Visar inlägg med etikett en-till-en. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett en-till-en. Visa alla inlägg

söndag 6 april 2026

En nationell resursbank för den digitala skolan - Går det?

En av årets viktigaste böcker för alla som vill påverka skolan (och ha åsikter om den) är Att förändra skolan med teknik - bortom "en dator per elev" (Grönlund et al, 2014), resultatet av tre års forskning på hur 1:1 (en dator per elev) påverkar skolan.

En av de negativa effekter införandet av 1:1 haft, för alla, i olika stor utsträckning, är att man delvis finansierar hårdvaran med färre lärare. Dessutom visar forskningen att lärarnas arbetsbörda ökar med en till en. I alla fall under en utvecklingsperiod som kan vara lång - upp till fem år. Sammantaget gör detta att eleverna i slutänden får ännu mindre av det de behöver mest - tid med sina lärare. Boken visar tack och lov på hur man kan minska den här negativa effekten betydligt:
Vi har sett att 1:1 lett till betydligt ökad arbetsbörda för lärarna. Läroboken överges. Det behövs nya strukturerade elevuppgifter. Det finns otaliga öppna lärarresurser på internet men nätet är stort och svåröverskådligt så mycket arbete behövs för att hitta, kvalitetsgranska och anpassa dessa resurser [...] Det som utmärker en skola där 1:1 är "fullständigt implementerat" är följande: Det finns en tillräckligt stor och användbar "bank" av delade (på skolan) pedagogiska resurser som är känd och regelbundet används av alla.
Grönlund, ss 44 och 39

Sweden location map av
NordNordWest
(CC BY-SA 3.0)
Jag vet att vår skola har en bra bit kvar här. Vårt fantastiska Mediatek drar sitt strå till stacken, men man kan inte säga att en sådan bank som beskrivs ovan existerar hos oss ännu. Den skulle behöva vara långt mer omfattande för det. Helsingborgs stad har anställt en person vars huvuduppgift ska vara att ansvara för en sådan bank, och i Malmö finns spirande tankar på samma sak.

Men.

Om inte varje lärare ska sitta och uppfinns hjulet om och om igen (denna slitna metafor). Varför ska då varje skola göra det? Eller ens varje kommun? Är inte kurserna och det centrala innehållet något som faktiskt är gemensamt för hela landet?

Att arbeta gemensamt på skolorna med att ta fram material är inget konstigt. Det är en del av det kollegiala lärandet. Men om man pratar om att avsätta resurser för att hitta, kvalitetsgranska och kategorisera material för alla ämnen i en digitaliserad skolmijö - skulle det inte kunna vara effektivare att göra på nationell nivå?

lördag 29 mars 2014

Är jag effektiv? - Återvinning för lärare!

I veckan hade jag förmånen att delta vid ett möte med Edward Jensinger och skolförvaltningscheferna i Malmö Stad. Edward var där för att presentera Unos Uno med Malmöperspektiv. Unos Uno är ett treårigt forskningsprojekt som nu är över och som resulterat i en mycket läsvärd bok som kan laddas ner här: Att förändra skolan med teknik: bortom "en dator per elev" (Åke Grönlund, 2014). Jag var på mötet som representant för Pauliskolan.

En av de sakerna boken tar upp är att införandet av 1-1 (en dator per elev) innebär merarbete för lärarna. Inte ibland utan som regel. Dessutom tar det tid innan denna arbetsbörda minskar. Hur lång tid det tar är osäkert eftersom man inte kunnat se en minskad arbetsbörda under de tre åren forskningen pågått. De skolor som trots detta lyckats med sin satsning har bland annat en sak gemensamt: "en tillräckligt stor och användbar 'bank' av delade pedagogiska resurser som är känd och regelbundet används av alla" (Grönlund s. 39).

Edward och jag har dryftat det här tidigare - det här med att lärare måste använda varandras material mer. Jag har inte alltid varit positiv. Jag har hävdat att den förberedelseprocess som leder fram till ett undervisningsmoment i klassrummet är värdefull i sig själv och att man går miste om den om man använder andras material för mycket. Edward har menat att det inte är så svårt, och jag har nog i mitt stilla sinne tänkt att just den där biten förstår han inte riktigt.

Colorful Recycling Containers for Trash by epSos.de (CC BY 2.0)
Men sedan är det ju så att det kan dröja innan polletter trillar ner och jag vet inte riktigt vad det var som var avgörande denna gång. Kanske att Unos Uno-forskningen lyfter fram att det absolut viktigaste för framgång är att undervisningen är lärarledd, och att lärarens tid med eleven är helig. Kanske också insikten om att nästan allt jag gjort med elever detta läsår är nyproducerat material. Upplägg, innehåll, allt.

Är det rimligt? Denna fråga måste jag ju ställa mig själv. Är det effektivt? Använder jag min tid på ett ansvarsfullt sätt så att den kommer mina elever till gagn på bästa sätt? Jag är medveten om att jag förändrat min undervisning till det bättre på många punkter de senaste åren, och att det kräver mod och eftertanke att testa nya saker. Min vilja och goda förmåga att utveckla mitt hantverk är en av de saker jag är mest stolt över. Men kanske borde nästa mål vara att lära mig bygga vidare på andras och mitt eget arbete? Att  satsa vidare på saker som varit lyckade eller som kan bli det om jag ändrar på dem lite grann?

Vi gillar ju återvinning. Vi är måna om att inte slänga mat i onödan, om att låta kläder gå i arv och vara rädda om saker så att de kan användas länge, så att vi får mer för våra pengar och sparar på jordens resurser. Kanske vi - JAG - borde tillämpa detta synsätt även på min egen undervisning, så att jag inte står där en dag och upptäcker att mina resurser är slut, att jag är utarmad, och så att mina elever får så mycket som möjligt av det som är det viktigaste: min närvaro.

tisdag 3 september 2026

Chromebook - kan det vara något?

Långt om länge ska jag kommentera min korta sejour med Chromebooken! I våras fick jag nämligen möjlighet att testa en sådan. Chromebooken finns i två varianter - en från Samsung och en från Acer. Den förra har endast HDMI-port, medan Acern har VGA-port också. Det var den förra varianten jag hade.

Jag listar först de positiva och negativa intryck jag fick under mina veckor med Chromebooken och därefter utvecklar jag dessa punkter.

