fredag 2 september 2016

Motivationsmanifest!

Dart in Dartboard från Colourbox
Som jag tidigare berättat har jag sedan årsskiftet läst på särskilt om motivation och under sommaren fyllde jag på med tre böcker jag fått rekommenderade av Johan Book och Stefan Söderfjäll: Why We Do What We Do (Edward L. Deci), Behovsanpassat ledarskap (Stefan Söderfjäll) och Why Don't Students Like School (Daniel T. Willingham).

Inför läsårsstarten har jag sedan samlat mina anteckningar och satt upp konkreta mål för hur jag ska använda mina nya kunskaper i undervisningen. När jag satt upp mina mål har jag som ledord haft kompetens, samhörighet och autonomi, begrepp som återkommit i litteraturen. För att omgivningen ska vara så gynnsam som möjligt för elever att utveckla inre motivation (vilket i sin tur leder till det djupaste och mest varaktiga lärandet) måste de alltså få uppleva att de är kompetenta, att de kan påverka sin situation och att de "köper" de ramar och riktlinjer som existerar för undervisningen (autonomi) och att de känner samhörighet med gruppen och ledaren.

För mig innebär detta innebär att jag måste måste bli bättre på att:
  • få varje elev att känna sig viktig och delaktig i gruppens arbete
  • ge varje elev någon typ av positiv återkoppling under en lektion 
  • så ofta som möjligt ge varje elev bekräftelse på akademiska framsteg
  • så långt det är möjligt engagera eleverna i undervisningens upplägg
  • ha ett förhållningssätt som gynnar ett dynamiskt mindset
  • eleverna varje lektion ska få uppleva att "det här lärde jag mig idag!"
  • jag så ofta det är möjligt ger eleverna valmöjligheter
  • diskutera och förklara syftet med att vi gör olika saker
  • undvika ett kontrollerande språk
  • undvika att i onödan koppla kunskap till betyg
Kanske kan en del av de här punkterna te sig klyschiga. Att elevinflytande är bra för motivation känner ju alla till! Men som med så mycket annat är det bra att få klyschorna förankrade i någon slags teori som fördjupar förståelsen och gör det lättare att använda sig av "klyschorna" på ett flexibelt sätt.

Det kanske också finns de som tycker att den här samlingen deviser låter som the highway to flummighet och gränslöshet. Men Deci skiljer tydligt på gränslöshet (permissiveness) och ett autonomifrämjande förhållningssätt (autonomy support): "Permissiveness is easy, but autonomy support is hard work. It requires being clear, being consistent, setting limits in an understanding, emphatic way”, vilket jag låter sammanfatta det här inlägget!
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...