Öppet brev till Tomas Tobé (M)!

Hej Tomas!

I Sydsvenskan den 8 oktober berättade du om nya förslag för svensk skola. Ända sedan jag läste artikeln, har jag gått och grunnat och det var bland annat denna formulering som satte igång många tankar:

– Jag hoppas att vi går mot en skola där de riktigt bra lärarna används till att undervisa så mycket som möjligt. Kanske behövs det då lärarsekreterare i den svenska skolan

Funderingen kom efter ett uttalande om positionen som förstelärare och att dessa speciella individer bör få mindre administration så att de kan undervisa mer. Lärarsekreterare och mindre administration - för alla lärare - är en bra idé. Jag vet dock inte om man utnyttjar en särskilt kompetent lärares expertis på bästa sätt om man lägger mer undervisning på denne. Det är snävt tänkt.

Tvärtom undrar jag om inte förstelärare borde undervisa lite mindre för att kunna arbeta aktivt inom organisationen med bred fortbildning av kollegor, som lärarcoacher, och som pedagogiska rådgivare till ledningsgruppen. Om förstelärare på detta sätt får möjlighet att bedriva skolutveckling på bred front gagnas långt fler elever, än om försteläraren får en extra klass. Därför hoppas jag att ert färdiga förslag kommer att ha en mer öppen och kreativ inställning till förstelärarens roll.

Ett annat förslag som har med administration att göra rör mentorsrollen. Personligen skulle jag säga att detta är en av de mest tidsslukande, administrativa rollerna en lärare har. Mentorskapet ska ta ett helhetsgrepp kring elevens studiesituation, men rollerna som både mentor, pedagog och betygsättande tjänsteman är ibland svåra att förena på ett bra sätt.

Taking off av doegox på Flickr (CC BY-SA 2.0)

Därför kanske ett arbetslag ska bestå av elevernas pedagoger - och en icke undervisande mentor, som är ansvarig för alla arbetslagets elever? En sådan här organisation skulle ta bort mycket administrationsarbete från lärarna och samtidigt ge eleverna en mentor som inte har en tjänstemannaposition gentemot dem och ska sätta betyg. Dessutom skulle en person med en mentorstjänst kunna ta del av undervisningen i olika ämnen och därmed få en mycket mer heltäckande bild av hur eleverna och gruppen fungerar i olika sammanhang. Detta skulle vara en stor tillgång både för elevernas och pedagogernas utveckling.

Sist men inte minst. När man nu planerar att frigöra tid för lärarna genom att minska ner på de administrativa uppgifterna, uppmana då inte arbetsgivaren att lägga på mer undervisning i stället. Det är att ge med ena handen och ta med den andra. Att hitta kreativa lösningar, att se elever, att utvecklas som pedagog, kräver tid som bara är "tom". Det är i dessa stunder av pauser och lugn, som idéer landar och elever lyfter.

Många hälsningar, Camilla Lindskoug