Visar inlägg med etikett samarbeta. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett samarbeta. Visa alla inlägg

söndag 30 mars 2014

Argumenterande tal: från start till mål

Med mina ettor ville jag lägga grunderna för att argumentera. Jag valde att göra så här! (Allt som allt tog det ca. 8 st 80-minuterslektioner.)

Inledning

Syfte: skapa lust och intresse, samt att ha en gemensam referenspunkt kring vilken vi kunde diskutera tal och argumentation.

Tillsammans tittade vi på ett program från Utbildningsradion. Det heter Tala ut, och programmet går ut på att en talexpert, Barbro Fällman, ger en lekman, stand-upparen Simon Garshasebi, olika retoriska uppgifter som han ska lösa. I det här programmet ska han övertyga ett gäng Bajensupportrar om att det enda rätta är att slå ihop storklubbarna i Stockholm till en klubb! I programmet presenterar Barbro en retorisk modell han ska använda för att strukturera sin argumentation.

Eleverna tyckte programmet var engagerande och lärorikt och efteråt sammanfattade jag Barbros retoriska modell på vår klassblogg. Det var den eleverna skulle strukturera sina tal efter! Under lektionens sista del fick de i sina lärloggar reflektera över vilka förkunskaper de hade kring argumentation och retorik. Syftet med detta var dels att eleverna skulle få aktualisera tidigare kunskaper och dels att jag skulle få en bild av vilka förkunskaper som fanns och i fall det fanns några som led av talrädsla.

orator av southtyrolean på Flickr (CC BY 2.0)

Gruppövning - den retoriska modellen

Syfte:
  • att eleverna skulle få ta del av varandras tidigare kunskaper i ämnet
  • att de tillsammans skulle få lösa en uppgift som innebar att de måste omsätta teori (den retoriska modellen) i handling (ett tal), 
  • att de skulle träna på att använda talkort
  • att de skulle få modeller av ett tal som liknar det, de själv senare skulle hålla
Uppgiften var att eleverna i grupp (sammansatta av mig) skulle förbereda ett tal utifrån en tes jag gett dem. De hade bara ca. 60 minuter på sig, så de var tvungna att fokusera och använda varandra för att lösa uppgiften. När de var färdiga skulle de ha förberett talkort utifrån den retoriska modellen. Det var dock inte de själva som skulle hålla talen utan det skulle jag göra utifrån talkorten de förberett. På så sätt slapp eleverna oroa sig över vem som skulle hålla talen under tiden de förberedde det, och fokus när talen hölls låg på innehållet eftersom talaren var densamma.

Inför nästa lektion förberedde jag mig genom att hålla talen ett par gånger. Jag försäkrade mig också om att använda länkande fraser för att binda ihop talets olika delar eftersom detta var något jag ville göra dem observanta på senare. När jag sedan höll talen, hade varje grupp ett responsformulär som de fyllde i. I formuläret skulle de ta ställning till talets olika kvalitéer.

Talen publicerades på klassbloggen.

Förberedelse inför eget tal

Syfte:
  • att eleverna skulle få träna på hur man formulerar en tes
  • att eleverna skulle få många exempel på bra formulerade teser
  • att eleverna skulle kunna ta stöd i varandra och känna sig trygga inför sitt första tal på gymnasiet
Jag började med att dela ett dokument på Google Drive med eleverna där de fick i uppgift att lista olika förslag på teser. De fick ett relativt löst tema: skola och/eller politik. Skola för att det ligger nära dem själv, och politik eftersom de just då behandlar de olika partierna och politiska system på samhällskunskapen. Under 15-20 minuter brainstormade eleverna teser. Därefter gick vi tillsammans igenom teserna. En del tog vi bort; en del formulerade vi om; en del fick stå som de var. I detta sammanhanget kom vi in på saker som att en tes bör formuleras som en uppmaning eller ett påstående, och att tesen måste vara tydlig och relativt specifik.

När vår gemensamma lista var klar, presenterade jag den sista taluppgiften för eleverna. Den gick ut på att de tillsammans i par skulle välja en av teserna i dokumentet, att de tillsammans skulle planera sitt tal (efter den retoriska modellen), men att de sedan skulle hålla talen var för sig. Klassen
delades in i två delar så att varje halvgrupp innehöll samma tal, men med olika talare. Eleverna skulle bilda par efter sittplaceringen i klassrummet (som arbetslaget tillsammans gör med jämna mellanrum). Talen skulle spelas in.