Bild från Samsungtomorrow på Flickr (CC BY-NC-SA 2.0)


Negativt
  • Rätt liten skärm om man är van vid större. Den känns lite otydlig ibland.
  • Jag kan inte synka min telefon eftersom jag inte kan ladda ner iTunes
  • Besvärligt med bildlagring (via Dropbox som jag använder)
  • Bristen på VGA-ingång begränsar
Positivt
  • Datorkänsla 
  • Okej tangentbord 
  • Förbannat snabb uppstart 
  • Allt sparas via Google Drive 
Chromebooken fungerar ju lite som ett slags alternativ mellan surfplatta och laptop och den är väldigt portabel. Den är lätt och smidig i storleken. Dessutom startade den upp i rekordfart, så det var bara att stänga luckan, förflytta sig, och sedan öppna den för att omedelbart kunna fortsätta arbeta. Mycket praktiskt och tilltalande. Hållbarheten kan jag naturligtvis inte uttala mig om med säkerhet, men den kändes inte lika solid och gedigen i chassit som en MacBook (jag har den gamla vita att jämföra med)

För mig personligen var det dock meckigt att arbeta med bilder på det sätt jag är van vid. Man laddar inte ner bilder från webben utan man laddar över dem till Google Drive kan man säga. Och Driven är inte mitt favoritställe att lagra bilder på, vilket gjorde mig lite bakbunden när jag skulle blogga vilket jag gör rätt ofta. Möjligen får man förutsätta att man hade hittat andra vägar efter ett tag och att det här helt enkelt är en vanesak. Men helt nöjd var jag inte.

Jag är också osäker på hur Chromebooken fungerar om man skulle sakna webbuppkoppling, och här får gärna någon svara i kommentarfältet. Här finns ju ingen egentlig hårddisk, utan när man loggar in på datorn är det Google Drive man loggar in på via Google Chrome. Sedan är det på webben man befinner sig.

Priset är naturligtvis en faktor att ta med i beräkningarna eftersom skolor idag lägger enorma summor pengar på teknik och man får mycket för pengarna i en Chromebook. Det vill säga om de håller. Sammanfattningsvis tror jag att Chromebooken kan fungera bra som elevdator, eftersom man kan göra det mesta via webbläsaren nuförtiden. För egen del är jag dock inte intresserad, eftersom det skulle vara för begränsande.

onsdag 24 april 2026

Skiftnyckelen - ett fortbildningskoncept för lärande, IKT och sociala medier!

Den här terminen och nästa läsår kommer jag att vara utlånad på 20% till Centrum för pedagogisk inspiration här i Malmö för att hålla i workshops inom en satsning som heter Skiftnyckelen (stavning à la Malmö).

Jag tänkte först reda ut begreppen. Centrum för pedagogisk inspiration (CPI) beskriver sig så här på hemsidan:
CPI är Malmö stads centrala resurs för pedagogisk inspiration och utveckling. Vi arbetar tillsammans med personal inom förskola, grundskola, gymnasium och vuxenutbildning. CPI erbjuder inspirationsaktiviteter,  kompetensutveckling, fortbildning, rådgivning och stöd. Dessutom utvecklar och förvaltar CPI både mediesystemet SELMA och inspirationswebbplatsen Pedagog Malmö.
Och för många uppåt landet är det just när de hör att CPI är kopplat till Pedagog Malmö som de nickar igenkännande, men Pedagog Malmö är bara en del av allt det CPI gör och ansvarar för.

Skiftnyckelen är en satsning som kommer att vara en del av CPIs verksamhet framöver och den togs fram på uppdrag av CPIs styrgrupp efter en uppmaning som löd: ta fram ett koncept för fortbildning inom lärande, IKT och digitala medier!

Skiftnyckelen erbjuder från och med hösten 2013 ett fortbildningspaket som anpassas efter varje skolas behov och sedan pågår under ett år. Fortbildningen kostar 800 kr/ per deltagande lärare och är alltså prisvärt på ett sätt som få utomstående aktörer kan konkurrera med. Under det år skolan deltar i projektet knyts processtödjare till enheten och dessa följer upp och stödjer utvecklingsprocessen. Storföreläsningar varvas med workshops, som hålls av lärare från Malmö stad som har stor erfarenhet av att använda IKT i undervisningen. Projektledare är Ina Alm, mediepedagog på CPI.

Som ni förstår är en av dessa workshopshållare jag, och jag har dessutom haft förmånen att få tjuvstarta redan denna termin när man i ett uppstartsskede riktat sig främst mot skolledare på bred front. Det är i det sammanhanget jag haft workshopper om Google Drive och Blogger. Det är också väldigt roligt att den andra workshophållaren som i höst kommer att knytas till satsningen också kommer från Pauli gymnasium - nämligen min kära kollega Pernilla Weman! Totalt kommer fyra lärare att knytas till projektet nästa läsår och de två andra kommer att rikta in sig mot de lägre skolåren.

Avslutningsvis visar jag Skiftnyckelens trailer (gjord av Tobias Sonestedt) och vill gärna uppmuntra er att dela med er och berätta hur ni gör i era kommuner för att tillgodose det fortbildningsbehov många lärare står med, samt att hålla utkik efter Skiftnyckelens temablogg som snart dyker upp - på en skärm nära dig:)


söndag 24 februari 2013

Till politikerna: kort önskelista!

Jag tycker skolpolitik är svårt. Jag har absolut inga kompletta förslag på vad som skulle behöva göras. Jag vet bara ett par saker jag hade gjort om jag varit skolpolitiker - tagit det lugnt och begravt mig i forskning ett bra tag - och ett par saker jag inte hade gjort - infört betyg i trean, och pratat om katederundervisning stup i kvarten. Men, annars - ja, jag är inte det minsta säker.


Anyway, när jag såg att en samling kloka personer på Twitter funderat på att skapa ett politiskt oberoende skolmanifest började jag fundera på om det ändå finns vissa lösningar jag vurmar för. Och det fanns det ju! Så här kommer två konkreta förslag som jag tror hade höjt svenska skolans kvalitet:

Mentorstjänster

Mycket av lärarnas administrativa arbete upplever jag ryms inom mentorsuppdraget, en syssla nästan varje lärare har. Här finns hemkontakter, frånvarorapportering, informations- och organisationsarbete och mycket annat beroende på ålder, skolform och kommun. Min erfarenhet är också att denna arbetsuppgift, som kräver mycket tid, inte syns på ett proportionerligt sätt i tjänstefördelningen.

I stället för att per automatik lägga mentorsuppdraget på lärare skulle jag vilja se mentorstjänster där en person ansvarar för en större mängd elever. I mentorsuppdraget skulle förutom de administrativa uppgifterna ingå att faktiskt vara mentor, i ordets rätta bemärkelse, till eleverna. Genom att ha möjlighet att göra klassrumsbesök i "sina" klasser och följa undervisningen i olika ämnen hade en sådan person mycket lättare kunnat skaffa sig en helhetsbild av elevernas skoldag och dynamiken i de olika klassrummen. Rollen som mentor hade också blivit tydligare eftersom denne inte samtidigt skulle sätta betyg på eleverna.

