Visar inlägg med etikett bedömning. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett bedömning. Visa alla inlägg

fredag 15 september 2026

Fiffig feedback!

Bakgrund

Mina treor läser just nu klassiker i svenska 3 (Lady Chatterleys älskare eller På västfronten intet nytt) och har i grupp fått välja en frågeställning att fördjupa sig i, t.ex. "Vad vill författaren ge för bild av sex och sexualitet?", eller "Hur arbetar författaren med miljöbeskrivningar i romanen?". De diskuterar sina frågeställningar i textsamtal som spelas in och varje gruppmedlem ska förbereda sig inför samtalen genom att föra anteckningar, t.ex. genom att föra trippellogg. Både textsamtal och trippellogg tränade vi mycket på i tvåan. Efter samtalen har jag vid de två första textsamtalen gett gruppvis feedback till grupperna. Vid vårt tredje textsamtal (det näst sista) valde jag i stället att göra på ett annat sätt som jag berättar om här. Detta sätt att ge feedback på går at använda i alla kurser.

Självutvärdering utifrån ämnesplanens kunskapskrav

Innan dagens samtal berättade jag för grupperna att de skulle få skriva en reflektion direkt efter samtalet och att de skulle göra detta individuellt. Jag visade dokumentet för dem innan de gick iväg till samtalen så att de skulle ha innehållet lite färskt i minnet under samtalens gång.

Dokumentet består av en första del som handlar om samtalets generella kvalitet och en andra del där jag lyfter fram vilka förmågor jag lyssnar efter i deras samtal, t.ex: "Kan du föra en fördjupad diskussion kring frågeställningen ni valt? Är den även utförlig? Nyanserad?". Dessa förmågor är nästan ordagrant hämtade från ämnesplanens kunskapskrav.

Efter textsamtalen kom eleverna tillbaka och satte sig ner och svarade på och lämnade in sina reflektioner (via Google Classroom). Senare på dagen lyssnade jag på deras samtal och läste samtidigt reflektionerna kring förmågorna som eleverna skrivit. Jag skrev denna gång ingen gemensam feedback till grupperna utan lämnade i stället min feedback direkt i anslutning till deras egna uppskattningar kring sina förmågor med hjälp av kommentarfunktionen i Google Drive. Mina kommentarer kunde t.ex. se ut som nedan.



Fördelar med detta sätt
  • Eleverna får möjlighet att tolka och tillämpa ämneskraven i en reell situation
  • De tränar på att känna igen och kunna sätt ord på sina egna förmågor och eventuella brister
  • I många fall kan jag bara bekräfta elevens egen bild, i stället för att skriva hen på näsan, vilket stärker elevens känsla av kompetens och delaktighet. 
  • Missförstånd kring elevens uppfattning om kraven uppdagas och kan åtgärdas

tisdag 27 september 2026

DigiExam på Pedagog Malmö Live

Idag håller jag workhop på Pedagog Malmö Live - ett superroligt evenemang där Malmös lärare föreläser och workshoppar för varandra under en hel dag. Det är Pedagog Malmö som arrangerar för andra året i rad och de gör ett superfint jobb! Jag velade en hel del och var länge inne på att hålla en workshop kring lässtrategier, men många av (en majoritet?) av Malmös lärare är igång med Läslyftet och därför tänkte jag att fler kanske var intresserade av hjälp med programmet DigiExam som vi använder i Malmö Stad.

För de som deltar i min workshop under dagen finns min presentation tillgänglig nedan:

lördag 5 december 2025

Vikten av att röra sig i klassrummet!

För ett par år sedan rapporterade Svenska Dagbladet om en australiensisk studie som visade att risken att dö i förtid var 40% större för de personer som sitter mest. Men, det är inte av denna anledning jag idag vill skriva om vikten av att vi lärare bör röra oss i klassrummet. Gärna hela tiden. För egen del blev jag fullt ut ambulerande för en sex, sju år sedan. Anledningen har jag glömt, men jag minns att det var ett medvetet val - det var slut med sittandet, som jag alldeles för ofta hade ägnat mig åt!

Ett viktig men bortglömd tillgång i arbetet?
Toe Socks av Irum Shahid (beskuren)
Den mest omedelbara konsekvensen av att röra sig är att eleverna ställer många fler frågor. Mina elever berättar själva att det inte alls är givet att de räcker upp handen eller tar sig fram till läraren för att det dyker upp en fråga om läraren sitter där framme, men är läraren däremot rörlig känns det mycket mer naturligt att be om hjälp när hen har vägarna förbi.

Eftersom det blir många fler möten med alla elever i klassrummet under lektionen, får jag som pedagog mycket större insikt i elevernas process. Utifrån deras frågor kan jag dra slutsatser om var de befinner sig i sin utveckling och vad de behöver för hjälp. Ställer många elever samma frågor är även det en välkommen feedback på undervisningen. Kanske har jag missat att vara tydlig med något och kan göra det bättre nästa gång!

Mina klasser är inte av den sorten att de sitter och arbetar ihärdigt i klassrummet om jag inte är där. Det hör därför till ovanligheterna att jag sitter utanför klassrummet och har individuella samtal. Däremot går jag rätt ofta runt och återkopplar till dem på moment de slutfört och som jag nyligen bedömt. Ibland kanske de har fått skriftlig feedback och då ber jag dem öppna denna på datorn och så tar jag ett varv och hör med var och en om det är något de undrar, medan de arbetar med annat.

Mina elever har länge haft en-till-en-datorer, vilket är normen idag på gymnasiet kan jag tro. Datorerna utgör en stor lockelse, liksom mobiltelefoner, och många av mina elever har svårt för att hantera den distraktionen. Det går inte för sig att parkera sig framme vid katedern och låta datorerna ta över underhållningen. Att hjälpa eleverna med koncentrationen, att vidta åtgärder där det behövs och att diskutera strategier och konsekvenser med de elever som behöver det är ett ansvar man inte får hoppa över!

Sist men inte minns bygger bra undervisning på goda sociala relationer. Mina klasser är förvisso inte stora (17-25) men inte desto mindre hör jag ibland kollegor säga att det är svårt att hinna med att möta alla elever. Detta blir lättare om man är rörlig. Det behöver inte vara mycket, men går du runt kan du hinna få en liten stund med var och en och kanske i synnerhet med de elever som inte lika självklart tar plats i gemensamma diskussioner i klassrummet.

Och, som sagt, skulle inte alla de skälen duga, så kan man alltså förlänga livet på detta trevliga sätt också!

fredag 25 september 2026

Svenska 3 - rivig uppstart med repetition av PM

En del av våra elever har svårt att hantera skrivande på högre nivå, som t.ex. det PM de stöter på vid nationella provet i Svenska 3. Många av de färdigheter som testas vid det provtillfället vill man ska sitta i ryggmärgen i trean, t.ex. hur man källhänvisar i löpande text, hur man formulerar en frågeställning och utreder den, etc. Den här uppgiften formulerade jag ursprungligen för de elever förra året som i slutet av kursen behövde göra omprov för att visa sina färdigheter i skrift, men redan då beslöt jag mig för att inleda kursen med den i höst. Nu är det gjort!

Syfte

Repetera grundläggande färdigheter som behövs för vetenskapligt skrivande
Repetera arbetsgången vid vetenskapligt skrivande:
läsa --> anteckna --> planera --> skriva --> feedback --> redigera

Mål

Att eleverna ska behärska de grundläggande färdigheterna som krävs för vetenskapligt skrivande

Produkt

Eleverna ska individuellt få skriva ett PM där de utreder frågan: Hur har kritikerna tagit emot filmen Mockingjay - Part One? (Inledningsvis vet de dock inte vilken film deras PM kommer att handla om)

Lektion 1 - 75 min - Skrivprocessen modellas

Jag berättar för eleverna om syftet och målet med de kommande lektionspassen. Eftersom vi kommer att börja med en modelltext med samma frågeställning (fast för romanen 50 nyanser av honom) börjar vi med att titta på de tre recensioner jag valt som källor som underlag för min modelltext.