Pair of Angels av Simon Webster på Flickr (CC BY-NC-SA 2.0)

Genomförande

Talen hölls i halvklass som planerat. Ämnesplanen i svenska kräver att eleverna ska kunna använda berättartekniska hjälpmedel, t.ex. en Powerpoint. I detta skedet ville jag dock lägga fokus vid den retoriska modellen och att tala inför en grupp. Att använda en digital presentation på rätt sätt är en konst i sig och lägger man inte fokus vid det i förberedelserna riskerar presentationen snarare att bli en snuttefilt för den osäkre talaren och påverka helhetsintrycket negativt. Att använda en digital presentation kommer jag att introducera nästa gång eleverna ska hålla tal.

Jag tog bort bänkarna och katedern (som jag aldrig har framtill i klassrummet) och i stället skapade jag en tom yta för talaren med två-tre rader stolar framför. Att ha sin åhörarskara samlade framför sig gör det lättare för eleven att vända sig till dem. Det gör också att åhörarna får lättare att se sin förändrade roll, från elever i ett klassrum, till åhörare i en talsituation. Själv satt jag avsides framtill och spelade in med min mobilkamera. På så sätt fanns inte kameran direkt i elevens synfält och det blev lättare för eleven att vända sig mot kamraterna och inte bara mot läraren.

Efterarbete och uppföljning

Syfte:
  • att träna kamrat- och självbedömning
  • att bli medveten om brister och kvalitéer i den egna produktionen samt få fundera över hur talet kan förbättras.
Direkt efter talen anmälde ett par elever genast att de ville hålla sitt tal igen eftersom de upplevt att de absolut kunde bättre än vad de redovisat vid tillfället. Detta välkomnade jag och bad att få återkomma med tidpunkt. Innan detta skedde skulle dock eleverna själv få ge feedback på sitt och partalarens framförande. Inför nästföljande lektion lade jag därför varje elevs tal i deras svenskmapp på Google Drive. Därefter uppmanade jag dem att publicera talen på Youtube.

Eleverna använde sedan Youtubes annoteringsverktyg för att ge feedback på talen. Fördelen med att eleverna gav feedback på detta sätt, var att de verkligen tvingades titta på sina tal och ta ställning till vad som fungerade och inte fungerade på ett konkret sätt. Det gav mig dessutom värdefull information om vilken insikt eleven hade rörande sitt eget framförande. Dessutom behövde ju inte jag, när jag sedan gav respons ta tid att upprepa en massa saker som eleven själv redan insett och var medveten om. Eleverna fick också se partalarens presentation och de kunde på så sätt se hur man kunde ha samma innehåll, men att själva framförandet spelade stor roll för hur talet uppfattades och togs emot. Innan eleverna började ge feedback visade jag ett av talen som jag redan hade gett feedback på för att eleverna skulle se vilken typ av feedback det var jag ville de skulle ge.

Elever i ettan tycker generellt att det är svårt att ge feedback. De är väldigt generella och sällan negativa i sina bedömningar. Kamratbedömning och självbedömning är något man måste jobba kontinuerligt med, och under momentet gick jag runt i klassrummet, och både stöttade och gav råd till de som tyckte det var svårt. Vi det här tillfället pratade jag också med varje elev individuellt om huruvida de kunde tänka sig att göra om talet, när de nu spenderat tid med att fundera på vad som kunde förbättras. Detta resulterade i att drygt halva klassen valde att göra om sina tal, vilket kändes väldigt positivt.

Finish Line Door Mat av aaron på Flickr (CC BY-NC-ND 2.0)

Avslutning

De flesta eleverna uppfyllde samtliga kunskapkrav på E eller högre. I det fåtal fall där eleverna inte nådde målen berodde det dels på talskräck (vi lade upp en individuell plan för vad som ska uppnås under vårterminen) och dels på att de ändå hade skrivit en text som de läste upp rakt av. Det får vi jobba vidare med. Nästa år tänker jag återanvända den här uppgiften. Den kändes genomtänkt och eleverna lyckades bra med ett moment de brukar tycka är rätt svårt:)

måndag 18 mars 2013

Google Drive på iPadden - möjligheter och begränsningar

I förra veckan recenserade jag Google Drives app för skolappar.nu. Detta är en omarbetad version av det inlägget där jag även skriver om hur man kan arbeta med Google Drive i iPaddens webbläsare.

