söndag 28 augusti 2011

Ett stjäl [sic] att ladda ner olagligt.

The Holy Grail?
Hela sommaren har jag längtat efter den 29 augusti då Lil Waynes efterlängtade Tha Carter IV släpps efter åratals spekulationer, och uppskjutna releasedatum. När nu de sista självande timmarna av väntan tickar förbi tänkte jag att jag i alla fall kunde gå in och förhandsbeställa skivan för att förstärka känslan av att väntan snart är över.

Men se det gick inte. För jag bor ju inte i USA. Jag försökte skapa ett amerikanskt iTunes-konto, men för det krävdes en amerikansk adress, vilket jag ska erkänna att jag efter en timmes kverulerande faktiskt fejkade. Men det räckte ändå inte eftersom iTunes upptäckte att mitt kontokort inte var amerikanskt. Jag ska inte berätta om alla innovativa tips jag stötte på när jag surfade efter en lösning på problemet. I stället frågar jag följande:

Hur tänker skivbolagen, eller om det nu är iTunes? Är det inte bättre med sex miljarder potentiella kunder i stället för 310 miljoner? Med endast analog musik kanske det funkar att dra ut på plågan för att bygga upp en hajp kring en produkt, men i en digital värld gör det inte det. Folk hittar plattan på andra ställen och laddar ner den olagligt i stället. Många gör det säkert med föresatsen att sedan betala för produkten när möjligheten till slut erbjuds (ni hör hur bisarrt det låter!), men hur många kommer ihåg att göra det, och hur många gör det om skivan visar sig vara kass?

Jag kan inte sluta mig till annat än att de eventuella hinder som kan finnas (belastning av servrar, anpassning av format och avtal) kan lösas på antingen teknisk eller logistisk väg. Och det borde det väl vara värt lite extra jobb om man kan tjäna mer pengar? Dessutom gör det mig heligt förbannad att en industri som så högljutt och hjärtskärande klagat över alla brottslingar som stjäl deras produkter, inte är mer måna om ta hand om alla kunder som mer än gärna betalar!

Vill ni läsa en bok som intressant, initierat och sansat diskuterar hur en hel generation håller på att kriminaliseras av förlegade upphovsrättslagar? Läs Lawrence Lessig's Remix.

Vill ni läsa en intressant, skrämmande, självömkande diskussion om hur webben har tagits över av en talanglös, tjuvaktig pöbel som dödar äkta kreativitet? Läs Jaron Lanier's You Are Not a Gadget.


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...