Inledningsvis får eleverna sätta ord på hur en recension brukar vara uppbyggd och vilken information den brukar innehålla. Under läsningen gör jag pauser för att summera textens olika delar och mot slutet ber jag eleverna notera när recensenten fäller värderande omdömen om boken eftersom det är den typen av information som är relevant för PM:et. Eleverna får läsa de sista två recensionerna på egen hand och göra samma noteringar. De jämför sedan sina noteringar i grupper och tillsammans samlar vi informationen på tavlan i spalter. En spalt med +/- för varje recension. Anteckningarna utgör ett bra underlag när det sedan är dags att fundera på hur PM:et skulle kunna struktureras.



Eleverna får sedan diskutera hur de hade organiserat innehållet en sådan här uppgift. De får i par arbeta med att göra en lista i punktform (en punkt = innehållet i ett stycke). Vi jämför olika lösningar och lyfter fram för- och nackdelar och väljer sedan två alternativ som de mest logiska för uppgiften. När eleverna presenterar sina alternativ använder jag en frågemodell Dylan William skriver om i sin bok Att följa lärande. En elev lägger fram ett förslag och därefter får en annan elev ta ställning till detta innan hen lägger fram det egna förslaget.

Listorna i punktform till vänster och höger är förslag från elever på hur man innehållsmässigt hade kunnat strukturera PM:et.

Därefter får eleverna arbeta i grupper med min modelltext. De får i uppgift att tillsammans identifiera olika viktiga element i texten ("Facit" finns här för den som önskar ett sådant, men det hade ju inte eleverna tillgång till). Under tiden de gör detta går jag runt och får möjlighet att repetera centrala begrepp och principer med grupperna. Vi tittar också slutligen på vilken struktur min modelltext använt (ett av de två alternativen vi tidigare lyft fram som mest logiska).

Allra sist får eleverna ge förslag på vilken film de vill att det PM de själv ska skriva ska handla om. Med ca. sex-sju förslag att ta med mig därifrån, avslutar jag lektionen.

Lektion 2 - 75 min - Den individuella skrivprocessen inleds

Mina elever är vana vid att skriva i par. De har gjort det relativt mycket. Denna gång har de fått rätt mycket annan stöttning och själva uppgiftstypen och formen är inte okänd för dem. Därför beslöt jag mig den här gången för att de skulle få skriva individuellt. Detta är ett första steg mot att de själv ska bli säkrare på att tolka uppgifter och utifrån en beskrivning kunna producera en text av hög kvalitet. Att plocka bort stöttningen är nog den största utmaningen jag haft när jag tillämpat t.ex. cirkelmodellen.

Utifrån elevernas önskemål, har jag valt filmen Mockingjay - Part One till elevernas uppgift och jag har också valt tre recensioner av filmen som kommer att vara de källor eleverna ska använda för att lösa uppgiften. Det här upplägget kräver alltså inte att eleverna själv ska hitta och välja material.

I metoden Reading to Learn finns också ett steg som kallas förberedelse för läsning. Detta steg innebär att läraren sammanfattar textens olika faser (stycken, i det här fallet). Exempelvis: "I det andra stycket sammanfattar recensenten filmens handling". Till dagens lektion använder jag en variant av det. I stället för att gå igenom alla tre recensionerna på detta sätt muntligt har jag på ett separat blad skrivit ner vad styckena innehåller för information (mycket kortfattat). Jag delar ut de tre recensionerna, samt bladet med information om styckena och förklarar för eleverna att de kan använda det sistnämnda som stöd i läsningen.

Därefter ska eleverna börja läsa sina källtexter och de ska imitera den förberedelse vi tränade på under lektion 1, dvs. att markera, t.ex. med + och -,  den relevanta informationen i källorna (vad kritikerna tycker om filmen). Recensionerna håller en relativt hög språklig nivå och under lektionen får jag mycket värdefull information om elevernas läsförståelse utifrån de frågor de ställer på innehållet. Många elever har också nytta av pappret med styckenas innehåll, dels bekräftar informationen iakttagelser de gör ("här står ju ingenting om vad de tycker!" eftersom de läser stycken som sammanfattar) och dels får de en överblick över var recensionernas relevanta innehåll kan finnas ("se här, i textens sista tre stycken värderar recensenten karaktärer och tempo").

Lektion 3 - Eleverna fortsätter skriva

Under lektionen fortsätter eleverna skriva. Jag viker mycket tid åt skrivande i skolan eftersom det ger alla elever samma möjligheter till stöttning. Dessutom får jag mycket information om elevernas förmågor när jag går runt och hjälper dem i skrivprocessen. Skrivande som görs hemma upplever jag ofta som slöseri med tid. Elever som fastnar kommer inte loss och hamnar efter, intressanta diskussioner kring språk och text uppstår aldrig, och som lärare får jag väldigt lite information om hur mina elever arbetar med texter. I det här fallet hinner majoriteten av eleverna skriva mycket i skolan och måste de färdigställa något hemma är chansen större att det blir gjort eftersom eleven redan är igång och har grepp om uppgiften.

Eftersom det nu börjar närma sig feedback får eleverna svara på ett enkelt formulär. Eleverna ska först få feedback av varandra och i ett senare skede av mig. Nu vill jag att eleverna väljer de två (av sex) aspekter av skrivandet som de känner sig mest osäkra på och som de därför vill ha feedback på. Bakgrunden till metoden kan man läsa mer om i Dylan Williams bok, men en fördel med detta är att eleverna måste värdera sina egna styrkor och svagheter. I formuläret får de också välja minst en aspekt de känner sig så säkra på att de kan ge andra feedback på den. Aspekterna är: textuppfattning, saklighet, citat- och referatteknik, egna och andras ord, språklig anpassning och struktur och sammanhang.

Det samlade resultatet av elevernas svar gör att det blir lättare för mig att dela in dem i feedbackgrupper, men - superintressant - avslöjar för mig vad jag kanske måste lägga mer tid på i undervisningen. Enkäten visar att många elever känner sig osäkra på textuppfattning, vilket är spännande eftersom jag denna gång valt texter jag vet kommer att vara en utmaning för dem. Enkäten avslöjar också att de flesta känner sig säkra på citat- och referatteknik.

Lektion 4 - Feedback

I början av lektionen tittar vi på Dylan Williams matris över hur feedback kan tas emot (se bild). Syftet är att konkretisera för eleverna att vissa sätt att hantera feedback på genererar större lärande och en bättre slutprodukt. Eleverna är relativt vana vid att ge feedback på ett strukturerat sätt åt varandra. I det här läget påminner jag också om att eleverna måste vara konkreta och ge både positiv och negativ kritik till mottagaren, samt att mottagaren måste kunna förstå feedbacken. Det sistnämnda är värt att upprepa.

Att följa lärande av Dylan William

Innan lektionen har jag grupperat eleverna utifrån deras önskemål. Det blir sex grupper och varje grupp ska tillsammans ge feedback på ett särskilt område.  Tre elever får t.ex. i uppdrag att granska ett antal texter och ta ställning till om de är sakliga, eftersom textförfattarna har önskat att få feedback på just det området. Varje grupp får en plastficka med texterna de ska ge feedback på (avnamnade) samt ett cheat sheet, där de kan se vad det exakt är de ska titta efter för att försäkra sig om att en text t.ex. är saklig.

Eleverna arbetar med feedbacken under hela lektionen.

Lektion 5 - Redigering och lärarfeedback

När eleverna har redigerat efter kamraternas feedback är det dags för mig att titta på deras texter innan den slutgiltiga versionen färdigställs. Inför denna feedback använder alla elever samma cheat sheet som innan till stöd. På så sätt kan de dubbelkolla saker själv innan de lämnar in till mig samt markera de två områden de vill få mer utförlig feedback på av mig. I min feedback har jag inte specifikt kopplat kommentarerna till kunskapskraven utan i stället till de kvalitéer jag vet kommer att vara avgörande för om de lyckas med sitt PM-skrivande. På så sätt hoppas jag att deras fokus kommer att ligga på textens olika kvalitéer, inte på vilket "betyg" skrivandet kan generera. På detta sätt vill jag skapa en större inre motivation och att elevernas "näsa för kvalitet" ska skärpas i stället för att förstärka betygens roll som en yttre motivation.

Nedan ser ni ett exempel på feedbacken. Den utgår helt från det cheat sheet de arbetat efter under arbetet. De aspekter som just den här eleven önskat feedback på är Saklighet och Struktur och sammanhang. Därför har jag gett mer detaljerad feedback på just de avsnitten och mer översiktlig feedback på de andra. Som komplement till feedbacken nedan har jag även gjort en del markeringar i deras PM, som jag hänvisar till i feedbacken.






