onsdag 24 april 2013

SETT - vad tog jag med mig?

Jag vet inte om många andra hade så skyhöga förväntningar på SETT som jag hade. Dels har jag inte varit iväg på någon stor mässa sedan Framtidens lärande 2011, och dels har jag i stor utsträckning förlustat mig med småbarnsrelaterade fröjder och Vabb Galore under den tiden. Längtan efter intellektuell stimulans har varit stor! Minst sagt.

Mina förväntningar


Så här exalterad kände jag mig i stort sätt hela tågresan!
Jag längtade efter:

  • tågresan där jag i ensamt majestät skulle tänka många kloka tankar utan att någon avbröt mig.
  • eftermiddagen i Stockholm där jag skulle fika och strosa i affärer utan att ta hänsyn till någon annan enda människa (gärna i en ljummen eftermiddagssol)
  • kvällen hos min svåger och svägerska där jag skulle bli omhuldad och utfodrad
  • nätterna utan störningsmoment
  • restaurangbesöket med Paulikollegorna på onsdagskvällen
  • tågresan hem i lika ensamt majestät

OCH, naturligtvis:

  • alla intressanta föredragshållare jag skulle lyssna på
  • alla möten med kollegor från Twitter som jag aldrig träffat irl
  • att återvända hem nytankad med inspiration och uppslag

Hur gick det då med förväntningarna?


Kistamässan!
Som ni förstår är det mycket som kan gå fel med sådana här förväntningar! Men vet ni! ALLA mina förväntningar (förutom möjligtvis den ljumna eftermiddagssolen:S) uppfylldes!

Det absolut mest spännande på hela resan var att träffa alla kollegor jag under de senaste åren samtalat och tjattrat med på Twitter. Det finns något väldigt fascinerande i detta att man känner någon man aldrig träffat. Och fast att det är så, är det ju ytterligare en dimension som läggs till en relation när man står öga mot öga. Jag tog tyvärr inga bilder av just detta för det glömde jag helt bort och flera fina människor lyckades jag aldrig lokalisera i havet av människor som myllrade mellan montrarna i mässhallen. Värmen jag kände på mässan finns dock kvar och kurrar lite fint!

Jag lyssnade på följande föreläsare: Ylva Pettersson, Ruben Puentedura, Peter Ellwe, Elza Dunkels, Hesna Köhler, Christian Lundahl, Abdul Chohan och Showk Badat. För min del var det Christian Lundahl, Abdul Chohan och Showk Badat som inspirerade allra mest och som jag särskilt vill lyfta fram.

Christian för att han pratar om det som ligger mig varmast om hjärtat - formativ bedömning och modern teknik - och för att han levererar sitt budskap så enkelt, så tydligt och så konkret. Man lämnar honom med en känsla av att nu vet jag exakt hur jag ska bära mig åt!

Abdul Chohan och Showk Badat för att deras berättelse om resan Essa Academy gjort - från slumskola till framgångscentrum - öppnar upp tankarna för vad kunskap är, hur man når unga och för hur man tänker nytt, på ett så roligt och inspirerande sätt att man bara vill ställa sig upp och göra vågen!

För övrigt sov jag fantastiskt, hade en väldigt stimulerande shoppingtur, njöt av samvaro med svågern och svägerskan, och framförallt av mitt eget fantastiska sällskap under tågresorna. Och lite turistbilder, i den mån jag kom ihåg att ta några, måste jag ju bjuda på!

Clarion Sign hotell vid Vasaparken hade långa korridorer, sköna sängar, och fantastisk frukostbuffé!
Spenatsoppa med lax och gott sällskap fick jag med svågern, svägerskan och lilla syskondottern<3 
I så vild marchtakt (Edward Jensinger drev oss som boskap)  att jag på ett smärtsamt sätt överansträngde min ena fot, tog vi oss till denna trevliga Thairestaurang på Söder. Koh Phangan hette den.
Ja, ni vet... Tunnelbanan.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...