I wanna hold your hand av Joseph M Rosell på Flickr (CC BY 2.0)
För första gången under mina 11 år som lärare har jag en mentorsfri tjänst i år (under vårterminen) och kan för första gången själv uppleva hur många icke-pedagogiska arbetsuppgifter som helt enkelt faller bort med mentorsuppdraget.

Brasklapp: jag vill härmed inte säga att all kontakt mellan lärare och hemmet skulle upphöra, men dessa samtal skulle vara fokuserade på elevens lärande och inte en massa annat.

Och PS. Det skulle inte läggas ytterligare undervisning på tjänsten i stället för mentorsuppdraget.

20/80-tjänster

I Daniel Pinks eminenta bok Drive, kan man läsa om vad som skapar inre motivation. Och precis som det inte är betyg för elever, är det faktiskt inte lönen för lärare. I stället är det autonomi, mening och flow i strävan efter mastery.

När jag för drygt tre år sedan blev IKT-utvecklare på 20% fick jag i praktiken det som Pink kallar FedEx Days - en dag i veckan att arbeta på egna projekt. I mitt fall fanns det naturligtvis ett uppdrag från rektor som beskrev vad som förväntades av mig, och mitt arbete skulle naturligtvis gagna skolan som helhet. Så det kanske inte är exakt en FedEx Day. Men uppdraget sammanföll ju med något jag brinner för: hur man kan använda IKT för att förbättra undervisningen, och detta fick jag använda 20% av min arbetstid till att tänka på, prova på, utvärdera och sprida. Och detta skapar flooow, och det i sin tur bereder vägen för mastery - skicklighet.

Alla lärare kan kanske inte ha 20/80-tjänster samtidigt, men det är min fasta övertygelse att om t.ex. var fjärde eller femte lärare kunde få ett år med en sådan tjänst, på en slags rullande basis så att det kommer alla till del, skulle skolutvecklingen få en jäkla kraft, hela kollegiet skulle stärkas, och lärare skulle bli utveckla sig själva och andra och bli ännu skickligare, i stället för att rusa omkring och kippa efter andan, med tusen sysslor och nätt och jämnt hålla näsan ovanför vattenytan.

Alltså...

Min lösning är alltså inte särskilt komplicerad eller ens kontroversiell för den bygger på något som väldigt många är överens om: låt lärare vara lärare - och inget annat. Med arbetsro och en renodlad pedagogisk lärartjänst med utrymme för utveckling av nya metoder, tror jag att man kommer riktigt långt med att förbättra svenska skolan.

Mer tankar finns, men detta var vad det räckte till en söndagskväll i influensans kölvatten. Godnatt.

måndag 11 februari 2013

För elever som inte gillar IKT...

Vid mitt lönesamtal diskuterades naturligtvis många olika saker, men en sak min chef tog upp som kunde förbättras var att inte glömma bort de elever som inte är så sugna på IKT, och att ibland kanske erbjuda dem andra alternativ.

writing tools 3 av Avianto på Flickr (CC BY-NC-SA 2.0)
I sammanhanget kan ju sägas att om några elever de gångna åren blivit "belastade" med mycket IKT så är det kanske just mina. Som skolans IKT-utvecklare vill jag gärna prova på olika tjänster och upplägg, i synnerhet om jag ska rekommendera dem till andra. För mina elever är detta mest postitivt, men mycket vi gör i klassrummet - och på webben - testas för första gången, både av dem och mig, och det kräver en del energi, vilket elever naturligvis kan ha knappt om i perioder.

Därför funderar jag kring strategier för att avhjälpa detta och här kommer några möjliga lösningar.

Alla dessa konton

Något ett par elever tog upp för ett par år sedan är att det blir jobbigt med för många konton. Därför tror jag att varje arbetslag inför en läsårsstart kan vara betjänt av att gå igenom vilka tjänster man egentligen tycker är viktiga och vill använda.

Detta hindrar ju inte sedan att man kan erbjuda andra alternativ, men då kan det vara för elever som efterfrågar det eller är intresserade.

När man väljer de tjänster man vill att alla ska kunna använda kan det vara bra att tänka på två saker när man vill minimera kontomängden. Dels att många tjänster idag inte kräver någon login och att det löna sig att leta upp dessa, och dels att man till många tjänster kan använda sig av sitt Google-, Facebook- eller Twitterlogin, vilket alla elever vanligtvis har.

Fråga kollegorna!

När jag började med IKT var det inte jättemånga på skolan som använde sig aktivt av webben i klassrummet i någon större utsträckning. Jag var heller inte aktiv på Twitter, där jag idag har ett gigantisk kollegium jag kan vända mig till för både det ena och andra. Därför blev det lätt så, att var jag nyfiken på något nytt så var det jag själv som fick testa det och sedan utvärdera.

Idag är situationen en helt annan. Jag har många jag kan vända mig till på skolan för att höra om en ny tjänst är bra, i vilka sammanhang den fungerar bäst, eller om det rent av är skräp. Finns det ingen på jobb som testat än, kan jag alltid fråga mina Twitterkollegor! Goda råd finns med andra nära till hands, och detta är något som bör utnyttjas när det nu går!

Fråga eleven - det enklaste:)

Om man märker att det är webben som av någon anledning står i vägen för en elevs motivation och/eller framgång i arbetet - ja - då måste jag bli bättre på att fråga om det finns något annat sätt att redovisa på som eleven skulle föredra.

Så, detta får bli min strategi framöver. Nu ska jag bara säga till min skolledare att läsa det här inlägget:)


lördag 9 juni 2012

Webben och formativ bedömning

The Essence of Love av drp på Flickr (CC BY-NC-ND 2.0)
För mig går webben och formativ bedömning hand i hand. Kanske delvis för att just de två faktorerna har varit väldigt betydelsefulla för mig i en omvärdering av elev- och kunskapssyn. Framöver kommer jag att utforska sambandet mellan webben och formativ bedömning, och på ett konkret sätt försöka ge förslag på hur webben kan stödja den formativa, lärande bedömningen. Men vilka är beröringspunkterna?