Lektion 6 - Redigering och utvärdering

Under den sista lektionen vi arbetade med detta fick eleverna dels redigera utifrån min feedback under ca. en halvtimme och dels utvärdera de arbetssätt vi använt under momentet. Utvärderingen gick till så att eleverna delades in i grupper. Varje grupp fick en lista med metoder jag använt för att stötta deras lärande. De fick tillsammans ta ställning till hur utvecklade de upplevde att de hade varit. De fick poängsätta de olika metoderna från 1-5 och skriva kommentarer där de tyckte det var lämpligt för att jag skulle förstå.

Utvärderingen visar att allt det stöd som gavs uppskattades. De saker som ansågs vara mest värdefulla var:

  • att ha modelltexten tillgänglig under det egna skrivandet
  • att ha en skiss som beskrev hur recensionernas innehåll var organiserat (se bild ovan)
  • att de fick värdera sina egna kunskaper genom att välja vad de ville ha feedback på
  • att de fick tid redigera i skolan
  • att vi diskuterade olika alternativ för hur man kunde strukturera innehållet
  • samt utseendet på min feedback (se bild ovan)
När jag gör om detta ska jag vika mer till till just utvärderingen eftersom det hjälper eleverna att få syn på sitt eget lärande och för att det är viktigt för mig i min utveckling av undervisningen. Nu blev det lite väl hastigt genomfört, men det hade nog inte gjort något om jag hade låtit det ta längre tid. Eleverna önskade också samfällt mer tid till redigeringstid i skolan - något både de och jag värdesätter högt.

Själv ser jag nu fram emot att läsa deras slutgiltiga PM i nästa vecka när deadline har varit. Responsen kommer då att utgå från samma dokument som ovan, men det kommer att vara ännu mer kortfattat. Grönt för "ok", och orangt för "mer arbete krävs". Nästa gång eleverna skriver PM kommer dock samma cheat sheet med textkvalitéer som tidigare att dyka upp och då kommer eleverna att få titta tillbaka på den här gamla feedbacken för att kunna fortsätta utveckla sin näsa för gott vetenskapligt skrivande. Dessutom börjar arbetet med att plocka bort några av de stöttande inslagen för att successivt kunna nå målet, som ju är att eleven på egen hand ska kunna tolka uppgifter, samla material och producera texter som uppfyller de krav det vetenskapliga skrivandet ställer. Onwards and upwards!







måndag 22 december 2025

Plickers - effektivt responsverktyg för klassrummet!

Responsverktyg finns det gott om idag och de är väldigt användbara i den formativa bedömningen. Min favorit har hittills varit Mentimeter, men denna utmärkta tjänst har nu fått en utmanare, eller i alla fall någon som kommer att dela rampljuset framöver: Plickers!

Idén bakom Plickers är att eleverna får vars en liten skylt med en QR-kod. Läraren visar en fråga på datorn/skärmen med fyra olika svarsalternativ och eleverna svarar genom att vända sina QR-skyltar på olika håll. Läraren skannar då av klassrummet med sin device och svaren syns på skärmen.

Tjänsten har förvånansvärt lite hick-ups och avläsningen fungerar väldigt smidigt - ackompanjerat av elevernas oooohhhhanden och aahhanden när deras svar pluppar upp på skärmen!

Fördelar

Mycket mer effektivt än att alla elever ska öppna datorerna och navigera in på olika sidor och svara på frågor. Det här går på en minut. Om någon elev ångrar sig kan man bara skanna deras skylt igen.

Jag kan se vem som har svarat vad, utan att eleverna kan se varandras svar.

Väldigt lätt att komma igång

Man kan ange vilket svar som är det korrekta

Nackdelar

Man kan av förståeliga skäl inte ha öppna svar här utan det är antingen true/false eller flervalsfrågor som gäller

Jag tackar kollegan Magnus Dahlström för tispet och avslutar med lite bilder!

Mina tvåor får ge feedback på lektionen om opposition!

Man skapar klasser på hemsidan och när jag sedan tryckt ut QR-korten skrev jag bara elevens namn på baksidan. Jag samlade in dem efter lektion och kan sedan dela ut dem igen när det är dags nästa gång. Vill man kan både få laminerat korten själv, eller beställa via Amazon till en kostnad av ca 160 SEK

När man skapat en fråga ska man inte glömma att ange för vilken klass/grupp den ska användas! Se pilen "Add to plan" - kanske inte helt intuitivt namn för den manövern:)

När man skannar ser man vilka elever som skannats av - detta syns även i telefonen under skanningens gång, så det är lätt att få med alla.

Vill man kan man visa svaren genom att klicka "show answers". Grafer visar man på fliken "Graph" och på knappen högst upp till höger blir man av med hela klasslistan!

tisdag 2 december 2025

Skrivmallar i svenska 3

Jag har tidigare beskrivit hur jag använder språkmallar i svenska 1, men det kan vara väl värt att nämna att sådana kan vara till stor nytta även på en mer avancerad nivå. Att använda skrivmallar förknippas ibland med lägre årskurser men jag har bara positiva erfarenheter av det. Skrivmallarna ger stöd i nya typer av skrivande och ger eleverna konkret välgledning om hur man kan och bör uttrycka sig i en viss genre.

Jag vill också passa på att citera Haijer och Meestringa som lyfter fram att det "är en förträfflig metod för lärare som saknar lingvistiska specialkunskaper men ändå vill ge sina elever språklig stöttning" (Språkinriktad undervisning, 2010). Detta är alltså en metod som inte bara språklärare utan alla lärare enkelt kan använda!

Vidare. I svenska 3 har jag detta och förra året ägnat mycket tid åt litteraturanalys, vilket varit en relativt ny genre för eleverna. De har också, av olika anledningar, varit rätt ovana vid själva analysarbetet. Efter att ha byggt upp förståelse kring olika typer av berättarperspektiv har jag som stöd för det första skrivandet använt mallen nedan:

Eleverna har fått skriva ensamma eller i par och tillsammans har vi sedan tittat på olika lösningsalternativ, som eleverna fått jämföra och värdera i grupp. Detta är särskilt givande eftersom det ger eleverna flera och än mer konkreta exempel på hur man uttrycka sig kring litteraturvetenskapliga grepp och med litteraturvetenskapliga termer. Det är också ett effektivt sätt för mig att ge feedback, som vi ibland glömmer inte enbart måste förekomma skriftligt och individuellt.

I det här sammanhanget får man också möjlighet att lyfta detaljer som hur källhänvisningarna bör se ut och vilken information de bör innehålla. Med hjälp av det här har eleverna något att bygga vidare på när det är dags att skriva en egen lite längre analys.

fredag 20 december 2025

Formativ bedömning - mallar att arbeta efter!

Under det gångna året har jag vid fler och fler tillfällen fått möjlighet att hålla i work shops kring formativ bedömning och IKT. Att göra sin invanda praktik tillgänglig för andra är en intressant process, eftersom jag därmed har tvingats fundera över vilka principer jag använder för att planera min undervisning. Översikterna nedan är ett resultat av detta arbete.

De två bilderna föreställer tankeprocesserna man kan använda dels inför ett större moment på x antal veckor, och dels inför en lektion. I båda fallen är det naturligtvis så att de är pusselbitar i ett större sammanhang. Det enskilda momentet/projektet är en del av kurs, och kursen en del av gymnasieutbildningen som helhet. Jag har valt att konkretisera just dessa två nivåerna (momentet/området och lektionen) eftersom det är där man som lärare ofta rör sig i vardagen. En förutsättning, även om jag inte tar upp den här, är ju dock att man höjer blicken och ser till läroplanen och elevens utbildning som helhet.

