut den..

Lärarhandledning

Elevernas instruktion innehåller det mesta ni behöver. Bland annat förklaring till hur TIME väljer sina Person of the Year och länkar till tidigare val (1927-2009). Här kan man ju göra inledningen så fyllig eller kortfattad man vill. Man kan till exempel diskutera de olika valen, samt det ändå klart tydliga amerikanska perspektivet. Jag tänker även göra uppgiften själv och presentera min egen Person of the Year (min son!) för att ge ett tydligt exempel på hur uppgiften kan lösas. Är man fortfarande upptagen med att äta lussebullar är ju inte detta något måste:)

Om eleverna inte har det i färskt minne är det på sin plats att presentera de kriterier som är aktuella för bedömningen. Uppgiften är tänkt för engelska A, men skulle eventuellt kunna användas för engelska B också.

Om en elev inte har ett Facebook-konto och inte vill skapa ett kan man tänka sig en lösning där denna elev presenterar en bra porträttbild av sin Person of the Year och använder denna till presentationen.

Att färdigställa själva omslagsbilden på Facebook är rätt enkelt men bilden de använder får inte vara större än 1,3 MB och man får klura lite för att få in hela ansiktet. Jag använde en ansiktsbild som var 500 pixlar på höjden och det blev rätt lagom.

Använd, kopiera och ändra om informationen i elevernas blogginlägg hur du vill.

söndag 26 december 2025

Facebook (och fyllefilter) för alla

Vill du ha en snabb och rolig introduktion till Facebooks alla funktioner kan du försöka få tag i tidningen Facebook för alla (en specialtidning från PC för alla). Här hittar du guider till olika funktioner som: "Så kommer du igång med Facebook!", "Så trimmar du ditt konto", "Så bygger du ditt kompisnätverk!", "Så enkelt startar du en egen grupp" och "Så fungerar 'applikationer'". Är du någorlunda webblitterat kan du nog lista ut det mesta av det här själv, men det är trevligt att få det attraktivt samlat på ett ställe.

Det roligaste med tidningen (och jag är ju barnsligt förtjust i formatet) är de små underhållande bitarna information man sticks till lite här och där. Visste du t.ex. att Systembolagets dotterbolag IQ tillhandahåller en tjänst som kontrollerar att man är tillräckligt nykter när man vill använda sina sociala nätverk? Filtret, fyllefilter.se kan ställas in så att det gäller för olika tidpunkter. Då måste man utföra vissa tester (motorik och reaktionsförmåga) för att få tillgång till sin Facebook och Twitter. För egen del blir jag numera inte berusad särskilt ofta, men det skulle kunna vara en bra idé att tipsa eleverna om!

tisdag 31 augusti 2010

Vän eller inte på Facebook? Du behöver inte välja!

Kristina Alexandersson skriver ett intressant inlägg om huruvida lärare och elever ska/ kan/ bör vara vänner på Facebook. Det finns två tydliga läger men frågan är fortfarande uppe i luften eftersom fenomenet är relativt nytt.

Mitt försök till läsecirkel på Fajsan är ännu i sin linda:)
Min uppfattning är att vi använder Facebook olika och därför väljer vi också olika när det gäller att adda elever. Jag har utarbetat en egen policy som jag känner mig nöjd med:

  • Eleven måste ha tagit studenten (dvs. jag är inte längre elevens lärare)
  • Vi har haft ett utbyte som kan vara intressant även om jag inte är elevens lärare 
  • Eleven måste fråga mig
Detta innebär att jag i dagsläget har åtta f.d. elever som vänner och en fantastiskt trevlig förälder av en total på ca. 140. Inte en särskilt stor andel alltså. Men nyligen slog det mig att man på Facebook kan äta i alla fall lite kaka och ändå ha den kvar. Man kan nämligen bilda grupper!

För närvarande har jag en läsecirkel (öppen för alla) som precis är igångsatt, samt en grupp som jag startat med min nya mentorsklass (endast jag och eleverna har tillträde). Det visade sig nämligen att inte alla hade mailadresser de kollade dagligen (är mail på väg ut?). På Facebook hängde däremot alla, och här kan man ju både skriva meddelanden, chatta och lägga upp länkar och annat. Möjligheter att skapa en effektiv kommunikationskanal med eleverna utan att bjuda in dem (eller sig) i det virtuella privatlivet är mycket goda! Våga prova!