Dialogen - På webben delar man med sig, man kommenterar, gillar och interagerar. Hela tiden. De sociala medierna har genomsyrat allt som finns på nätet, och därför finns där en ständigt pågående dialog. Den formativa bedömningen bygger på tanken om det konstruktivistiska, socio-kulturella lärandet. Lärande skapas i dialog med andra. Jobbar du med webben i klassrummet, så drivs du mot dialogen.

krakow: headed uptown av smif på Flickr
(CC BY-NC-ND 2.0)
Öppenheten - den formativa bedömningen bygger på öppenhet, dvs. att både målet och vägen dit ska vara tydligt och känt för eleven. Provet och frågorna ska inte vara "hemliga". För mig är webben en "öppen" plats. Jag är fullt medveten om att detta kan problematiseras, men eftersom webben och en 1:1-lösning i klassrummet, väldigt markant främjar tillgängligheten av information för eleven, fick det för mig den följden att jag drevs mot en större öppenhet gentemot eleverna.

Processen - På webben är inget "färdigt". Genom CC-licenser (och, alas, även utan) används andras alster för att skapa nytt, blanda om, och bygga vidare. Det gäller såväl text, som ljud och bild. Och visst finns deadlines, men även morgontidningarna kan uppdatera redan publicerat material, som i papperstidningen är oföränderligt. I den formativa bedömningen är inte provet ändhållplatsen. Det är början på nästa del av resan där man ser över hur det gått, skapar nytt och bygger vidare.

Anpassa - Det första som slog mig när jag tog in webben i klassrummet var alla ROLIGA VERKTYG som fanns! Det blev ett väldigt experimenterande. En och annan elev kan ha suckat. När jag landat i det där såg jag de olika verktygen i ett annat ljus. För att bedömningen ska vara så säker som möjligt bör elever få visa samma kunskap/färdighet på olika sätt, och vägen fram till målet behöver inte se likadan ut för alla elever. Att anpassa examinationer blev plötsligt naturligt, och mycket lättare!

söndag 19 februari 2012

Sammanfattning - UnosUnos årsrapport 2011

Vad är UnosUno?

Så här står det på Unos Unos blogg (länk ovan):
Unos Uno är ett forskningsprojekt som studerar skolor som infört en dator till varje elev i skolan, till viss del eller hela skolan. Unos Uno skall under 2010-2013 följa ett antal skolor i hela Sverige.

Projektets syfte är att löpande studera och analysera effekterna och resultaten av genomförande av en dator en elev i några kommuner och skolor, ur olika perspektiv; elevers utveckling och lärande, pedagogers roll och arbetssätt, skolledningens styrning och ledning samt samverkan och relationer mellan skola och hem, allt i syfte att lära av och sprida erfarenheter till varandra och andra.
23 skolor i olika kommuner över hela landet ingår i studien som drivs av Örebro Universitet på uppdrag av de deltagande kommunerna. Detta är en väldigt komprimerad version av forskningsresultaten. Vill man ha tillgång till rapporten i sin helhet kan man ladda ner den här!

När jag skriver "alla" menar jag både lärare och elever. Annars specificerar jag mig vidare.

www.colourbox.com
Datorerna är här för att stanna!

Detta verkar alla i stort vara överens om. Däremot finns det en hel del frågetecken kring hur den ska användas, dels i vilken utsträckning och dels rent praktiskt där det finns gott om problem och oklarheter när det gäller ägande, ansvar, och teknik.

Ingen vill vara utan dator

Detta är alla överens om. Däremot har också nästan alla synpunkter på hur man kan förbättra användandet av datorerna i skolan.

Ledningen är viktig!

Hur ledningen på de olika skolorna har arbetat, skiljer sig åt markant. Över lag kan man säga att på de skolor där man satsat mer på fortbildning i pedagogiska frågor än teknik i samband med 1:1-införandet och där ledningen har tagit ett samlat grepp kring implementeringen, har man nått större framgång, än på skolor d'r detta inte har skett.

Ensamarbete

Både denna och andra undersökningar visar tydligt att en konsekvens av datorerna är att eleverna arbetar mer ensamma än förr, i stället för att samarbeta med kamrater eller att läraren leder arbetet. Detta får negativa konsekvenser främst för de elever som redan har svårt att koncentrera sig och/eller är svaga.

Lärarnas ledning av det pedagogiska arbetet är A och O för framgång

För att undervisning med 1:1 ska lyckas måste läraren lägga mer energi på att strukturera arbetet än tidigare, och inte släppa eleverna "fria" på webben och lita på att de löser uppgiften. Undersökningarna visar att lärarna har en tendens att lägga mer tid på presentationer i stället för på innehåll och detta är alltså något att verkligen se upp med.

www.colourbox.com
Undervisningsmaterial saknas

Lärare efterfrågar undervisningsmaterial anpassat till ett 1:1-klassrum. Förlagen har inte tillräckligt att erbjuda, och kvaliteten och effektiviteten blir lidande om man bara ska använda öppna lärresurser eller egenproducerat material.

Lärarnas tillgänglighet

Kommunikationen mellan lärare och elev underlättas med olika typer av lärplattformer och sociala nätverk, men detta kan i längden bli ett problem eftersom arbetstiden påverkas och inte är anpassad för att lärare ska vara tillgängliga i en sådan utsträckning.

Förstärkarperspektivet

Tillgängligheten av sociala medier, t.ex. Facebook, samt det ökade ensamarbetet gör generellt att svaga elever får svårare att bibehålla fokus och starkare elever utarbetar fungerande strategier för att dra nytta av fördelarna utan att lida av nackdelarna. Här lämnas eleverna ofta för ensamma när det gäller att hantera lockelsen från sociala medier.

söndag 12 februari 2012

WeVideo - webbaserat alternativ till filmprogram

Förra månaden var jag riktigt sugen på att testa JayCut, ett webbaserat filmredigeringsverktyg. Jag ville om möjligt göra elevernas kommande filmande mer kollaborativt och undvika kommentarer som: "vi kan inte jobba med filmen idag, för den finns på Janes dator och hon är sjuk". Det var bara det att JayCut hade sålts och stängts ner.

Nu har jag blivit tipsad om WeVideo via Richard Byrne's FreeTechnologyFor Teachers.com. Gratisversionen har sina begränsningar som ni kan se till vänster, men för vanligt klassrumsbehov borde det räcka.

Det som tar tid är så vanligt att ladda in filmfiler. För dryga 60 MB tog det en halvtimme. När man väl var färdig med det, var programmet dock lättarbetat och svarade snabbt på alla redigeringar.

Små, pedagogiska pratbubblor förklarar inledningsvis vad man ska ha de olika knapparna till. Dessa är på engelska. Kanske inte ngt problem på gymnasiet, men väl på lägre stadier. Och här är det på sin plats att säga att man blir uppmanad att använda "The Video Wizard". Det kan ni strunta i, för den var inte till någon nytta.