Bild 1: Undervisningsområdet




Startpunkten i den första bilden ligger på målet, och de frågor man inledningsvis måste ställa sig kring målet innan man börjar planera enskilda lektioner. Om inte målet är tydligt för läraren, kan hen aldrig göra målet tydligt för eleverna. Och utan ett tydligt mål blir undervisningen mindre effektiv. Den stora fyrkanten representerar den sammanlagda tid man avsatt till området, och ringarna markerade L representerar de enskilda lektioner man har till sitt förfogande. Vid ämnesövergripande arbete (som jag rekommenderar) kan lektionsringarna bestå av lektioner med olika lärare i olika kurser. Väsentligt är att lärarna i så fall gör planeringen tillsammans. Det är också en fördel om den tid man avsatt ger utrymme för viss flexibilitet. Under årens lopp har jag blivit mer och mer benägen att hellre göra få saker ordentligt än många saker hafsigt, med motiveringen att den sammanlagda mängden kunskaper, förmågor och färdigheter blir större i det förra fallet.

Frågetecknet innan syftar dels på de förkunskaper man förväntar sig att eleverna har, och dels, tillsammans cirkeln "uppföljning", det större sammanhang som momentet är en del av.

Bild 2: Lektionen


Den här mallen kan man säga representerar en av L-cirklarna ovan, dvs. ett lektionspass. Har man varit grundlig i sin planering tidigare (vilka verktyg behöver eleverna för att lösa uppgiften?) bör redan målen för flera av lektionpassen vara färdigformulerade.

Något jag själv lagt ner mycket energi på det här läsåret är punkten som gäller att aktivera eleverna. Om eleven är passiv kan jag inte se var de ligger i förhållande till målet; jag kan inte se om någon utveckling sker; och jag kan då heller inte ge någon feedback som bidrar till vidare utveckling. En effekt av min strävan att aktivera eleverna har varit just att styra vem som talar, och att kräva deltagande på olika sätt. Detta måste givetvis ske i kombination med att man skapar tillåtande och trygga grupper där brister och kvalitéer i både egen och andras produktion diskuteras på ett sakligt sätt. Lärloggar har varit ett viktigt verktyg när det gäller att se hur väl lektionsinnehållet fyllde sitt syfte. Om lärloggar och att styra vem som talar kan du läsa mer om i det här inlägget: Hur får jag syn på lärandet? Praktiska metoder!


tisdag 17 september 2026

Hur får jag syn på lärandet? Praktiska metoder!

Formativ bedömning. Många svänger sig med begreppet - även jag - men det rymmer väldigt många olika saker och själv kan jag uppleva att jag nu efter ett antal år behärskar en del av det som inbegrips - men inte allt. Jag har länge planerat min undervisning och mina examinationer efter ämnesplanernas centrala innehåll och kunskapskrav och eleverna vet vad det är de blir bedömda på och när. Min feedback är framåtsyftande och jag försöker skapa modeller för eleverna.

Något jag däremot har velat gå vidare med är att bli bättre på att synliggöra lärandet för eleven och mig i vardagen, på lektionsnivå! Under terminens uppstart har jag provat på ett par metoder som varit lyckade!
Final Piece of Puzzle av Angelo (CC BY 2.0)

Lärloggen

Ett första steg har varit att be varje elev att skapa ett dokument kallat "lärlogg" i svenskmapparna de delar med mig (i Google Docs). Lärloggen används nästan varje lektion, men inte nödvändigtvis. Det vanligaste är att jag använder lärloggen till Exit Tickets som jag modellerat på Christian Lundahls exempel. Eleverna får helt enkelt svara på frågorna:
  • Vad var det viktigaste jag lärde mig idag?
  • Vad har varit förvirrande?
  • Vilken fråga är fortfarande obesvarad?
Jag brukar ge gott om tid åt detta, och jag brukar också variera frågorna något för att inte eleverna ska besvara dem slentrianmässigt. Jag läser lärloggarna relativt snabbt efter lektionen och har jag möjlighet ger jag något liten kommentar till varje elev för att visa att jag läst.

Det mest givande med lärloggarna är att jag ser hur väl jag lyckats med min undervisning. Har min avsedda effekt uppnåtts? Det blir också lätt att besluta hur fort (och om) jag kan gå vidare och var jag ska ta avstamp följande lektion.

Uppstart med Mentimeter

Utifrån lärloggarnas innehåll brukar jag skapa en uppstartsfråga med hjälp av Mentimeter. Uppstartsfrågans syften är flera.
  • Jag vill aktualisera det innehåll vi arbetade med förra gången.
  • Jag vill aktivera alla elever vid lektionens start
Aktiviteten är viktig! Bara en aktiv elev kan göra sitt lärande synligt för läraren och en Mentimeterfråga är ett enkelt och effektivt sätt att säkerställa att alla elever i klassrummet börjar tänka och fatta beslut kring det innehåll de bör uppehålla sig kring redan vid lektionens start. De får ett par minuter på sig att besvara frågan. Inte mer. Jag visar inte svaren förrän nästan alla svarat för att undvika att de bara röstar som majoriteten gjort. Därefter tittar vi på resultaten tillsammans och jag väljer ut ca 4-5 elever som får berätta hur de svarat och varför.

Fördela ordet

Detta är något jag gjort tidigare, dvs. fördelat ordet i stället för att helt förlita mig på elevernas handuppräckning. Däremot har jag börjat använda det mycket mer systematiskt och med ett tydligare syfte.

Återigen vill jag aktivera alla eleverna. Fördelningen av ordet kan se olika ut. Ibland rör det ett innehåll som de fått förbereda. Då har jag vid något tillfälle bestämt redan innan lektionen vilken elev som ska besvara vilken fråga. Målet är då dels att få bra svar, men också i något fall att elever som är väldigt osäkra på sin förmåga ska få besvara en fråga de greppar och därmed få större förtroende för sin egen förmåga att bidra till klassen. Alla ska få en positiv upplevelse och se värdet av att vara med och aktivera sig.

Puzzle av Harry_1970 på Flickr (CC BY 2.0)
Vid andra tillfällen har jag använt ringövningar där elever får påstående. Om de håller med ska de resa sig och byta plats med någon annan som håller med. Efteråt får man motivera sina ställningstaganden. Jag ber eleverna också ibland att stå upp när de ger sina svar i klassrummet. Målet med att eleverna fysiskt får understryka sina bidrag till diskussioner, är att ge bidraget större tyngd - att man ska kunna stå för det man säger. Svarets värde ökar av att man måste agera fysiskt. 

Sammanfattningsvis är det övergripande syftet med ordfördelningen att eleven ska vara med och känna att det egna bidraget till klassrummet är värdefullt. Med mindre barn eller vid högtidliga tillfällen  kan man använda en random name generator. Själv har jag (fast det var med vuxna:) använd appen NameSelector på iPadden. Den finns även för iPhone.

Avslutning

Hittills under terminen har de här metoderna gjort det mycket lättare för mig att se vad eleverna faktiskt lärt sig, hur effektiv min undervisning varit och hur jag ska gå vidare. Fortsättning följer!


onsdag 27 mars 2013

Bedömning - på vilka grunder?

En av mina allra bästa vänner är också lärare (inga förvånade ögonbryn höjes här förmodar jag?) För några helger sedan stod vi och lagade mat i köket och passade på att diskutera bedömning. Utgångspunkten var ungefär den här: vi praktiserar båda formativ bedömning efter bästa förmåga. När det sedan gäller bedömning i den bemärkelsen att något ska användas som underlag för betygsättning skiljer vi oss åt.

Min vän arbetar formativt och eleverna får mycket respons när de tränar på något. När det är dags för examination och just den enskilda elevens kunskaper och färdigheter ska bedömas, ges ingen feedback under provets gång. Examinationen görs i skolan på lektionstid, så att det inte heller ska råda något tvivel om att det är eleven som stått för produktionen. Det som är kärnan i examinationen (t.ex. komparativ politik) återkommer inte sedan under kursen, medan själva formen (ex. källhantering) kan fortsätta utvecklas. Min vän undervisar i samhällskunskap och historia på Samhällsvetenskaps- och Ekonomiprogrammet.

Jag arbetar formativt under både träningen och examinationen. Inte vid alla examinationer, men många. Jag försöker skilja på vilken typ av respons jag ger vid de olika tillfällena. Ibland behöver en elev "för mycket" hjälp för att jag ska kunna säga att färdigheten behärskas och då får eleven antingen göra om examinationen på ett mer självständigt sätt, eller bli bedömd på samma kunskapskrav i ett annat sammanhang. Examinationerna kan ibland göras delvis på andra ställen än i skolan. Jag undervisar i svenska och engelska på Samhällsvetenskapsprogrammet.
av Nemo på Pixabay (public domain)

Betyget - lärarens sigill

Något min vän särskilt ville lyfta fram var det faktum att betygsättning är mer än en vanlig arbetsuppgift. Det är det är det sigill vi sätter på elevens arbete. En myndighetsutövning. Genom att sätta betyg på eleven går man som tjänsteman i god för att eleven klarar av alla de saker som motsvaras av betyget.