Många skolor använder Google Drive som lagringsställe för elevernas arbeten och som ett ställe att ge effektiv respons, och föra en dialog kring skolarbetet i direkt anslutning till de olika uppgifterna. Dessutom är det ett utmärkt redskap när elever ska samarbeta kring dokument. Därför kan man se Google Drive både som en lagringsyta, ett Officepaket och som en plattform för kommunikation.

För alla som använder sig av Google Drive på webben har ett bra alternativ till plattan varit hett efterlängtat. Låt mig dock börja med att säga att det inte är läge att slänga ut laptopen riktigt än om du använder Google Drive mycket, och fullt ut, i vardagen.

Att använda Google Drive med hjälp av appen

Appen är stabil och lättanvänd. Gränssnittet är enkelt, funktionellt och estetiskt tilltalande, och du känner genast igen startsidan från skrivbordsversionen (den som finns i datorn) även om layouten är mer avskalad:


Den stora skillnaden mellan att använda appen på plattan och att använda Google Drive på datorn, är att det saknas en hel del funktioner i appen. Men först - vad är det man kan göra? Jo, du kan ladda upp dokument till din Drive. Särskilt enkelt är det ju att kunna ladda upp filmer, eller foton man tagit med sin iPhone eller iPad. Tänk bara på att “tillåta” när telefonen eller plattan frågar om appen får tillgång till dina bilder. Tackar man nej har jag inte hittat något sätt att ångra detta och då kan man inte heller ladda upp bilder från (i mitt fall) telefonen. Inte bra. (Tillagt: Eric Haraldsson på Twitter kom med lösningen på detta för alla som behöver det. Man går till Inställningar -> Integritetskydd -> Bilder, så får man en lista över appar där man kan korrigera detta. Tack, Eric!)

Du kan också skapa dokument och mappar, samt redigera och dela dessa med andra. Skriva i realtid kan man också göra, och det verkar som om det man skriver autosparas även om detta inte syns på samma tydliga sätt som i skrivbordsversionen.

Sedan finns det tyvärr en hel del saker du inte kan göra i appen. Du kan inte publicera ett dokument på webben via appen, eller ladda ner ett dokument. Du kan inte läsa och skriva kommentarer eller använda chatten för att kommunicera kring ett dokument. Inte heller omarbetningshistoriken är tillgänglig. Dessa funktioner är i mina ögon den stora finessen med Google Drive - alla möjligheter till respons och kommunikation kring ett gemensamt innehåll som erbjuds. Det faktum att appen inte tillåter detta, innebär för mig att appen aldrig i dagsläget kan bli något annat än ett komplement till laptopen.

Att använda Google Drive i iPaddens webbläsare

Vad som lätt glöms bort är dock att man kan använda iPaddens webbläsare för att surfa till Google Drive precis som man gör på en vanlig dator. När man surfar på webben på en mobil enhet känner webbläsaren av det och erbjuder på de flesta stora sajter en mobil version av innehållet. Denna är mer avskalad för att sidan ska gå snabbare att läsa in. Webbläsaren brukar vara inställd på att automatiskt använda mobilversionen, men (ofta längst ner på sidan) kan man välja att i stället använda den så kallade skrivbordsversionen. Då ser sidan ut som den gör på en dator.

När jag har testat att använda webbläsaren till Google Drive på iPadden är det Google Chrome (Googles webbläsare) jag har använt. Jag inbillar mig att detta ger bästa möjliga förutsättningar för allt googligt man vill göra.