Gränssnittet var inte svårt att använda. En del redigeringar fick man göra direkt i filmvisaren, annars fanns det ikoner och flikar som man rätt lätt kunde lista ut vad de skulle kunna användas till. Videon nedan tog 6% av min månadskvot av lagring, så ifall man undviker tunga filer, med hög kvalitet så ska det nog inte vara något problem att klara sig med det fria kontot.

Att samarbeta med någon kring en film har jag inte testat, utan alstret nedan är helt och hållet mitt eget verk. Men man kan bjuda in fem personer till varje projekt och grupper i skolan är sällan större än så. Testar ni det med elever? Berätta gärna hur det gick i kommentarfältet!

fredag 8 juli 2011

QR-koder i undervisningen

Efter att lite motvilligt ha insett att geocaching aldrig kommer att bli min grej eftersom jag inte gillar att sticka in mina händer i mörka vrår (för många råttor i Malmö för att jag ska våga), slogs jag i sommarregnet av QR-kodernas dolda budskap och min hjärna började jobba för högtryck med att komma på intressanta sätt att använda dessa på i klassrummet! Det här är en snabbinsats på bloggen ska jag tillägga. Jag har absolut inte provat allt detta själv, men lägger in lite länkar på slutet som verkar bra om man vill läsa vidare fast det är sommarlov.

Vad är en QR-kod?

Du har säkert sett dem. Små kvadrater med svart-vita rutmönster som dyker upp här och var i staden - ofta i samband med reklam. QR-koden innehåller helt enkelt dold information, ungefär som en streckkod. I samband med reklam kan det till exempel vara ytterligare, eller utförligare information om varan eller erbjudandet. Dessa små informationsrutor kan man dock skapa själv och ladda med egen information!

Vad behöver man?

Du kan skapa koden med flera gratisprogram på nätet. Sedan kan du till exempel skriva ut dem på klistermärken eller vanligt papper, beroende på vad du ska ha den till. För att tolka QR-koder behöver du en smartphone (om vi ska tänka oss att vi ska vara mobila) med en kamera och en QR-app. Om du stöter på en kod, öppnar du din QR-app och med den tar du sedan en bild av koden som sedan tolkas åt dig.

Vad kan du använda dem till?

Böckerna i skolbiblioteket kan förses med QR-koder som ger en recension av boken, vilket kan vara behändigt för potentiella låntagare. Recensionerna skrivs naturligtvis av dina elever, som vips har fått en reell situation och mottagare att förhålla sig till.

Du vill kanske lära eleverna något om deras stads miljösatsningar för natur- eller samhällskunskapen? Spela in video eller ljud där du berättar och sätt upp QR-koder på väl valda ställen i närområdet. Eleverna kan sedan ta bilder för att visa att de varit där och svara på frågor som de skickar in till dig via SMS.

Sätt upp QR-koder där eleven måste använda omgivningen för att lösa en (matematisk?) gåta.

Låt elevera skriva en berättelse som tar med läsarna på en faktisk resa i staden. Berättelsen kan bestå av flera olika koder som "utspelar" sig på olika platser. De kan naturligtvis också få läsa utdrag ur en roman eller dikter som utspelar sig i den miljö där koden är placerad, vilket kan förhöja upplevelsen. Tänk att upptäcka Bellman på plats i Stockholm (för de som nu bor där!) I koden kan man till och med inkludera bilder som visar hur det såg ut när det begav sig.

Allt detta och mycket mer kan naturligtvis genomföras på engelska och andra moderna språk!

Nyttan?

Att få lämna klassrummet är aldrig fel, och något jag tänkt mycket på är den begränsade idrott och hälsa eleverna kommer att få med det nya gymnasiesystemet. Forskning har många gånger säkerställt det positiva sambandet mellan motion och god koncentrations- minnes och inlärningsförmåga. Det blir alla lärares ansvar att försöka främja goda motionsvanor och QR-koder kan sannerligen vara ett sätt att få ut ungdomarna på promenad!

Att se och höra saker på andra ställen än i klassrummet (som sällan är en fröjd för sinnena vad gäller inredning, färg och form) gör också att eleverna kan få en rikare upplevelse, vilket stärker engagemang och intresse.

Vem har smartphone?

Alla elever har inte smartphones, men tillräckligt många har faktiskt det är i alla fall min upplevelse. Elever kan skickas ut i par eller grupp där minst en elev har smartphone och apparna för att läsa QR finns i gratisversioner, men dessa får de naturligtvis ladda ner först.

När det gäller att skapa QR-koder behöver inte eleverna ha smartphone utan detta kan göras vid datorerna.

Länkar att grotta ner sig i!

QR-codes in Education
40 Interesting Ways to Use QR-codes in the Classroom
Tell a Story with QR-codes
How to Use QR-codes in Student Projects

torsdag 23 juni 2011

När datorerna stjälper mer än hjälper - vad gör man då?

Under ett möte med mina svensklärarkollegor i morse nämndes återigen ett problem som flera lärare stöter på i det dagliga arbetet, nämligen att eleverna inte förmår koncentrera sig när de har tillgång till sina datorer under lektionstid, samt att elever i allt högre utsträckning under terminens gång låter bli att ta med sina datorer till lektioner, ibland uttryckligen för att ge sig själv studiero. Den stora boven har av många elever identifierat som: Facebook. Finns det där, "KAN man helt enkelt inte låta bli."

Här finns det stora skillnader mellan olika klasser och program på vår skola och därför saknar jag erfarenhet kring hur man som lärare löser den här typen av problem. I mina klasser har jag enstaka elever som ibland "missbrukar" datorerna på ett sätt som inverkar på deras skolarbete, men det är inte så på klass- eller gruppnivå.
www.colourbox.com
Eftersom jag saknar egen erfarenhet av att lösa detta problem tenderar mina råd till kollegorna att bli för generella. En utgångspunkt är ju naturligtvis att om datorerna används så tar eleverna med dem, vilket kan vara en nyckel i vissa klasser. Jag har också tidigare påtalat att datoranvändningen för eleverna i huvudsak är nöjesfokuserad när de kommer till oss, och att det är vår uppgift att lära dem använda datorn som ett arbetsredskap. I vissa klasser kanske denna process även måste innebära att elevernas tillgång till datorerna ökar endast i takt med att datorn genomgår denna förvandling i elevernas ögon. Och - naturligtvis har jag lyft fram samtalet, snarare än regler och förbud, som en viktig framgångsfaktor i sammanhanget.

Faktum kvarstår dock: jag saknar KONKRETA FÖRSLAG och EXEMPEL på hur andra lärare med erfarenheter av ovanstående dilemma har löst detta! Därför EFTERLYSER jag nu detta! Kör hårt i kommentarfältet är ni snälla:)

fredag 15 april 2026

Tänka på allt eller tänka djupt - en splittrad tankegång.