Jag kan inte annat än hålla med. Jag vill inte att eleven ska dyka upp på högskolan och upptäcka att hen inte är förberedd på det sätt betyget ger sken av, och jag vill inte att det ska sitta högskolelärare och ta emot mina elever och upptäcka samma sak . Som gymnasielärare är det dessutom väldig tydligt att de elever som kommer från högstadiet med “snälle-G” får sämre förutsättningar att klara sina studier.

Realistiska examinationer

Att lära för livet. Detta koncept återkommer i läroplanen på olika sätt och har väl varit en sån välkänd devis i skolvärlden att den blivit något av en klyscha. Men den är viktig. De kunskaper och färdigheter eleven tillägnar sig i skolan ska de kunna använda sig av irl. Min erfarenhet är att vi i verkliga livet jobbar tillsammans. Varken på högskola, arbetsplats eller i det privata, sitter vi helt isolerade och producerar. För det mesta finns människor runt om oss vi söker råd och feedback från, eller samarbetar med. Vid de tillfällen vi jobbar ensamma, sker det ju heller inte under överinseende av vår chef. Av denna anledning tycker jag det är rimligt att det vid examinationer finns inslag både av respons, samarbete och arbete på annan plats än i skolan, även om det naturligtvis måste samspela med behovet att kunna bedöma individens färdigheter.

Värt att notera är dock att man ibland också måste kunna slutföra något på egen hand, eller ta sig an en uppgift med minimal möjlighet till respons, t.ex. vid en salstenta eller vid tidspress på arbetsplatsen. Examinationsmetoder som speglar detta är därför heller ingen orimlighet ur “verklighetsperspektivet”.

av Malcolm Morley på Wikimedia Commons (Public Domain)

Vad säger styrdokumenten?

Jag utgår här från mina egna kurser, och tittar egentligen främst på moment som handlar om produktion, kanske i synnerhet skriftliga, som ju på intet sätt utgör hela kursen.

I engelska hittar man det här under ämnets syfte: “Eleverna ska ges möjlighet att [...] producera talat språk och olika texter, på egen hand och tillsammans med andra, och med stöd av olika hjälpmedel och medier.” I kommentaren till syftet hittar man däremot denna förklaring: 
“Formuleringen avspeglar en processinriktad syn på skapande av muntliga och skriftliga framställningar. Samverkan kring skapande av muntliga framställningar och sammanhängande texter av olika slag förekommer ofta i till exempel arbetslivet. Arbete med bearbetning av utkast och reflektion kring form, innehåll och anpassning till situation och syfte kan utföras både enskilt och i samverkan. Ett processinriktat arbetssätt syftar till att förbättra kvaliteten i framställningen. Den processinriktade synen på muntliga och skriftliga framställningar återkommer såväl i det centrala innehållet som i kunskapskraven. Kunskapskraven uttrycker dock att bedömningen i detta avseende enbart ska utgå ifrån den bearbetning eleven gör av egna framställningar.”
Här kan jag inte tolka det på annat sätt än att man menar att man tränar tillsammans, men att man vid bedömning av elevens färdighet vad gäller skriftlig produktion i förhållande till kunskapskraven enbart bör intressera sig för vad eleven kan åstadkomma på egen hand.

I svenska - under ämnets syfte - kan man läsa det här: “Undervisningen i muntlig och skriftlig framställning ska ge eleverna tillfälle att värdera andras muntliga framställningar och texter samt bearbeta sina egna muntliga framställningar och texter, efter egen värdering och andras råd.” I kunskapskraven för t.ex. svenska 1 nämns sedan ingenting om bearbetning, eller förmåga att använda respons. Jag hittar ingen liknande kommentar vad gäller produktion som för engelskan.

Tiden (som obönhörligt tickar iväg...)

När jag för en hel del år sedan lyssnade på Per Måhl, betonade han alltid vikten av att skilja träning från examination, av den enkla anledning att det för eleven finns en trygghet i att veta när det “bara” är träning, och att detta främjar utvecklingen. Under många år var jag därför noga med att göra så. Jag ville också testa varje kunskapskrav (fast då var det ju kriterier) flera gånger så att elever “hade råd” att misslyckas, utvecklas och försöka igen. Problemet blev bara att... tiden tog slut innan allt det där var gjort.

Tiden är alltså också ett skäl (om än inte ett fullgott sådant) till att jag under examinationer också ger möjlighet till viss träning i form av feedback.

Hur tar jag mig vidare?

Det här var nyttigt att tänka på och nyttigt att undersöka. Jag upplever fortfarande att en blandning av examinationsformer, och att skapa realistiska examinationsformer, är viktigt för att eleven ska kunna komma till sin rätt, och för att det ska finnas en verklighetsanknytning i arbetet.

Däremot måste jag bli ännu bättre på att i förväg fundera på vilken typ av respons jag kan ge vid olika examinationer och verkligen säkerställa att det finns en kombination (så som jag föreställer sig att det finns) av tillfällen när eleven arbetar helt på egen hand, och tillfällen när eleven t.ex. arbetar både hemma och i skolan, eller får respons av mig och/eller klasskamrater.

Av ren nyfikenhet, skulle jag också vilja undersöka vilka examinationsformer de samhällsvetenskapliga institutionerna vid högskolorna faktiskt använder sig av, för att inte göra några antaganden baserat på lösa grunder (dvs. mina egna decenniegamla studier inom humaniora och “saker jag hört”)

Härligt om ni hängde med så här långt och ännu bättre om ni vill vara med att ge er syn på saken:)

Gravel Road Ahead av Titoine08 på Wikimedia Commons (CC BY-SA 3.0)

fredag 1 februari 2013

Se mönstret i elevernas frågor!

Jag har de senaste åren läst mycket om, och funderat mycket kring formativ bedömning, vilket jag sedan har försökt omsätta i en fungerande och effektiv praktik i klassrummet. En av de saker jag tänkt på är vilka frågor jag ställer i klassrummet, vilket jag berättat om i inlägget Mentimeter.

Häromveckan fick det här med frågor dock en ny dimension när jag läste Anne-Marie Körlings korta inlägg om vilka frågor eleverna ställer i klassrummet. Hon sätter fingret på något väldigt viktigt! När jag började titta på elevernas frågor inte bara som individuella företeelser i klassrummet utan som ett mönster som var en reflektion av min undervisning, blev jag helt plötsligt medveten om var gruppens fokus hade samlats.

Day 087/365 - I'd use a question mark for a photo title 
but Windows doesn't like them av Great Beyond
på Flickr (CC BY-NC-SA 2.0)
I ettan har jag på engelskan precis sjösatt ett projekt som varken jag eller eleverna testat innan. De ska få göra en virtuell road trip genom USA (inspirationen kom från Patricia Diaz bok, samt från en elev som efterfrågade just detta). Efter ett par lektioner fick jag fortfarande många frågor som handlade om hur allt skulle göras rent praktiskt: om inloggningar, och Blogger, och vem som skulle skriva när etc. 

Mönstret i frågorna är värdefull feedback för läraren. Själv blev jag i det här fallet varse att det var dags att skala ner informationen kring hur projektet skulle gå till och framhäva innehållet, vilket jag gjorde lektionen därpå.

I tvåan arbetar eleverna för tillfället med ett Webbstjärneprojekt om fattigdom och de hade fått i uppgift att skriftligt, i par, ta ställning till en krönika om Uppdrag granskning-avsnittet om barnfattigdom som vi sett tidigare. Syftet med uppgiften var att de skulle få repetera referattekniken tillsammans med någon och samtidigt få träna på det som inte är lika hemvant, nämligen att använda andras texter i sin egen produktion. 