När det gäller den mobila versionen är det första som slår mig att gränssnittet är väldigt rörigt. Man ser inte hela sitt mappsystem, och till synes slumpmässigt valda dokument visas på förstasidan. Vet man inte namnet på dokumentet man söker kan det helt enkelt vara svårt att hitta rätt. Kommentarer syns, men i form av fotnoter och det är alltså inte alls lika smidigt att läsa dem som man är van vid. Rätt snabbt väljer jag alltså att gå över till skrivbordsversionen. Bilden nedan visar de två ställen man gör det på:


När man går över till skrivbordsversionen varnar webbläsaren för att alla funktioner inte är tillgängliga eftersom man surfar från en mobil enhet. Jag skulle snarare säga att alla funktioner är tillgängliga, men att det är buggigt och ibland krångligt att använda dem. Det mesta tar längre tid, och stora (och små) fingrar kan lätt knacka fel och hamna på andra ställen än det är tänkt. Är man på flygande fot är det emellertid fullt möjligt att läsa kommentarer, kontrollera omarbetningsversioner och allt annat man är van att kunna göra.

Något som tyvärr är bökigare att göra i webbläsarversionerna är att skriva. Inte för att man inte kan utan för att skrivfönstrena blir så små. Nedan visar jag bilder från ett dokument i redigeringsläge, från appen, webbläsarens mobilversion, samt skrivbordsversionen i två olika lägen. Det grönt markerade är den synliga delen av dokumentet man redigerar.

Mobilversionen i webbläsaren

Skrivbordsversionen i webbläsaren

Skrivbordsversionen med minimerad verktygsrad

Appen!
Sammanfattningsvis kan man säga så här. Ingen av sätten att jobba med Google Drive i iPadden kan på egen hand ersätta Google Drive i datorn om man använder alla funktioner fullt ut, och att hålla på att skifta mellan olika versioner kan kännas besvärligt. iPadden kan alltså inte ersätta laptoppar i skolan om man har Google Apps/ Google Drive som plattform. iPadden kan dock utgöra ett komplement.

  • Appen fungerar allra bäst om man ska skriva - ensam eller tillsammans med andra.
  • Webbläsarens skrivbordsversion fungerar bäst om man måste gå in och kommentera, läsa kommentarer, chatta eller kolla omarbetningshistorik lite mer akut. 
  • Mobila versioner? Den är faktiskt inte till mycket nytta.

Eleverna tycker till

På vår skola, Pauli gymnasium i Malmö, pågår just nu ett projekt där ett arbetslag och en klass (en samhällsklass åk 2) får testa iPad. Eleverna har i vanliga fall MacBook men sedan två veckor tillbaka är det bara iPadden de får använda i skolan. Eleverna använder i vanliga fall Google Drive tillsammans med sina lärare, men är alltså nu hänvisade till iPadden. I förra veckan besökte jag klassen för att höra vad de tyckte.

Det var tydligt att eleverna på det stora hela upplevde att iPadden inte var ett tillräckligt redskap för skolarbetet. De tyckte att appen var jobbig att skriva i, och hade dessutom fått erfara att dokumenten såg olika ut i datorn och i appen. Bland annat hade sidnummer och fotnoter försvunnit i längre arbeten. Den kommunikation som eleverna tidigare hade i dokument (kommentarer och chatt) hade de fått flytta till Facebook och andra sociala medier, vilket de upplevde var klumpigt.

Sammanfattningsvis bekräftade elevernas reaktioner min uppfattning om att appen ännu bara kan fungera som ett komplement och inte som en ersättare till de elever och lärare som använder Google Drives alla funktioner i skolsammanhang.

lördag 17 november 2026

Flippa med TedEd! (WOW!)

För alla som missade detta på En IKT-pedagogs fundringar (14 nov) passar jag på att uppmärksamma den här videon från TedEd. Jag ska erkänna att jag personligen inte känt mig helt medsvept av flip-vågen som sköljt över skolsverige, kanske mest för att jag aldrig föreläst särskilt mycket, men när jag ser den här videon om hur enkelt det kan bli med TedEd - ja, då blir jag banne mig sugen! Ta ett par minuter och kika!

söndag 10 juni 2012

Elevtycket - hur kan man göra?