I lurarna har jag Robyn och Nicki Minaj, bland andra. Framför mig har jag desktoppen med Twitter uppe. Och lite Blogger (som just hade upptäckt misstänksam aktivitet på mitt konto och ville hålla på verifiera saker och ting med mig). Och så måste jag ju ringa och boka om en röntgentid hos doktorn. Och skriva ett Mea Culpa-meddelande på Facebook till min före detta elev som jag alldeles glömde bort att fika med. Sedan Twitter igen - två nya tweets! Och byta musik.

Framför mig på skrivbordet ligger också den resterande rättningshögen från Malmo2058. Hälften har jag kvar. Sedan 8.20 har jag suttit, och nu, nästan två timmar senare är jag fortfarande på den första elevens produktion. Målet att bli färdig med det här bedömningsarbetet idag känns plötsligt fjärran, och jag börjar i stället tänka på hur viktigt det är att vi ger eleverna möjlighet att både diskutera det här med arbetsmiljö och koncentration och låta dem pröva på och jämföra olika sätt att arbeta.

Jag drar mig samtidigt till minnes någon undersökning jag läst (kanske i tidningen Modern Psykologi?) som drar slutsatsen att vi har blivit bättre på att multi-taska, men sämre på att föra djupare resonemang, och säga mycket om lite. Visst finns det ett värde av att hålla många bollar i luften (CV:ts viktigaste klyscha idag?), men det är ändå min fasta övertygelse att något av det vackraste som finns är en människa som i ett koncentrerat flow pressar sina tankar och idéer vidare till nästa utpost, och möter sin egen intellektuella potential i dessa hjärnans utmarker.

T Hoffarths The Trona Pinnacles from Flickr (CC BY-NC-ND 2.0)
Webben är både ett hinder och ett redskap i det mötet. Och nu måste jag stänga ner min uppkoppling för att ge mig ut dit och möta mina elever i deras erövrade områden.

tisdag 5 april 2026

Mer information om Enterstat - prov på webben!

I ett tidigare inlägg skrev jag om Enterstat.se som erbjuder möjligheten att skapa prov eleverna kan göra över webben. Enterstat har också den finessen att det går att stänga av webben när eleverna gör prov, vilket kan vara en fördel vid en del examinationer. Det visade sig att Bengt Johansson som jobbar på KOMVUX här på Pauli gymnasium har testat Enterstat tillsammans med ett par kollegor och därför kan jag nu berätta lite mer om tjänsten.

By Sarowen on Flickr (CC BY-NC-ND 2.0)
Provtyper
Man kan göra många olika typer av prov på Enterstat. Det finns till exempel möjlighet att låta eleverna skriva "essäer" med en enkel ordbehandlare, då går det att stänga av, eller specificera vilket språk stavningskontrollen ska vara på. Det går också att lägga in bilder i frågorna, och skriva mattespråk, även om Bengt poängterade att mattespråket ibland blev lite klumpigt och osnyggt.

Provtillfället
Vid provtillfället kan eleven gå fram och tillbaka mellan frågorna. Inte förrän hela provet är inlämnat är det "för sent" att ändra några svar. Någon översikt över frågorna finns dock inte så om eleven vill bilda sig en uppfattning om hur provet ser ut får denne bläddra sig igenom frågorna för att sedan gå tillbaka och svara.

Rättning
Under tiden man rättar går det att ange att man vill rätta provsvaren anonymt, något som bör gynna likvärdigheten. Dessutom märker systemet om ett annat svar är identiskt med något svar du redan rättat och ger därefter det svaret samma bedömning. Du kan skriva kommentarer till eleven till varje svar. Systemet sparar också rättningar andra lärare gjort och i vissa ämnen kan det därför vara synnerligen tidssparande att samarbeta och så att säga "dela" på rättningen.

Mr. eNil on Flickr (CC BY-NC-ND 2.0)
Problem?
Eftersom lärarna på KOMVUX använder sig av datorvagnar upptäckte Bengt att det kunde uppstå problem när eleverna väl hade startat sina prov och datorn i bakgrunden uppdaterade program som sedan krävde att datorn startades om. Då stängde datorn helt sonika av sig utan att användaren meddelades om detta eftersom eleven i provsituationen är "isolerad" inne i provet och inte har tillgång till datorns andra funktioner. Dessutom upptäckte Bengt att viss mjukvara ibland saknades och han var osäker på om Enterstat funkade på Mac. När man skapar prov ombeds man också skriva in hur många "poäng" ett svar ska ge. Jag kan inte riktigt minnas när jag hade ett poängprov sist, så här hade man fått fundera ut något. Poängrutan gick inte att lämna blank eller skriva "0" i.

Användningsområden
Jag tycker det är viktigt att påpeka att examinationer idag kan se ut på många olika sätt, och en hel del av dem bör KRÄVA att man använder sig av webben, inte att man isolerar sig från den. I en del fall skulle det dock vara användbart att kunna använda datorn vid prov utan att eleverna har tillgång till webben.

Det första jag kommer att tänka på är den skriftliga provdelen i engelskans nationella prov. Där har vi inte kunnat låta eleverna skriva på sina laptoppar eftersom provinstruktionerna så tydligt förbjuder t.ex. stavningskontroll. Enterstat skulle kunna innebära att eleverna i alla fall får använda det skrivredskap de är vana vid, även om de inte just denna gången får tillgång till stavningskontrollen. Och det är ju i alla fall lite bättre än penna och sudd. Innan jag använder Enterstat i skarpt läge tänker jag nog ändå köra en testomgång för att försäkra mig om att allt funkar som det ska när det väl gäller.

måndag 28 mars 2011

Prylrace för skolorna

Eftersom min skola är en av Malmös kommunala pilotskolor(vi är en av de första kommunala skolor som haft 1-1), provar vi olika verktyg för IKT i skolan. Men, när jag sitter här med iPadden och funderar på hur eleverna ibland klagar på de datorer de redan har ("vilka jävla skitdatorer!") när dessa hänger sig eller på annat sätt inte lever upp till förväntingarna, då inser jag att framöver kan det säkert bli så att några elever väljer den skola med bäst dator.

De senaste åren har det snarare varit så att några valt en skola som erbjuder laptop (strunt samma vilken), men i takt med att fler och fler skolor erbjuder detta, kan man naturligtvis bli mer kräsen än så. En liten, men ack så viktig andel elever, kanske kommer att föredra den skola där man erbjuder MacBook hellre än Mini-PC, eller varför inte en kombination av mobiltelefon och dator?