Frågorna jag fick gjorde mig glad! De handlade om hur man bäst formulerar en källhänvisning, vilken information som var relevant att ta med från krönikan, hur krönikan skulle tolkas, om man skulle skriva krönika eller artikel och hur man citerade. Gladast av allt gjorde mig nog det faktum att eleverna diskuterade dessa frågor sinsemellan innan de frågade mig:)

Betyget på min undervisning den lektionen blev att upplägget var sådant att fokus hamnade på rätt saker, och den feedbacken tar jag med mig till nästa gång!

onsdag 23 januari 2013

Mentimeter

Något jag ett bra tag har velat bli bättre på är att använda mig av ARS - Audience Response Systems. ARS nämns ofta i sammanhang som rör formativ bedömning. Bland annat Christian Lundahl (i sin bok Bedömning för lärande) lägger därför stor vikt vid att berätta hur lärare kan arbeta med att ställa frågor som gör att man får syn på lärandet. ARS kan därför vara ett viktigt verktyg i klassrummet för att synliggöra hur eleverna reagerar på undervisningen.

I Patricia Diaz förträffliga bok Webben i undervisningen fick jag nys om Mentimeter, en webbaserad tjänst som används för att ställa snabba frågor där eleverna kan se resultatet i realtid på skärm, och jag beslöt mig därför genast för att testa om detta kanske var verktyget jag letat efter.

PS. I slutet av inlägget har jag ställt en fråga till er med hjälp av Mentimeter! Om mitt inlägg varit tillräckligt informativt kommer ni att veta hur ni ska besvara den!

Hur funkar Mentimeter?

Mentimeter finns både som gratis- och premiumversion, och under 2013 har jag blivit bjuden på en premiumversion för att kunna se hur den funkar. Den premiumfunktion jag främst är ute efter är något som kallas 100 point rating. I stället för att bara välja ett alternativ får eleverna möjlighet att fördela 100 poäng på de olika svarsalternativen. I premium kan man även konstruera en serie av frågor samt använda en svarsmöjlighet som kallas dual axis rating. De funktioner jag testat i klassrummet är dock alla tillgängliga i gratisversionen.

Priset för premiumversionen kommer att vara $99 i månaden. Jag kan tycka att det priset lite väl tilltaget med tanke på det ändå begränsade användningsområde tjänsten har. För ett företag är det en sak, men för en pedagog är det för mycket. En sak jag hoppas på är därför att Mentimeter, som så många andra webbtjänster, överväger att ha ett alternativ särskilt för skolor och lärare.

Hur funkar det då? Jo, principen är att jag ställer en fråga med olika svarsalternativ och eleverna röstar via sin dator (eller via sina mobiler och/eller läsplattor). I realtid ser de hur många röster de olika alternativen får. När de har röstat kan de inte rösta igen. Detta är en fördel eftersom elever ibland busröstar en (eller flera) gånger till.

Utvärdering

Mentimeter är lätt. Så pass lätt att jag under lektionen upptäckte att det nästan var enklare att formulera frågorna i realtid hellre än att förbereda dem. Genom att ha en flik uppe i webbläsaren och gå dit och skriva in frågan med en gång när behov uppstår blir det lättare att formulera sig på ett sätt som passar situationen. Inte heller för eleverna var det några problem trots att de aldrig hade sett tjänsten tidigare. Några elever behövde hjälp men det var inte värre än att en kompis lätt kunde peka dem i rätt riktning.

Jag använde Mentimeter för att ställa två frågor under lektionen. Den första frågan jag ställde var om alla hade förstått uppgiften jag just gett. Precis innan hade jag undrat om det var någon som hade några frågor på uppgiften. Inga hade det. Ändå var det fyra elever som i Mentimeter sedan uppgav att de inte förstått. När det väl syntes (och när det blev klart att de inte var ensamma om att inte ha förstått) dök det upp ett par frågor jag kunde besvara.

Den andra frågan jag ställde var om lektionen hade varit bra upplagd för att träna och testa de mål jag hade angivit. Även här var det några elever som svarade "nej". Här uppmuntrade jag sedan till diskussion om hur bra undervisning ser ut och lyfte fram värdet av att de själva kunde sätta ord på vad som var effektiv undervisning och inte. I den diskussionen kom det fram ett förslag om hur vi kunde organisera arbetet med uppgiften bättre och hur gruppdiskussionerna kunde ha följts upp på ett annat sätt.

Det jag själv ska tänka på framöver är hur jag bäst ska formulera frågor som gör lärandet synligt och som manar till diskussion om effektivt lärande.

Titta nu på bilderna nedan och läs texten under för att se hur man använder Mentimeter. Som exempel har jag ställt en fråga till er och det är alltså ni som ska följa instruktionen i den andra bilden. Jag håller frågan öppen en vecka och sedan publicerar jag resultatet här på bloggen!

Så här ser det ut när du konstruerar din fråga! Sen klickar du bara "Start presenting"

När du klickat "Start presenting" får du upp den här bilden (som du kanske visar på storskärm). Personerna som ska rösta ska då gå till adressen www.vot.rs och fylla in koden som jag ringat in här. Varje fråga du ställer har en unik kod.
I samma stund som de röstat flyttar sig sedan staplarna på den här sidan.

onsdag 16 januari 2013

Att arbeta formativt - ett exempel!

Min strävan i klassrummet är att arbeta formativt och ibland känner jag att jag lyckas. Andra gånger blir det pannkakigt och ofta misstänker jag att jag hamnar någonstans mittemellan. Strävan för mig dock framåt och min premiärlektion med en ny klass den här terminen (efter tio månaders föräldraledighet) kändes riktigt bra.

Jag vill dela med mig av upplägget, dels eftersom praktiska exempel från klassrum behövs och dels för att höra hur ni ser på formativ bedömning i praktiken!

Ramar

Kurs: engelska 5
Tid: 80 minuter
Lektionens mål:

  • Träna och testa följande mål från ämnesplanen: "interagera muntligt genom att kommentera, värdera, motivera åsikter, diskutera och argumentera"
  • Välja romaner till senare (april)

Bakgrund

Romanerna jag presenterade (eleverna skulle ta fram två av fyra romaner som de senare skulle få välja mellan när de skulle läsa roman) hade alla en sak gemensamt: de har alla funnits på ALAs (American Library Associatios) lista över "most challenged books". Det var alltså böcker som i USA har ansetts kontroversiella - i alla fall för användning i skolan. Därför ville jag att de skulle fundera lite över hur det var här i Sverige och om det fanns böcker som kanske helt enkelt inte hör hemma i ett skolbibliotek.

Till saken hör att det på vår skolas internmail i höstas uppstod en debatt kring inköpet av Fifty Shades of Grey till skolbiblioteket (elever hade efterfrågat den). Jag beslöt mig för att använda det som utgångspunkt för diskussion.

Presentation

Jag visade följande presentation som går ut på att:
  1. Jag berättar om Fifty Shades of Grey
  2. Jag presenterar bibliotekets resonemang kring inköpet och en del av de synpunkter som kom från lärare.
  3. Eleverna får diskutera utifrån tre frågeställningar och får då höra varandras synpunkter
  4. Jag poängterar att de blåmarkerade orden finns i en ordlista längre bak i presentationen
  5. Jag ger dem i uppgift att göra en inspelning med sig själv där de avhandlar de tre diskussionspunkterna.


50 shades discussion and task kopia from CamillaLindskoug

Jag undrar om eleverna har några frågor kring hur de ska genomföra uppgiften. Ingen har frågor. För att försäkra mig gör jag en snabb undersökning med hjälp av ">Mentimeter. Staplarna visar att ett par elever fortfarande inte vet riktigt hur uppgiften ska genomföras. En del frågetecken reds ut med en gång och en del efter lektionen. Jag går vidare till lektionens andra mål.

Romanval

Jag gör en kort presentation av böckerna och på vår klassblogg gör eleverna sedan sina val i ett formulär jag skapat i Google Drive. En del svarar på formuläret flera gånger och jag ber att få återkomma med det slutgiltiga resultatet...

På Mentimeter kan man inte rösta flera gånger, vilket skulle avhjälpt problemet. Dilemmat var att jag ville att eleverna skulle kunna välja två av de fyra alternativen, medan Mentimeter bara tillåter klassiska flervalsfrågor där man väljer ett av alternativen. Jag har dock fått uppgifter om att detta kommer att ändras i en nära förestående uppdatering av Mentimeter:)


Challenged novels pick two! kopia from CamillaLindskoug

Utvärdering

I slutet av lektionen (ungefär en kvart kvar) frågar jag med hjälp av ">Mentimeter om de tycker att lektionen var bra upplagd utifrån de mål jag hade specificerat i början av lektionen. De flesta tycker det,  och jag får också något förslag på hur det hade kunnat optimeras ännu mer (plocka upp gruppdiskussionerna i helklass - of course!). Syftet här är att eleverna ska bli medvetna om hur bra undervisning ser ut och därmed om vad som kan stödja deras eget lärande. Här behövs mer vana och kanske en diskussionsstruktur för att nå ända fram.