Jag vet att det har pågått elevtyckande ute på skolorna inför sommaren, men först nu har det första trillat ner i inboxen. Det blev Östra Real som inledde och de gjorde det med den äran! Eller vad sägs om de här orden som varje lärare borde påminna sig om ibland när man kanske känner sig lite håglös:
Snälla lärare - var inte rädda. Var inte rädda för oss. Var inte rädda för att bestämma och var inte rädda för att testa nya saker. Vi vill bli överraskade när vi kommer till din lektion, aldrig riktigt veta vad som kommer härnäst. Var inte rädda för att fråga oss om våra åsikter och var inte rädda för att involvera oss. Sånt gillar vi. Vi gillar när ni får oss att känna oss viktiga och hörda.
Idéer av CamillaLindskoug på Flickr (CC BY-NC 2.0)
Själv förblir jag föräldraledig under hösten också, men Elevtycket väcker tankar om klassrummet som jag därför får nöja mig med att dela med er i stället för att realisera dem i klassrummet. Jag tror nämligen att Elevtycket kan vara en spännande uppgift att arbeta med i klassrummet, kanske som uppstart inför ett nytt läsår? Som före detta Webbstjärna (2011) tänker jag också att det vore ett fantastiskt tillfälle att göra en webbplats av skolarbetet! Så här sprutar jag ut lite idéer om hur man skulle kunna göra:) Instruktionen till Elevtycket ser ni längre ner.

Genreskrivning

Tyckande om skolan kan ske i många olika former. Varför inte testa olika typer av lyrik: sonetter, haikus eller fri vers? Krönikor, essäer, intervjuer, och artiklar. Listan kan göras lång!

Webbvernissage

Tyckande kan också ta många andra former, och elever i alla åldrar ska ju kunna tycka. Varför inte ha ett webbvernissage i ljud och bild. Teckningar, sånger, och installationer kan göras av både unga och gamla!

Instruktionen till elevtycket!
Medieanalys

Syftet med lärar- rektor- och elevtycket är att vi som befinner oss i skolan inte ska stå bredvid som passiva objekt och låta oss beskrivas av andra. Tillsammans vill vi bidra till att ge en mer nyanserad bild av skolan, än den som presenteras i media. Ett fokus i arbetet med Elevtycket kan naturligtvis ligga i att samla vad som skrivs i media (textstudium), diskutera (på webben) medias ansvar, samt konsekvenserna av den bild av skolan som ges i media, och sedan använda detta som ett avstamp förs sitt eget tyckande (referera, källhänvisa, källkritik, analys). Märks det att jag är svenskfröken än?

Blanda

På en webbplats kan man tycka på olika sätt, och i olika konstellationer! Ska hela skolan tycka? Ett program? En klass? En stadsdel? Kanske ska rent av föräldrarna bjudas in att tycka eller att delta i diskussionen? Fundera över hur ni vill göra där du bor och jobbar.

Med Elevtycket får eleverna tillgång till en större publik, ett nätverk där deras tyckande sprids och syns, och hos Webbstjärnan får man fantastiskt stöd i form av guider, och workshops (allt gratis!) om man vill ge sig på att göra en webbplats av skolarbetet. Idéerna har dessutom redan börjat sprudla hos lärare i Sverige. Bara en liten stund efter det första elevtycket publicerades fick jag den här på Twitter!


Så, passa på att göra webb av skolan, passa på att göra elevernas röster hörda! Och tyck till:) Jag ser fram emot att ha tyckerier upp över öronen till hösten. Väl mött!


lördag 9 juni 2012

Webben och formativ bedömning

The Essence of Love av drp på Flickr (CC BY-NC-ND 2.0)
För mig går webben och formativ bedömning hand i hand. Kanske delvis för att just de två faktorerna har varit väldigt betydelsefulla för mig i en omvärdering av elev- och kunskapssyn. Framöver kommer jag att utforska sambandet mellan webben och formativ bedömning, och på ett konkret sätt försöka ge förslag på hur webben kan stödja den formativa, lärande bedömningen. Men vilka är beröringspunkterna?

Dialogen - På webben delar man med sig, man kommenterar, gillar och interagerar. Hela tiden. De sociala medierna har genomsyrat allt som finns på nätet, och därför finns där en ständigt pågående dialog. Den formativa bedömningen bygger på tanken om det konstruktivistiska, socio-kulturella lärandet. Lärande skapas i dialog med andra. Jobbar du med webben i klassrummet, så drivs du mot dialogen.

krakow: headed uptown av smif på Flickr
(CC BY-NC-ND 2.0)
Öppenheten - den formativa bedömningen bygger på öppenhet, dvs. att både målet och vägen dit ska vara tydligt och känt för eleven. Provet och frågorna ska inte vara "hemliga". För mig är webben en "öppen" plats. Jag är fullt medveten om att detta kan problematiseras, men eftersom webben och en 1:1-lösning i klassrummet, väldigt markant främjar tillgängligheten av information för eleven, fick det för mig den följden att jag drevs mot en större öppenhet gentemot eleverna.