Denna bild har jag redigerat. Originalbilden kommer från Jangelo på Flickr (CC BY-NC-SA 2.0)

Det enda sätt jag ser som man kan värja sig från detta på, är att erbjuda undervisning av sådan oslagbar kaliber att ens rykte och förtroendekapital vinner över prylarnas tjusning. Kvalitet på de digitala hjälpmedlen i all ära, jag vet själv vad jag skulle föredra att vi använde oss av, men en skola som stimulerar elever att arbeta för sin egen framtid, med lust och målmedvetenhet, går aldrig att slå på fingrarna med en aldrig så tjusig laptop.

måndag 21 februari 2011

Bättre resultat med datorer på prov

Dutch Classroom from around 1950 from
Nationaal Archiefs photostream on Flickr
I senaste numret av Edico (#1/2011), personaltidningen för Utbildningsförvaltningen i Malmö stad, finns en artikel om två av mina kollegor, Ann Erlandsson och Marianne Almström. I år har de gjort en undersökning om vilken inverkan datorn har vid prov. Deras två grupper fick först göra samma prov på samma sätt i början av terminen för att ha något att jämföra med. Terminens andra prov genomfördes med datorer i den ena gruppen och utan datorer i den andra.
Klassen som fick använda datorer hade en positiv utveckling. I den andra klassen sjönk betygen per elev något ... Studiens resultat antyder att datoranvändningen är till fördel främst för de svagare eleverna ... [E]n del av de starka eleverna blev överväldigade av den informationsmängd de hade tillgång till via Internet. De hade svårt att få ihop det på grund av det.
Jag vill särskilt slå ett slag för att lärare genomför likanade undersökningar och utvärderar arbetet i klassrummet kontinuerligt och delar med sig av sina resultat. Dessa vardagsnära  granskningar är ett viktigt och mer omedelbart komplement till den (lika) viktiga traditionella forskning som bedrivs på lärosätena runtom i landet.

måndag 27 september 2026

Städa och trimma laptopparna med eleverna

Tvåorna och treorna har nu hämtat ut sina digitala trotjänare från förra terminen och det är märkbart många laptoppar som är tröga och hackar titt som tätt. För undervisningens skull är det viktigt att tekniken funkar och om det tar en kvart att öppna webbläsaren och logga in dit man ska - ja - då blir det helt enkelt inte särskilt effektivt, och märkbart irriterat. Därför lät jag mig inspireras av tidningen PC&Teknik som kommer med råd om hur man kan få liv i sin maskin igen!

1. Städa bort ad- och spyware

Ad- och spyware kan vara en orsak till att datorn går långsamt. T. K. Johansson skriver att detta "är små program  som huvudsakligen är skapade för att ta reda på information om dig och visa riktad reklam." Dessa kommer ibland in i datorn via gratisprogram man installerar och det kan vara helt lagligt och stå i det finstilta, mångsidiga kontraktet man sällan orkar läsa. Med programmet Ad-Aware (som är fritt från ad- och spyware) kan man få hjälp att leta upp så mycket skräp som möjligt. Du laddar ner programmet på Lavasofts hemsida

Vid den smarta (snabba) genomsökningen som tog ungefär en kvart hittade programmet fyra saker som togs om hand och sparkades ut ur min dator. Intressant i sammanhanget är att just detta skräpet kommit med en länk till en mjukvara jag skulle prova för skolans räkning. Skräp kan alltså komma från alla ställen.

2. Städa bort skröfs som inte används och behövs

Det roligaste programmet att använda är CCleaner. Det är både snabbt och tydligt. Du får se exakt hur många megabyte du städat bort. Du kan själv ställa in vad som ska tas bort, men jag brukar låta alla rutor förbli ikryssade och har aldrig blivit av med något viktigt. Varje gång blir min dator ungefär en halv gigabyte lättare. Inte så illa! Se dock upp vid installationen så att ni bockar av den ruta där man tackar ja till ett verktygsfält till webbläsaren.

3. Ta bort onödiga program

Jag kan tänka mig att eleverna ibland laddar ner program på datorn de sedan inte använder. Naturligtvis kan man frigöra utrymme och kapacitet genom att ta bort dessa. Det gör du i Kontrollpanelen - Lägg till/ ta bort program. Men, datorn städar ofta inte bort ordentligt efter avinstallationerna. Använd istället RevoUninstaller som finns i en gratisversion. Då blir det rent även i hörnen och under mattan. Påminn dock eleverna om att de inte, i alla fall enligt det avtal vi har på vår skola, får ta bort sådana program som fanns färdiginstallerade på datorn när de fick den eftersom de då begår avtalsbrott. Och det är ju inte så bra.

Samtidigt kan man på sin respektive skola verka för att elevernas laptoppar inte tyngs ner av en massa färdiginstallerade program vi aldrig använder. De riktigt små laptopparna har ofta begränsat utrymme och bör därför vara så strömlinjeformade som möjligt invändigt. Kom överens på er skola om det är något ni anser måste finnas. Strunta i resten annars gör ni eleverna en otjänst.

4. Begränsa autostartande program

De flesta av de vanliga program vi kör varje dag (Office, Quicktime, etc.) lägger in små program som startas automatiskt varje gång du startar din dator. Detta segar naturligtvis ner hela processen. Om du trycker "start" och sedan "kör" (alternativt använder sökrutan om du har Windows 7) och skriver in "msconfig" får du upp en ruta med en flik som heter "Autostart". Här kan du klicka ur de program du inte vill ska autostarta när du sätter igång datorn. Jag har klickat bort samtliga utom Dropbox , Jing och  säkerhetsprogrammen.

5. För totala skräphögar

Om elevernas datorer inte blir märkbart piggare och ifall det verkar vara något mer allvarligt fel med dem kan det nog vara bättre att blåsa om dem, dvs. återställa dem till fabriksskick. Med en privat dator brukar man kunna fixa detta själv, men med skolans laptoppar kan man behöva hjälp då det kanske krävs vissa licensnycklar för de program som datorn leverades med. Kontakta er IT-ansvarige och fråga om det går bra att blåsa om datorn själv eller om IT-teknikern måste göra det åt en.

6. När?

Jag föreslår att man kör storstädning med eleverna under en dubbellektion där de samtidigt kan göra andra "analoga" uppgifter vid sidan om. Att köra snabbversionen av Ad-Aware tog ungefär en kvart. När jag körde den fullständiga genomsökningen hemma blev datorn inte färdig på över två timmar. Dock var det med snabbversionen som de fyra, farliga filerna hittades. CCleaner tar bara ett par minuter men det ska laddas ner också, så räkna en kvart till, till det. Att ta bort program med RevoUninstaller tar lite längre tid och det ska också laddas ner. Beroende på hur mycket som ska bort kan det ta allt från 15-60 minuter. Att begränsa de autostartande programmen tar endast någon minut och sedan är det omstart som gäller. Summa summarum borde en dubbellektion räcka.