Funderingar

Jag upplevde själv att det var en bra öppning från min sida. Jag tyckte kontakten med eleverna fungerade och att stämningen var god. Under genomförandet lade jag märke till att jag pratade för mycket och nästa lektion (imorgon) kommer aktiviteten att ligga mer hos eleverna.

Jag kände att Mentimeter, som jag använda för första gången, fungerade bra. Eftersom jag inte var inloggad när jag skapade den sista frågan, kom jag dock inte åt resultatsidan. Länken jag hade ledde bara till sidan där eleverna skulle rösta. Jag fick snabbt skriva om samma fråga och eleverna fick rösta om. Något att vara medveten om till nästa gång! Mentimeter är dock så lätt använda att det nästan verkar vara effektivare att ha sidan uppe som en flik i webbläsaren och skriva in frågor vid behov. Ingen förberedelse alltså.

Det formativa - och jag påpekade detta för eleverna - var att de hade fått exempel på hur synpunkter i till diskussionfrågorna kunde se ut både genom att se lärarnas synpunkter och genom att lyssna på klasskamraternas. Jag hade också lyft fram en passande vokabulär de kunde använda sig av. Hur de har använt detta kommer jag inte kunna se förrän jag ser hur de har slutfört uppgiften, men det slog mig efteråt att vi inte gjorde någon värdering av vad som var bra i synpunkterna, var kvaliteterna låg. De hade också kunnat få göra någon slags värdering av varandras synpunkter (two stars and a wish?). Det sistnämnda hade också kunnat göra en del av diskussionerna mer fokuserade och seriösa.

Vilka är era funderingar?
Hur tänker ni när ni försöker arbeta formativt rent praktiskt?

måndag 12 november 2026

Balans mellan summativ och formativ bedömning?

Bakgrund

Bedömning för lärande av
Christian Lundahl
Igår läste jag färdigt Christian Lundahls bok Bedömning för lärande och hamnade sedan i en intressant diskussion på Twitter efter att ha ställt den här frågan:
"Om jag på gymnasiet vill undvika att att prata betyg så mkt som möjligt för att fokus ska hamna på det formativa, och vi har ngn sorts skyldighet att informera eleven om hur hen ligger till i förh. till betygen. Hur hanterar ni den balansen? Så att inte betygen snarare än ämnets syfte och kunskapskrav blir själva målet."
@stehagen, @svenjargen, @myzetterman, @algodhe, @MariaErSk, @cecrsjo och @Frokengul hakade på och det blev ett spännande utbyte. Den konflikt jag tror många upplever är, att hur effektiv den formativa bedömning än är, så skjuter vi den i sank när vi samtidigt måste prata betyg och komma med F-varningar. Därför kände jag att jag var tvungen att kolla upp ett par saker. Hur mycket är vi egentligen ålagda att prata "betyg" med våra elever på gymnasiet? Men också - hur lite betyg kan vi prata, utan att eleven sitter där som ett frågetecken när hen väl får sitt betyg vid kursens slut?

tisdag 19 juni 2012

Börja i innehållet - vart tar vi vägen sen?

En av de största personliga utmaningarna läraryrket ställt mig inför är, att för det första erkänna värdet i att släppa på kontrollen i klassrummet (och livet?), och den andra - och största - att sedan göra det. Jag minns mina tidiga lektioner, som förbereddes genom formulär där jag noggrant fyllde i vad vi skulle göra, vem som skulle prata när och om vad, och hur lång tid dessa olika delmoment skulle ta. Jag minns också min frustration när planeringen sprack och jag slets mellan att tvinga tillbaka eleverna in i min planering, eller ta vara på deras tankar och nyfikenhet och landa... Ja, landa var? Det var den okändheten som skrämde mig.

Fog av jrodmangr på Flickr (CC BY-NC-SA 2.0)
Idag tittade jag på en föreläsning av Anne-Marie Körling på Bambuser, där hon pratar om samtalet och mötena som måste till i skolan, men också om att låta undervisningen ta avstamp i ett innehåll. Jag fick genast idéer om att inleda lektioner och moment med NÅGOT. En bild, en text, en pjäs... Ja, vad som helst som framkallar tankar, lust, och idéer. Och sedan låta de diskussioner och tankar som föds vara utgångspunkten för vilket mål vi ska bege oss mot. Tanken var spännande och jag njöt av att föreställa mig den.

Sen kom alla menen. Men den formativa bedömningen, då? Blir det inte otydligt för eleverna om målet ska växa fram och kanske kan ändras? Men om alla inte vill bege sig mot samma mål... Kommer jag att hinna med att göra olika? Kommer jag att glömma en massa och snurra till det? Kommer jag att framstå som... oproffsig då?

Men. MEN! Har jag inte alltid sagt att min största styrka som lärare är min förmåga och vilja att utvecklas? Har jag inte bara för någon vecka sen gett en av mina treor rådet att våga prova okända vägar för att det är där vi kan lära som mest, även om det blir pannkaka av alltihop? Har jag inte lärt mig att man inte ska vara så himla ängslig i klassrummet?

Jo. Jag har lärt mig allt det där, inser jag då. Och allt det där andra som jag inte lärt än - och det är mycket - det finns kvar därute. Redo att upptäckas! Men jag måste våga mig ut i det okända för att hitta det. Och så finns det ju det som Anne-Marie pratade om, som jag fortfarande måste lära mig - och det är att be om hjälp, att fråga, och att lyssna. Det är jag inte så bra på än. Så jag frågar er: är det någon som arbetat på det sättet jag beskriver ovan, och har lust att berätta om det?

lördag 9 juni 2012

Webben och formativ bedömning

The Essence of Love av drp på Flickr (CC BY-NC-ND 2.0)
För mig går webben och formativ bedömning hand i hand. Kanske delvis för att just de två faktorerna har varit väldigt betydelsefulla för mig i en omvärdering av elev- och kunskapssyn. Framöver kommer jag att utforska sambandet mellan webben och formativ bedömning, och på ett konkret sätt försöka ge förslag på hur webben kan stödja den formativa, lärande bedömningen. Men vilka är beröringspunkterna?

Dialogen - På webben delar man med sig, man kommenterar, gillar och interagerar. Hela tiden. De sociala medierna har genomsyrat allt som finns på nätet, och därför finns där en ständigt pågående dialog. Den formativa bedömningen bygger på tanken om det konstruktivistiska, socio-kulturella lärandet. Lärande skapas i dialog med andra. Jobbar du med webben i klassrummet, så drivs du mot dialogen.

krakow: headed uptown av smif på Flickr
(CC BY-NC-ND 2.0)
Öppenheten - den formativa bedömningen bygger på öppenhet, dvs. att både målet och vägen dit ska vara tydligt och känt för eleven. Provet och frågorna ska inte vara "hemliga". För mig är webben en "öppen" plats. Jag är fullt medveten om att detta kan problematiseras, men eftersom webben och en 1:1-lösning i klassrummet, väldigt markant främjar tillgängligheten av information för eleven, fick det för mig den följden att jag drevs mot en större öppenhet gentemot eleverna.

Processen - På webben är inget "färdigt". Genom CC-licenser (och, alas, även utan) används andras alster för att skapa nytt, blanda om, och bygga vidare. Det gäller såväl text, som ljud och bild. Och visst finns deadlines, men även morgontidningarna kan uppdatera redan publicerat material, som i papperstidningen är oföränderligt. I den formativa bedömningen är inte provet ändhållplatsen. Det är början på nästa del av resan där man ser över hur det gått, skapar nytt och bygger vidare.