Processen - På webben är inget "färdigt". Genom CC-licenser (och, alas, även utan) används andras alster för att skapa nytt, blanda om, och bygga vidare. Det gäller såväl text, som ljud och bild. Och visst finns deadlines, men även morgontidningarna kan uppdatera redan publicerat material, som i papperstidningen är oföränderligt. I den formativa bedömningen är inte provet ändhållplatsen. Det är början på nästa del av resan där man ser över hur det gått, skapar nytt och bygger vidare.

Anpassa - Det första som slog mig när jag tog in webben i klassrummet var alla ROLIGA VERKTYG som fanns! Det blev ett väldigt experimenterande. En och annan elev kan ha suckat. När jag landat i det där såg jag de olika verktygen i ett annat ljus. För att bedömningen ska vara så säker som möjligt bör elever få visa samma kunskap/färdighet på olika sätt, och vägen fram till målet behöver inte se likadan ut för alla elever. Att anpassa examinationer blev plötsligt naturligt, och mycket lättare!

måndag 19 mars 2012

Effektiv delning av material på arbetsplatsen!

En av mina chefer ville länge att vi skulle hitta en intern strategi för att dela med oss av lyckade upplägg, och ett tag hade jag även en kollega som satt och klurade på hur detta skulle gå till rent praktiskt. För min del kändes mappar på skolans lokala nätverk rätt gammeldags och vare sig dessa mappar fanns begravda på nätverket eller i på mailplattformen (PedNet, dvs. FirstClass) så verkade det också svårt att söka i innehållet på ett effektivt sätt.

Frågan ni kanske ställer er är: varför dela med bara kollegorna på skolan när det finns sajter där man kan dela med lärare från hela Sverige (t.ex. Lektion.se), eller t.o.m. internationellt? Det är en högst relevant fråga, men vill man hitta en samsyn och få igång en delakultur på sin egen skola är det viktigt att hitta ett sätt som gör att alla känner sig delaktiga och viktiga, i stället för att enstaka eller mindre grupper av engagerade personer aktiverar sig utanför skolans ramar, så att säga.


Därför ska jag testa en sajt som jag stött på via Free Technology for Teachers: classconnect.com. Här kan lärare från hela världen ladda upp material och kurser för att sedan dela detta med utvalda personer eller med världen. Man kan alltså skapa en virtuell bank av material, där några av fördelarna är:

  • att man kan tagga innehållet
  • att man använda sig av både vanliga typer av dokument OCH Google Docs
  • att man har 1 GB lagring har man (500 MB extra per kollega man bjuder in som tackar ja) 

By surivsuriv at www.sxc.hu
För att se hur det här funkar tänker jag köra en testrunda för mina ämneskollegor eftersom jag vet att de sitter och jobbar på exempelupplägg för det centrala innehållet i svenska 1. Jag föreslår att man använder  kurskoden som tagg men också nyckelord från kursplanens centrala innehåll och kunskapskrav. Detta borde göra det enkelt för kollegorna att söka på innehållet. Andra piffigheter är:

  • Om du delar med dig av ditt innehåll publikt är det gratis lagring!
  • Google Docs och Youtube-material, dvs. saker som egentligen lagras någon annanstans tar vad jag kan se inte ditt lagringsutrymme i anspråk
  • Du kan välja att dela med dig av ditt material så att de kollegor du bjudit in kan se det. Du behöver alltså inte bjuda in varje kollega till varje dokument.
  • Man kan ordna de olika momenten i mappar som gör det lättare att organisera!
Jag har, någon måste ju börja, lagt upp material om anvisningar för ett upplägg jag använde för "centrala verk" i svenska 1. Nu återstår att se om man effektivt kan se och komma åt varandras material och enkelt lägga till de lärare man vill. Förhoppningsvis får jag en positiv rapport framöver!