Att inleda terminen med storstädning tycker jag är en god idé. CCleaner och snabbvalet på Ad-Aware kan man köra en gång i månaden utan att det tar särskilt mycket tid. Kanske kan dessa uppgifterna vara lämpliga för mentorstiden?

torsdag 27 maj 2010

Betygsångest

Hur jag kan bli överraskad varje vår av den betygsångest som ofelbarligen infinner sig övergår mitt förstånd. Efter tio år borde jag ha räknat ut att den som regel dyker upp i mitten av maj. Däremot vågar jag drista mig att säga att ångesten är något mindre i år.

Jag misstänker att det beror på att min implementering av IKT-baserad undervisning påverkat mitt sätt att undervisa och i viss mån mitt sätt att examinera. Efter så här kort tid är det svårt att sia om huruvida eleverna lärt sig mer och därmed får högre betyg eller inte, men min känsla är att eleverna har varit mer positivt inställda till arbetsformerna framförallt, och kanske har fler elever nått målen i år på grund av det.

Den största konsekvensen datoranvändningen haft för mina arbetsmetoder i klassrummet är att elevernas arbetssätt påminner mer om de former som återfinns utanför skolvärlden. När eleverna har datorer påminns jag om hur jag själv brukar arbeta och vilka förhållanden som underlättar för mig. Även om jag processkrivit med eleverna tidigare till exempel, så gör jag det i ännu större utsträckning nu och jag ger dem mer feedback och uppmuntrar dem att hjälpa varandra på ett annat sätt. Man sitter ju inte själv i ett vakuum och skriver, utan använder alla möjliga hjälpmedel.

Ett som är säkert är att jag ser fram emot hösten när jag kan sätta igång en ny klass med all den kunskap och inspiration jag fått med mig det här året. Och kanske, om jag har tur, får jag göra det med en Mac <3.

måndag 24 maj 2010

Våra elevers liv i mediesamhållet

Det här klippet om vad det innebär att vara student i dagens mediekultur är sannerligen intressant att diskutera ur flera synvinklar. Hur ska vi motivera elever? Hur ska vi skapa pedagogiska situationer som känns relevanta for eleverna? Vilka för- och nackdelar finns det med mediesamhället?

onsdag 12 maj 2010

Det digitala flödet

I senaste numret av tidsskriften Vitalt vetande (1/2010) försöker Åsa Fagerström finna svar på frågan om den digitala informationsfloden ligger oss i fatet eller tvärtom är utvecklande. I artikeln berättar professor David Meyer (University of Michigan) att vi bara är hälften så produktiva när vi arbetar med många olika saker samtidigt. Han liknar det till och med vid marijuanarökning och säger att vi sänker vår IQ-kvot med tio enheter när vi multi-taskar för intensivt. Faran inför framtiden är att generationer kommer att förlora förmågan till djupare, koncentrerad tankeverksamhet och att potentiella genier därmed går förlorade.

Torkel Klingberg, professor på Karolinska institutet i Stockholm, är inte lika orolig. Han menar att det inte är konstigt att vår kapacitet sänks när vi sysslar med olika uppgifter samtidigt. Detta avhjälps dock av att vi när det behövs stänger av några informationskanaler. Dessutom kan man träna upp arbetsminnets kapacitet med så mycket som 15% och detta anser Klingberg är en uppgift för skolan.

Jag måste säga att jag känner igen mig själv i bilden som splittrad digijunkie. Tilläggen i min webbläsare vippar till när jag får mail i Gmail, min jobbmail plinkar varje gång det trillar in något där, min fantastiska nya iPhone tänds när det händer saker på facebook, och SMS:en trillar in med röda små signalsiffror. Ofta upplever jag att jag gör lite här och lite där och att koncentrationen blir lidande. Ska jag rätta och bedöma uppsatser - ja - då isolerar jag mig. Inget annat funkar.

Att stänga av de sociala medierna är dock inte självklart. För egen del behövs en speciellt krävande situation, såsom uppsatsrättning, samt en gnutta piska för att jag ska lyckas med det. Att det måste vara än svårare för eleverna som har levt hela sina liv plaskandes i infofloden, är inte svårt att förstå. Jag håller med Klingberg om att skolan måste bli bättre på att hjälpa eleverna med att förhålla sig till det digitala flödet. Hur det ska göras är jag inte lika klar över, men det ska jag ta och fundera på den närmsta tiden. Förhoppningsvis återkommer jag inom kort med konkreta, effektiva lösningar. Om jag inte distraheras på vägen förstås.

torsdag 29 april 2026

Angående nationella provet i svenska

I instruktionerna till nationella provet i svenska tas datoranvändning upp. Som jag tidigare nämnt (nationella prov och elevdatorer) finns det ett antal riktlinjer att följa för de skolor som vill låta eleverna skriva på datorer: stavningskontroll får användas men inte Internet, och skolan ska kunna säkerställa att det inte finns material på datorerna som eleverna skulle kunna använda till sin fördel på provet. Vad som slår mig när jag ska förhålla mig till riktlinjerna, i synnerhet den sista, är att provkonstruktörerna har utgått från premissen att skolor har datorsalar med stationära datorer, inte laptops till alla elever.

Att det inte är möjligt för skolan att inför ett nationellt prov, samla in och blåsa alternativt kontrollera eleverna laptops (ett hundratal i vårt fall) är ett som är säkert. Frågan jag ställer mig som undervisande lärare är då: vilken typ av material skulle eleverna kunna spara och ha nytta av vid provtillfället? Provet är konstruerat på ett föredömligt sätt och hur man skulle fuska på det har jag svårt att se. Det jag kan tänka mig att provkonstruktörerna har haft i åtanke är förberedelsematerialet eleverna fått ut som de inte får ha med sig på provet och kanske nedskrivna tankar om temat i allmänhet.

Mitt förslag inför nästa år är att samtliga elever, även de som skriver för hand (stackarna!), får ha tillgång till förberedelsematerialet och eventuella nedskrivna funderingar kring temat. Då skulle det bli lättare att använda laptops, proven skulle fortfarande vara jämförbara och skrivsituationen skulle bli än mer autentisk. Skriv gärna vad ni tycker. Frågan kommer bara att bli än mer aktuell i takt med att allt fler skolor satsar på 1-to-1-lösningar!