Anpassa - Det första som slog mig när jag tog in webben i klassrummet var alla ROLIGA VERKTYG som fanns! Det blev ett väldigt experimenterande. En och annan elev kan ha suckat. När jag landat i det där såg jag de olika verktygen i ett annat ljus. För att bedömningen ska vara så säker som möjligt bör elever få visa samma kunskap/färdighet på olika sätt, och vägen fram till målet behöver inte se likadan ut för alla elever. Att anpassa examinationer blev plötsligt naturligt, och mycket lättare!

söndag 20 maj 2012

En påse bokstäver!

Under långhelgen har min äldste son, 4 år, varit hos mormor ett par dagar. Han kom hem igår - med en påse bokstäver. De hade rivit sönder lappar och sen hade Sam skrivit bokstäver på dem. A och S var favoriterna och där fanns sammanlagt 40 stycken lappar. Ungefär. Så när Sam kom hem ville han att leken skulle fortsätta.

Vi sorterade lapparna, och det visade sig att det även fanns figurer (trianglar och kvadrater), och något obestämbart som Sam bestämde var krumelurer. Krumelurerna skulle ligga på bordets kant. Figurerna skulle vara instängda i en ring av små ljusstakar. Bokstäverna skulle läggas ut på bordet och kontrollräknas. 41 blev det!

Sedan ville han riva nya lappar i andra färger som jag skulle skriva bokstäver på - tjocka och smala - Jag gjorde fina S som han ville använda för att träna åttor på, och det gjorde han i olika storlekar. Efter det rev och en låååång bit som han skrev siffror på, 1-8. Han ville mäta lillebror (3 mån) och då behövde han ett måttband. Lillebror var åtta lång, visade det sig.

Som pedagog är det omöjligt att sitta och leka så här med ett barn och inte fundera över hur man skulle kunna stöpa om situationen för att passa ett gymnasieklassrum. Hur lockar man fram det engagemanget, den uppfinningsrikedomen och den glädjen som Sam hittade i sin påse med bokstäver? Hur blir bokstäverna och krumelurerna till ord och till texter? Hur kommer färgerna och formen in? Hur ska jag prata med eleverna kring deras produktion för att de ska tycka det är så här roligt?

De konstruktiva, positiva frågorna är viktiga, men även de svåra frågorna har en funktion. Sam och jag pratade om vilka S har var mest nöjd med och han fick hjälp att sätta ord på skillnaderna som fanns mellan de lyckade S:en och de han var mindre nöjd med. Men vad hade hänt om Sam hade fått betyg på sina S? Eller hur skulle det påverka hans S om jag sa att han skulle få godis (bara) om han gjorde dem riktigt fina? Och hur ska jag planera undervisningen för att hinna sitta ner och föra de här samtalen med varje elev?

Mina barn är inte fortbildning. Fortbildning är en riktad insats med ett givet innehåll som äger rum inom arbetets ramar och finansieras av min arbetsgivare. Men att umgås med mina barn, kan kännas lika lärorikt för mig som bra fortbildning. De hjälper mig att ställa kreativa frågor och de hjälper mig att se vilken inställning till kunskap jag vill fortsätta utveckla, eller - i många fall - återuppliva, hos mina elever. Så, efter jul när jag intar mitt skrivbord igen, då ska den där påsen med bokstäver följa med. Om inte Sam har hittat på något annat att göra med den, så klart!

tisdag 14 februari 2012

Föreläsning om formativ bedömning och Google Docs

Mina två sista veckor innan föräldraledigheten höll jag i en kurs på CPI (Center för Pedagogisk Inspiration) i Malmö som handlar om hur man kan använda Google Docs som verktyg för formativ bedömning. Föreläsningsdelarna av kursen (som hölls vid två tillfällen) direktsändes via Bambuser och har nu lagts ut på Youtube. Innehållet såg ut så här:

Den första delen av föreläsningen innehåller alla punkterna utom de tre sista, som återfinns i den andra, kortare delen. 

Presentationen hittar ni här:
Formativ bedömning och Google Docs
View more PowerPoint from CamillaLindskoug
Här är den första delen av föreläsningen:



Här är den andra delen av föreläsningen:

onsdag 21 september 2026

Google Documents och projektarbetet

Inledning

Förra året var det valfritt för våra elever att använda Google Docs för loggboksskrivandet. Vi testade flera olika modeller och eleverna kunde välja mellan att lämna in via mail, genom att använda en blogg, eller genom att ha ett loggboksdokument i Google Docs. Dock var det obligatoriskt för alla att skriva rapporten i Google Docs. I år använder jag och Karolina uteslutande Google Docs för våra elever och här ska jag förklara varför och hur.

Mål 

Det första att påpeka är att betygen ska sättas på individen. På vårt program arbetar eleverna nästan uteslutande i grupp, vilket ibland kan göra det svårt att bedöma varje elevs individuella insats i projektet. Här följer några mål som finns angivna för kursen i projektarbete som är relevanta i sammanhanget:
  • kunna upprätta en projektplan och vid behov revidera denna
  • kunna föra loggbok över arbetets gång och fortlöpande redovisa processen
  • kunna göra en skriftlig redovisning av projektet som beskriver arbetets gång från idé till slutprodukt
  • kunna skriftligt eller muntligt värdera arbetsgång och resultat.
Att kunna göra en skriftlig redovisning av projektet innebär hos oss att man skriver en rapport. Denna är gemensam för gruppen. Tidigare har det varit svårt att bedöma den enskilda elevens insats här. Även det sista målet om att värdera arbetsgång och slutresultat, är något som ska tas upp i rapportens diskussionsdel.

Organisation

I Google Docs har jag nu en mapp som heter PA. Den innehåller en mapp per grupp (mappen innehåller i sin tur elevernas loggboksdokument, rapporten (när de kommit så långt), projektplan osv. Rapporten och projektplanen har alla i projektgruppen samt vi två handledare tillgång till. Loggboksdokumenten har bara vi handledare samt eleven i fråga tillgång till.

PA-mappen innehåller också en kalkylfil där vi noterar vem som lämnat in loggböckerna (varannan vecka ska de göra detta), noteringar från handledningstillfällena, samt förra årets PA-dokument för referens. Dessa senare dokument har bara jag och min kollega tillgång till.


Loggböckerna

Eleverna har som sagt vars en loggbok där de dokumenterar vad de gör, reflekterar, utvärderar och ser kritiskt på sitt arbete och tänkande. Loggböckerna ska eleverna skriva i minst varannan vecka, men många skriver oftare i dem. Två dagar innan varje handledningsmöte läser vi handledare loggböckerna och kommenterar och noterar att vi läst. Innehållet (och annat) diskuteras sedan på handledningsmötet.



Rapporten

När det gäller rapporten skriver eleverna som sagt den gemensamt. Vi uppmanar alla elever att endast skriva i rapporten inloggade på sitt eget konto. GD samlar nämligen i varje dokument historik om vem som skrivit vad, när detta har skett, samt vilka ändringar som gjorts.

I GD kan eleverna arbeta i samma dokument samtidigt från olika datorer och det gör att eleverna kan sitta antingen tillsammans eller var för sig och skriva i samma rapport. Detta är en praktisk finess som gör att man alltid har tillgång till samma version, ar man än befinner sig. Dessutom finns det en chattfunktion kopplat till varje dokument vilket underlättar samtal kring dokumenten medan det växer fram.

När du har ett dokument öppet hittar du den här informationen under Arkiv - Se omarbetningshistorik. När du klickat på det dyker det upp en kolumn till höger med en lista över alla som ändrat i dokumentet med tiderna för händelsen. Personerna har olika färg. Klickar du på en person visas i texten vad personen har tagit bort (överstruket) och lagt till. Detta är markerat i personens färg. Jag tagit bort namnen på bilden nedan, men de står annars bredvid de färgade fyrkanterna i högerkolumnen, som det gör bredvid min gröna fyrkant överst i listan.


Med hjälp av omarbetningshistoriken kan man i princip se hur hela rapporten har vuxit fram. Det tar tid att gå igenom, men det är samtidigt viktigt att kunna se vem som har bidragit till rapporten och hur. I ett kommande inlägg tittar jag mer på omarbetningshistoriken och vilken nytta man kan ha av den i undervisningen.

Projektplanen

En projektplan, med till exempel riskanalys och tidsplan, ska upprättas av varje grupp. Detta finns angivet i kursens mål, samt att eleven vid behov ska kunna revidera den. Här blir omarbetningshistoriken återigen viktig då man kan se hur, när och av vem dokumentet ändrats.