måndag 2 april 2012

Dags att nyansera skoldebatten och blicka framåt!

Idag fick jag nog. Idag läste jag den femteelfte debattartikeln i ordningen om vår kassa skola. Det råkade vara Dick Harrisson och Katarina Harrisson Lindbergh som fick bägaren att rinna över med sitt inlägg "Vi måste sluta nedvärdera kunskap", men de är ingalunda ensamma om att bespotta den svenska skolan, och SvD Brännpunkt som publicerade den, är inte heller den enda tunga gammelmediala dagstidningen som gladeligen publicerar ytterligare en domedagsprofetisk bild av min arbetsplats.

Jag är trött på att porträtteras som en underbetald, överarbetad, stackare. Jag är trött på att blivande lärare ständigt får höra vilken lågpresterande, slö kull de tillhör. Jag är trött på att mina elever varje dag informeras av media vilken kass och undermålig utbildning de får, och hur dåligt de mäter sig med andra länders ungdomar. Och jag är sannerligen trött på alla förståsigpåares upprörda tyckanden.

Det finns nämligen en annan skola, andra lärare och andra elever än den som beskrivs av media. Det är inte en problemfri skola där alla har högsta betyg och inte ett moln syns på himlen. Men det är en spännande arbetsplats, med inspirerade, proffsiga kollegor, med intresserade, skärpta lärarstuderande, och med elever som gör det roligt och spännande att gå till jobbet på varje dag. Den skolan finns OCKSÅ.

Det är dags att se det som är bra med skolan, och det är dags att bygga vidare på det. Alla som har valt att konstatera sakers förfärliga tillstånd? Tack! Och adjö! Det är bra med er nu. Vi ska inte sluta diskutera, men låt det vara en nyanserad, och framåtblickande debatt med syfte att vässa svenska skolan. Och låt ledarsidorna upplåta utrymme till denna debatt i stället för att låta folk använda skolan som politisk slangbella eller knyta stenar runt skolan och sänka den.

PS. Jag ser att Harrissons har poänger med sin text och att den avslutar med ett upprop för kunskapen. Det är fint. Men textens hela fokus finns på det som är negativt, som så många andra artiklar.

8 kommentarer:

  1. "också" är i många sammanhang ett viktigt ord, tyvärr ofta bortglömt i skoldebatten. Precis som ordet BALANS sällan hörs i samma debatt. Bra och tankeväckande inlägg, även om (eller snarare kanske på grund av) att jag läste artikeln så annorlunda. http://lrbloggar.se/magnus/2012/04/01/uppvardera-larandet-kunskaperna-och-engagemanget/

    Vidgade kollegiet forever!

    SvaraRadera
  2. Tack Magnus! Och tack för det givande Twitter-pratet i morse:)

    SvaraRadera
  3. Håller med Magnus, inte minst sista meningen! :-)
    Vill oxå passa på att tacka för ert twittrande idag. Precis läst ikapp även det och det gör mig så innerligt glad, att det finns så mkt engagemang och stolthet, bland kollegor i svenska skolan!
    Allt gott!

    /Lage

    SvaraRadera
  4. Håller med i sak: fridlys skolan! Jag har grunnat en del på det som togs upp i debattartikeln om lärarstudenterna.

    SvaraRadera
  5. Heja Camilla! Jag hänger på och fortsätter att berätta om mitt fantastiska arbete!

    SvaraRadera
  6. Bra skrivet. Håller med. Fredrik

    SvaraRadera
  7. Håller helt och hållet med dig Camilla!
    Dessutom vore det på tiden att uppvärdera annan kunskap än rena faktakunskaper. Det kan gälla förståelse, färdighet och förtrogenhet. Kan det vara så att vi omedvetet favoriseras faktakunskaper för att de är lättast att mäta när det gäller bedömning av elevernas kvaliteter? Har betygsättningen kommit att ta för stort utrymme?

    SvaraRadera
  8. Hej Camilla! Jag håller delvis med dig. Jag läste artikeln annorlunda, liksom Magnus, och menar att den sätter fingret på många aspekter som behöver belysas i skoldebatten och då gärna i diskussioner som inbegriper lärare, inte endast andra grupper av debattörer, såsom idel självutnämnda (?) "experter" på svensk skola. Personligen vägrar jag ta åt mig av den kritik som riktas mot skolan och som på många sätt genomsyrar samhället för närvarande. Kritiken gör mig arg, upprörd och på senare tid alltmer resignerad och uppgiven. Jag håller med Dick Harrisson och Katarina Harrisson Lindbergh om att samhället i stort genomsyras av ett slags kunskapsförakt och en antiintellektualisering bland (långtifrån alla, men dock alltför många) studenter. Tyvärr dominerar en alltför instrumentalistisk syn på vad kunskap egentligen innebär och hur kunskap bildas. Varför det har blivit så finns det sannolikt många orsaker till. Jag instämmer till stor del med stefbergs dock något förenklade resonemang om fakta och kunskapsmätning. Bedömningskulturen har under alltför lång tid uppvärderat fakta, vilket är en följd av en linjär, kognitiv kunskapssyn där man delar in kunskapen i teoretiska (fakta) och praktiska (tillämpning) kunskaper. Teori och praktik ses som åtskilda från varandra, kunskapen ses som något som utvecklas stegvis, en del i taget som läggs till den andra och som dessutom kan utvecklas isolerat från sitt sammanhang, t ex som enskild färdighetsträning eller "drillning". Provkulturen leder ofelbart till att eleverna vill veta "vad som kommer på provet" för att kunna "nöta in" det. Vi måste, som stefberg antyder, gå tillbaka till de fyra F:n och diskutera kring vad de egentligen representerar! De fyra F:n (se läroplanens kap. 1), fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet samverkar i kunskapandet och förutsätter varandra - samtidigt! Det är inte så att vi först måste ha fakta för att ta till oss "resten". För att inte tala om föreställningen om att vissa elever (de "svagpresterande")skulle kunna klara sig med enbart faktakunskaper! Kunskapen är relationell och utvecklas i ett socialt sammanhang, i handling tillsammans med andra människor. Kunskapsformerna ska inte heller ses som hierarkiska - fakta befinner sig inte längst ner på "stegen", för att sedan efterföljas av de övriga tre kunskapsformerna. Standardisering och mätning av elevernas kunnanden understödjer och reproducerar en statisk syn på kunskapen. Om det är den kunskapssynen barn och unga växer upp med, om det är det synsättet de socialiseras in i - hur ska då ett mer "bildande" synsätt på kunskapsutveckling kunna erövras? En kunskapssyn för bildning som innebär att fostran och kunskapsutveckling genom varierande undervisning i relevanta sammanhang utvecklar och i grunden förändrar människor på sikt. Läs gärna den fantastiska artikeln av Synne Myreböe, som publicerades idag, på www.skolaochsamhälle.se: http://www.skolaochsamhalle.se/lararutbildning/synne-myreboe-harrissons-bildning-ej-redigerat/
    Även den en intressant reaktion på Dick Harrisson och Katarina Harrisson Lindberghs artikel. Enligt min mening är det nu angeläget att leda in skoldebatten på ett mer djupgående plan om vad som kännetecknar den skola vi eftersträvar på sikt! Professionella lärare måste våga gå in i en verklig kunskapsdiskussion med utgångspunkt i lärares professionella kunnande så att den ytliga, förenklade och gentemot lärarkåren respektlösa diskussionen på politisk nivå någon gång stöter på det motstånd och de utmaningar den är i så stort behov av

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...